plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

Måndag igen?!

Kategori: Allmänt

Värmen är förlamande! Jag sitter som en blöt tvättsvamp och svettas droppar i sjutakt. Hjärnan kokar! ...detta är bara maj och alla säger åt mig att "vänta bara...". Jag tror dem. Klockan är nu sex på kvällen och det är strålande sol och trettio grader varmt. Men det är väl inget mot juli-augusti och 40 grader, antar jag. Får se om jag får uppleva detta i sommar. Planerna spretar lite åt alla håll och ambitioner, drömmar, planer och tankar slåss i mitt huvud.
 
Våren hittills har varit som ett litet ethno i sig självt, fast jag har varit här hemma i Plovdiv och folk har kommit hit istället för att jag åkt någonstans. Det har blivit konserter, jam, utflykter, middagar, fester och allt möljigt trevligt. Samtidigt pluggar jag Bulgarienkunskap på Uppsala universitet på distans och försöker ta lektioner, spela, lära mig av bulgarerna, slappna av, jobba, konsertera, resa, njuta. Ibland blir allt bara en enda soppa och jag vet inte alls vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra av mig. Ibland känns det liksom "meningslöst". Vill inte skriva så, känns så otacksamt och dumt, men ibland vet jag inte vart jag är på väg och hur länge denna taktik kan hålla i sig. Att bara "vara här" och göra det bästa av det som finns. Det är en sån lyx men ändå är det svårt att njuta av det. Idag är en sån dag när jag känner mig ganska, eller väldigt förvirrad. Funderar på att flytta till Göteborg till hösten och känner stor pepp av tanken. Men samtidigt känns det lite skumt att lämna allt detta vackra, paradisiska och härliga! Det är ju här jag kan göra alla dessa galna saker som bara Bulgarien och dess musik bjuder på. Här finns utmaningarna och skönheten. Och säkerligen kan jag fixa mer jobb här om jag försöker. En vecka i symfonikorkestern var KUL och uttömmande - får berätta om det i annat blogginlägg - och jag är säker på att jag kan få mer jobb där och via dem. Men är ett orkestermusikerjobb det jag vill? Njae... Inte direkt. Privatelever skulle också funka, eller jobba som engelska/svenskalärare. Eller nåt annat random. Möjligheterna finns! Men jag är inte säker på att jag vill just nu.
 
När jag kom tillbaka från ett år i Bulgarien förra gången kände jag verkligen av att jag behövde åka härifrån för att kunna smälta och ta till mig alla upplevelser och framförallt få distans till musiken för att kunna riktigt kunna använda den på rätt sätt, känna vad jag vill göra med den osv. Det är så bra att komma bort och ta lite paus för att sedan kunna tänka "vad var det nu jag ville göra med allt detta?". När jag är här mitt i allt så är det så lätt att bara köra på. Bara fortsätta, vara Utlänningen, den som fixar allting, ordnar konserter, bjuder in folk, spelar spelar spelar och peppar. Hur mycket jag än jobbar kommer jag inte bli bulgar och det är ju inte heller vad jag vill. Igår spelade vi en konsert i en underbart vacker trädgård som till hör ett hostel i gamla stan. Här ses Kate Young under hennes solodel av konserten.
 
 
I lördags spelade vi konsert i en annan trädgård i gamla stan, tillhörande ett otroligt vackert hus i typiskt Plovdiv-stil som är ett museum. 
 
 
....och i samband med denna fick jag detta otroligt vackra handgjorda förkläde av min vän Ilianas farmor! Helt sjukt fint.
 
Så mycket kärlek.
 
Sedan får jag också rätt mycket kärlek av den nya familjemedlemmen, Dorotea! 
 
...en liten kaninunge som lever loppan här hemma. 
 
Jag borde skriva så himla mycket om hur jag fick tillbaka fiolen, min vecka i symfoniorkestern, alla skumma och roliga konserter jag gjort och fina resor men det är helt enkelt för varmt och jag kan inte tänka. 
 
Dags för plugg....

Bildinlägg

Kategori: Allmänt

Är inte riktigt i fokus ännu för att kunna skriva något riktigt blogginlägg. Några bilder vill jag dela med mig av.
 
1. Var assisterande lärare åt Markus Tullberg från Malmö Musikhögskola som kom och gästade musikhögskolans folkmusikorkester här i Plovdiv och hade workshops med svensk folkmusik!
 
2. Jag, Joro och James från Australien åkte ut till Joros pappas by "Vinogradets" några helger sedan och såg Kukeri-firande av vilt slag... Byafest!
 
3. Fiolen är tillbaka! Lång story. Berättar inte idag, tyvärr. Men tillbaka är den!
 
4. Från vänster: Kate Young, Skottland, Vladimir Vladimirov, Bulgarien, James Hodson, Australien och Pauline Lerval, Frankrike. Bäst-bästa jammet! Har haft så sjukt mycket fina folk här i Plovdiv på sistone så det känns som att jag aldrig behöver åka härifrån! Alla kommer ju hit! Hela världen är hos mig.
 
5. Börjar bli vår. Ibland är det stekhett på balkongen och jag njuter av färsk fet mjölk i mitt kaffe och svettas på åttonde våningen.
 
6. Längtar lite efter Sverige ibland.
 
7. Lycklig! Glad påsk!
 
 
 
 

Kraschad fiol, badrock, cykelhjälm och nakenchock

Kategori: Allmänt

Vilken natt!

Hade i natt något av en feel-good-dröm, eller något som borde ha varit en feel-good-dröm som urartade till något helt annat. Jag skulle få ett stipendium! Mys. Kyrkan var fullsatt. Ett popband spelade innan med några unga kids. Allt var frid och fröjd tills de gick ut. En kille tappade sin gitarr på min fiol - panik! Den gick i bitar. Ospelbar. (Det här var den värsta delen av drömmen... Att se fiolen sådär. Jag mår illa bara jag tänker på det.) Jag fick fråga runt i publiken och fick som tur var låna en fiol av Johan Lingegård. Hann inte provspela på den. - Jag skulle ju såklart spela nåt briljant inför alla i kyrkan också... Plötsligt insåg jag att jag inte hade några kläder på mig, bara en badrock. Endast. Ingen tid och inga reservidéer uppenbarade sig. Jag var tvungen att gå upp på scen, jag var redan försenad. Iklädd badrocken och EN CYKELHJÄLM gick jag självsäkert fram med Johans fiol i högsta hugg till scenen i kyrkan. Var cykelhjälmen kom ifrån har jag ingen aning. Antar att jag ville toppa min utstyrsel med en "trevlig accesoar" eller något... Typiskt mig! Fiolen var ostämd. Under det att jag står och blir intervjuad av en högklassig dam märker jag hur badrocken liksom glider upp lite då och då men jag bestämmer mig för att ignorera det. Låtsas som ingenting. Här står jag i badrock, naken och med cykelhjälm mitt i kyrkan och försöker låtsas att allt är helt normalt. Klockrent. 
 
Dagens bild blir någon som verkligen har kläder på sig. Min vän Svetoslava är en av de bästa folksångerskorna på musikhögskolan i Plovdiv - hon blev t.ex som enda elev utvald av dirigenten att följa med oss på resan till Umeå och Umefolk 2010. Hon är så bra sångerska att hon nu fått anställning i den akademiska kören där de flesta är mycket äldre och har varit profesionella folksångerskor i många år. Här står hon och ger kunder gratis yoghurt i sin folkdräkt på Leksi nära mitt hem. Servera yoghurt gör hon för att få pengar. 
 
 
Ikväll kommer Zvezdana äntligen tillbaka hem till Plovdiv. Det gör mig lycklig att tänka på allt vi ska spela ihop nu under våren! Äntligen ska hon få börja plugga på musikhögskolan på bulgarisk folksång masterutbildning och det är hon så värd! Vi har ungefär en timmas program med vårt projekt The Voice of the Strings och jag ser fram emot att börja jobba med något helt nytt nu. Bland annat har vi börjat lite på "Early Voice of the Strings" - ett konsertprojekt med tidig musik, barock och medeltid t.ex. Med harpa, fiol och två röster kan man göra mycket! Vi har redan nu ett gäng finfina spelningar närmsta halvåret så det känns kul och motiverande!
 
Idag blir det övning och plugg hemma, kanske hinner med fiollektion eller rep med Vladimir - får se. Ikväll blir det filmmusikkonsert med symfoniorkestern och efter det middag och folkdans- sång- show på Megdana med nästan tio vänner som ska fira att Zvezdana kommit tillbaka! Glad.
 

Skön dag

Kategori: Allmänt

Har just ätit fantastiska fyllda paprikor med hemgjord sirene-ost (typ som feta fast godare) och fruktsallad och hela dagen har varit liksom sådär. Som fantastiskt god mat. Fick inget övat på fiolen men allt annat har gått bra så jag är ovanligt nöjd! Fick till årets första "riktiga" jogg och har jobbat mycket på min bulgariska idag. Suttit två timmar på lyxcafe ensam och promenerat lite i gamla stan. Hälsat på Jana på cafe morocco. Har varit lite fånigt lycklig och mest pillrat runt fast jag lyckats få en del grejer gjorda. Mycket plugg. Skön dag.
 

Sista bilden

Kategori: Allmänt

En av de allra sista bilderna med min fiol innan den blev stulen - detta är kvällen innan på Terrys Irish Pub där jag och Georgi spelade irländskt. Fredagen den 18e januari 2013. 
 
 
OM jag visste vilket helvete som skulle starta dagen efter! Hujedamig. Att bli bestulen på ett instrument är lite som att nån går och snor en bit av en själv, av ens själ, skrev jag just till en tysk producent som hörde av sig med beklagan över händelsen. Han hade sett till att publicera min stulen-fiol-story på Profolks hemsida (www.profolk.de) samt i deras tidning. Jag får så mycket kärlek ska ni veta! Kända och okända människor hör av sig och berättar sina egna storys om stulna instrument, och hjälper till med kontakter till musikaffärer och fiolbyggare runt om i Europa. Jag är så tacksam!
 
 
 Utsikten från balkongen härom kvällen...
 
...och samtidigt bara snett till höger.
 
 
Nu ska jag till Stara Zagora - fyller bilen med bulgariskaplugg och inspelningar från fiollektionen.
 
- Ciao
 

Naken och sexig på bussen

Kategori: Allmänt

Ja det kan man få en känsla för bara genom att ta buss 93 från Plovdiv centrum västerut. Iallafall fick jag det. Så tacksam! Tänk vad peppad jag blev på att springa hem och klä av mig och sträcka lite på mig sådär, ja, precis sådär som hon gjorde på bussen.

Färsk mjölk, hemgjord ost och yoghurt

Kategori: Allmänt

Japp. Ett inlägg om mat.

Men som vanligt är det svårt att separera tankarna. Det här med att jag nuförtiden vaknar upp till nybryggt kaffe med färsk, fet, äkta komjölk i är ju inte en helt isolerad händelse i sig. Det har med var jag bor att göra. I höstas hade jag det nog lite turbulent på bostadsfronten - fast jag insåg inte riktigt förrän efteråt hur turbulent det var så jag var (som vanligt) väldigt nöjd under tiden kaoset pågick! En kort sammanfattning:

Jag kom till Bulgarien 1 september. En vecka var jag i Rilabergen där vi organiserade Rila Music Exchange (typ Ethno Bulgarien i litet format), veckan efter hängde folk kvar och vi reste runt lite och spelade på festival i Kurtovo Konare, Sofia och Plovdiv. Fastnade i Plovdiv någon vecka på Hikers Hostel med musikfolket och spanade lägenheter under tiden. Flyttade efter ett tag in till min vän, konstnären och Jesusikonen Tinko. Han hade inget varmvatten och ingen elektricitet och hade inte städat på några år, men han skulle ta tag i det rätt snart. Jag sov på soffan i vardagsrummet och bodde in mig med bilder på väggarna och noter i bokhyllan. Dock fanns det några husdjur som jag gärna velat bli av med. Spindlarna i taket var väldigt många, och någonting i bortre bokhyllan förde ett sånt oväsen under nätterna att jag ibland inte kunde sova. I takt med att hösten kom blev det mörkare och kallare och jag började frysa rätt mycket på nätterna. Tinko ordnade en liten fläkt, men den hade brunnit och var väldigt farlig och jag var tvungen att titta på den hela tiden om jag använde den, och absolut inte ha igång den på nätterna för då skulle den säkert börja brinna, och den värmde heller inte särskilt mycket när den väl var igång. Jag bäddade ner mig i tjocka hemgjorda filtar från Tinkos farmor men det hjälpte inte särskilt mycket. Jag är fortfarande rätt känslig i min rygg och nacke för saker som t.ex dåliga sängar och drag.......... något som jag inte direkt kopplade ihop med min bostadssituation och den never-ending-förkylningen som jag drogs med. Ryggen blev krupp och jag mådde lite skumt i allmänhet. Delade dock av min soff-del från köket med ett fint tyg från Indien och se, det ser ju riktigt mysigt ut!
 

En dag försökte jag städa lite under ett bord och hittade då en burk med någonting i. Något som hade varit en fruktkompott, berättade Tinko stolt. Jag frågade snällt om jag fick slänga den men det gick inte för sig. Den hade varit där i några år och hade ju ett liv! Känsligt sånt där. Jag fick till slut övertyga Tinko om att den inte behövde vara kvar inne i lägenheten utan att han kunde gå ner med den till källaren. Win! 

 Tinko poserar stolt i sina nya röda byxor:

Mitt i allt detta träffade jag min Stora Kärlek (det blir lättast att bara skriva så. This is it, liksom) och första gången han hälsade på hemma hos mig hade jag varit bortrest några dagar och Tinko härjat fritt i lägenheten. Öl-spill och cigarett-fimpar hade gosat in sig gött i golvet och när man gick så fastnade skorna i något mycket kladdigt. Överallt på golvet. Att gå utan skor inne hade länge varit omöjligt så det tänkte jag inte så mycket på - jag hade blivit Tinkofierad! Jag älskar Tinko väldigt mycket, han är en superb människa på många sätt och jag står stolt som god vän till honom men att bo nära denna konstnärssjäl och Jesus-ikon var inte den bästa av ideer. Kort efter att jag mött Georgi började jag smygflytta ut saker från Tinkos lägenhet in till ett rum på Hikers Hostel. Jag fick ett bra pris på ett rum mitt i centrum och dessutom flyttade Zvezdana in i rummet ovanför så vi kunde spela varje dag - inga grannar fanns som kunde bli störda eftersom huset står fritt! Helt perfekt. Dock funkade internet ganska kasst och varmvattnet försvann rätt ofta. Iskallt var det på toaletten och i köket likaså. Men det var ändå värt det. Helt underbart! Jag var lycklig över att få göra iordning ett eget rum igen, utan öl-kladd på golvet och med fungerande värmefläkt! Läget mitt i den mysigaste delen av stan och ett stenkast från dess absoluta centrum var helt idealiskt, men kan kunde sakna den mysiga marknaden som låg nära Tinkos lägenhet.

 

En av de absolut svåraste sakerna här i Plovdiv med att hitta lägenhet är att hitta någonting som är varmt. Något som har hyfsad isolering och inte gör att man måste sitta med halsduk och skor inne på vinterhalvåret. Och det är inte en överdrift. De allra flesta lägenheter jag varit i har stora problem med kyla. Den isolering och inomhusvärme vi i Sverige är vana med är det inte att tala om här. Golven är iskalla och det drar i alla rum. Ibland kan man riktigt känna hur det blåser från fönstren och jag har varit i många lägenheter med något slags hål i väggen. I Tinkos, t.ex. (även om det såklart var självförvållat...) så hade han några år tillbaka haft inspiration att bygga en kakelugn och därför gjort två stora hål i väggen - sedan hade projektet sinat och inte blivit något mer men hålen var kvar, ända tills jag hade bott någon månad och det började blåsa allt för mycket på mig. Då murade han igen det! Vilken ängel. Nåja. 


När jag kom tillbaka till Plovdiv efter två veckors julfirande i Sverige, kortvisit på Vienna Folk Marathon och 10 dagars turné i Slovenien var jag extremt utarbetad och bestämde jag mig för att vila ut "tre dagar - max" hemma hos Georgis föräldrar innan jag flyttade in på hostellet igen. De tre dagarna blev till en vecka och med påhejande tjat från alla här hemma förstod jag till slut att de Verkligen Ville att jag skulle stanna så länge. Jag hade dåligt samvete för varje liten frukt de gav mig och ville betala mat, hyra, saker... Som egenboende i nio år känns det minst sagt underligt att plötsligt få flytta in hos en annan familij. Jag flyttade hemifrån när jag tog studenten, två år i Umeå följdes av fem år i Göteborg för plugg på musikhögskolan, ett år i Bulgarien, ytterligare ett i Göteborg och sedan Bulgarien igen. Att bo hemma har det inte direkt funnits plats eller möjlighet för, även om jag såklart njuter jättemycket av det när jag är och hälsar på i Umeå på julen eller sommaren. Men, återigen, i Bulgarien är det lite annorlunda. Det finns ingen som flyttar hemifrån "bara för att" och sanningen är den att de allra flesta bor hemma, om de inte måste flytta från stan för att studera något, tills de gifter sig. Man har helt enkelt inte råd. Den ekonomiska delen av mina Bulgarientankar måste bli ett helt eget inlägg. Hursomhelst. Sverige är ju ganska unikt med detta att vi ska flytta hemifrån så snabbt och kunna ta hand om oss själva. 

 

Georgis föräldrar har strikt avvisat alla mina försök att betala hyra – jag har t.om. varit ganska hård och sagt att jag Måste få betala, annars flyttar jag ut men de har satt hårt mot hårt. De är glada för att vi båda två är hemma så de får se oss. Jag antar att de förstår att det finns en stor risk att vi inom något år försvinner från Plovdiv och att de vill ta chansen att spendera tid med sin son innan han flyttar. Jag lyckas, genom Georgi, betala för en del elektricitet och vi köper båda massa mat till hushållet så jag får väl känna mig lite nöjd iallafall.

 
 
Nu till maten. Det bulgariska köket är fullt av hemgjorda delikatesser, såsom den alldeles fruktansvärt delikata hemgjorda osten som Georgis pappa gör (tankar om den förvånansvärt jämlika relationen mellan mor och far i denna familj får jag ägna ett annat inlägg!). Den smälter i munnen och är fantastiskt god i alla sina steg fram till den färdiga produkten. På väg dit passerar den något slags mumsigt yoghurt-stadium, ett smöraktigt mys-ost-stadium, en mozarella-aktig himmelsk ost och något feta-aktigt. Man kan gå och äta hela tiden! Och att man kan göra hemgjord yoghurt av en liten sked köpeyoghurt, det var iallafall något som jag missade på hemkunskapen... Muuuuuuuuuuuuums. Och nu till det viktigaste: Det kommer en bonde med färsk mjölk i whiskeyflaskor till oss. Den mjölken går inte att sluta dricka. Den är fet och söt och alldeles, alldeles underbar! Jag dricker kaffe nu med denna mjölk i och det är en obeskrivlig lyx. 
 
Här har vi, lite osmidigt foto kanske men dock, den färska mjölken i en finfin mastikaflaska samt drickes med shotglas för extra njutning! Mums!
 
Varje morgon dricker Georgis mamma kaffe och gör en stor kanna så det finns kvar till mig när jag går upp. Jag brukar gå upp vid nio, om jag inte har lektion eller rep tidigt. Och sen jul har jag somnat vid tio-elva.. Jag tror jag har tagit igen något års sömnbrist denna månad. Det är bra! Och om jag fortsätter med Qi Gongen (videon i förra inlägget) och snart blir förkylningsfri kommer jag kunna börja jogga igen och kanske t.om. skaffa mig ett gymkort  och få lite muskler. Efter två timmars fiollektion igår var min rygg som ett U. Jag ville krypa ihop till en boll och inte röra mig, men det är ju precis tvärtom man måste göra.
 
Här här vi min fiollärare, Svetomir Petkov - han spelade mest gadulka förr i tiden och har gjort en notbok med cd som ser ut såhär:
 
 
Det är så fint att han liksom svävar framför den färgglada bergsbakgrunden med sin folkkostym. Nuförtiden spelar han elfiol på en restaurang VARJE KVÄLL kl. 20.30 till 02.00. Då ser han mer ut såhär:
 
 
Det är ett förjävligt jobb skulle jag vilja säga, mer om det i annat inlägg. Lektionerna med honom är underbara och gör mig lycklig. Ornament, konstiga svängar, gliriga toner och drillar i räserfart. 
 
Nu ska jag iväg och möta min vän Krasimira, hon är konsertmästare i Pazardzhik symfoniorkester och vill låna ut en stråke till mig! Så himla fint. Jag ska låna den tills jag hittat någon som jag kan köpa. Efter det möter jag upp med cello-vesso och går en sväng till fiolbyggaren Philip och lämnar igen de två stråkar jag lånat - och kanske lånar någon ny för inspelning. Sen blir det rep med Vesso hos honom, förmodligen också lunch eftersom hans mamma envisas med att alltid ge oss mat så fort vi kommer in genom dörren. Fisk, oftast. Kvällen blir troligast hemmaplugg för bulgariskan. Är så himla peppad på detta plugg! Fruktansvärt kul att läsa språk, alltså.
 
Tack för mig.

7 minutes of Magic........

Kategori: Allmänt

Jag får inte dricka mitt kaffe, äta min yoghurt eller skriva något inlägg om allt jag vill skriva om förrän jag lägger sju minuter på morgonen på denna YouTube-film. Töntigt, eller hur, MEN DET FUNKAR!! Jag lovar härmed att jag ska göra detta två gånger om dagen. Jag mår fan så mycket bättre om jag gör det. Ryggen är helt kaiko nu dessa dagar (har varit förkyld i streck sen efter nyår och inte kunnat träna...) och det enda som kan ta mig upp är detta. Så kom igen nu! Gör det!

Hejdå.
 
"7 minutes of Magic for Health":

http://youtu.be/g-jSBBwr8Ko

Vänligheten

Kategori: Allmänt

...men alltså, vänligheten i detta land är så stor, så stor. Kärlek, kopieringstanten - kärlek!!!!!!

- samtidigt som den där passivt aggressiva depressiva jag-bryr-mig-inte-om-dig-vem-fan-är-du-attityden faktiskt oftast känns som den dominanta. Hur hänger detta ihop? Jag vill bara ge ett exempel från sista timmen här i Plovdiv. Tro inte att jag kan förklara hela Bulgariens attitydschizofreni för det kan jag inte!

Jag gick, efter lunch på ett cafe på den tågliknande shoppingbron som går över älven Maritsa, på en offentlig toalett där man vid uppvisande av kvitto från cafét får gå gratis men jag valde att betala ändå, med tanke på den stackars kvinnan som alltid sitter där och väntar på folk. Jag tänkte när jag stegade ditåt att, undrar om det är allt hon får? Det som folk ger henne, femtio stotinki (ungefär 2,50kr) per toalettbesök. Hursomhelst. Jag har 2,50kr över till henne så jag stoppade kvittot i fickan och gick in.

När jag kommer in möts jag av toalettkvinnan, sittandes läsande en bok med fötterna på ett bord, lite halvt ivägen för mig som ska gå in i toalettdelen. Hennes mun är smal som ett streck och hon ser uppenbart irriterad ut över mitt intrång i hennes läsning. Jag ställer mig och gräver i fickan efter mynt och hon tittar inte upp mer än för att ge mig en irriterad blick och en ljudlig suck. Hon sträcker fram handen för att ta emot mina stotinkis och återgår till boken, nu med fötterna på golvet. Jag går in till toaletten och ler lite för mig själv. Finns inget papper på toaletten och jag får lite ångest över att behöva störa henne igen och tittar därför in på handikapptoaletten. Tjoho! Där finns det papper! Så skönt. Gör mitt och smyger ut, hoppas att hon inte blev irriterad över att jag gick på handikapptoaletten utan att vara särskilt handikappad, tänker jag när jag snubblar in i dörren och skäms lite mer över min klantighet. Kastar en blick bakåt mot kvinnan som surt tittar upp från boken. När jag kommer ut börjar jag skratta för mig själv och påminns om så många andra liknande situationer. Det går inte att återge i text hur roligt det känns att vara en inkräktare när man bara vill betala för den tjänst som någon erbjuder. Jag sträcker på mig igen och går vidare med ett leende på läpparna.

Kommer in till kopieringstanten i vars lilla krypin cigarettröken alltid ligger tung på en liten innegård nära älven. Hon skiner upp när hon ser att det är jag som kommer och vi småpratar lite om vädret, hälsan och allmänheten. Hon engagerar sig hejvilt i min kopieringsönskan och gör små "experiment" som hon kallar det och använder minst fem papper för den enkla kopieringsuppgift jag gett henne. Hennes kopieringsautomat är väldigt gammal och, rent utsagt dålig, inser jag återigen då bilden jag vill kopiera blir nästan helt svart i de första versionerna. Men det gör inget. Hon är ju så söt! Och vänlig. Efter ungefär tio minuters mycket långsamt preciserat arbete med den gamla maskinen är tant kopia nöjd, och visar stolt upp alla versionerna av betyget jag ville kopiera. Hon gör en liten presentation av alla papper och är märkbart nöjd med resultatet. Hon låter mig inte betala för jobbet, utan skjuter ut mig ur dörren med orden "du betalar alltid för mycket, du är en sån glad och fin flicka.. jag önskar dig kärlek, lycka, hälsa"... och så vidare i en lång harang medan hon för mig ut att hälsa på hennes man som som vanligt sitter utanför med en kaffekopp. Vi hälsar och småpratar lite innan jag fortsätter på min väg.

Bulgarien, alltså. Vilket kontrastfyllt land! Kärleken vinner såklart, alltid.

Vad gör jag nu?

Kategori: Allmänt

 
Konstnärsnämnden gav mig lite pengar för sex månaders vistelse här i Bulgarien. Jag pendlar mellan att känna att jag ju gjort INGENTING under denna tid, och känna att jag gjort Extremt mycket saker för dessa pengar. Jag vet av erfarenhet att jag oftast tror att jag inte gjort/gör särskilt mycket medan folk i min omgivning uppfattar mig som en superaktiv människa. Ja, jag har svårt för att inte göra något. Sitter och skriver på min rapport som såsmåningom ska in till Konstnärsnämnden i slutet av februari. Bestämde mig för att inte söka nya pengar förrän denna period verkligen är slut och jag skickat in redovisningen. Nästa sökningsomgång är i maj vad jag minns, och kanske passar det bra. Försöker ju att inte ta mig an för mycket utmaningar denna vår. Verkligen.
 
Vad jag gjort här under hösten är sagolikt! Jag har samarbetat med bulgariska musiker, sökt upp nya folk att spela med, övat massa ensam, gjort massor av konserter och försökt ta lektioner så gott det går (oftast är det svårt att betala - den bulgariska gästfriheten är storhjärtad och kommer ibland ivägen för "lektionsformatet"... blir mer en stor middag med massa rakia (bulgarisk sprit) och jam hela natten. Men det är ju också kul. Lite svårt att beskriva i en rapport till konstnärsnämnden, dock, så jag hoppas på fler lektioner nu under februari), lyssnat på massor av inspelningar, övat ornament, låtar...... ja, ni förstår. Och så har jag spelat rätt mkt med några slovener. Det hör ju inte riktigt till men vi har spelat bulgarisk musik så det har känts helt rätt! 
 
 
 
Strax efter jul var jag i två veckor i Slovenien och reste runt och hade massor av konserter med lite olika konstellationer. Innan det var jag på Vienna Folk Marathnon i några dagar, ledde bulgarisk folkmusikworkshop och råkade spela konsert. Slovenien blev något av paradisintensivt för mig. Paradis som i att det egentligen var rätt lugnt under dagarna, planer ändrades, funkade inte att bestämma något, man går runt och väntar, väntar på rep och väntar på konsertlokaler som ska öppnas, försöker öva lite med någon men det spricker för hen har möten eller inget instrument eller någon nyckel som fattas. Dagarna går rätt fort utan att man känner att man hinner Någonting - och varje kväll superintensiva konserter i olika form. Hela natten. As-ös. Full energi och 100 procent varje gång. Kanske därför dagarna var lite "slöa"... men samtidigt var det stressigt! när man väntar hela tiden och inte kan få veta vad som är planerna blir det lite osäkert inuti. Hursomhelst. Jag hade konserter nästan varje kväll med olika människor och det var fantastiskt kul men tärde på rätt mycket på mig och kroppen. När jag kom hem till Plovdiv var jag som ett paket. Ett väldigt trött paket med ett 12-timmars sömn-behov i kroppen.
 
Bestämde mig för att installera mig hos min pojkväns familj och lägga lägenhetsletandet på hyllan och bara vila några dagar. En vecka. Så om lördagen började jag få lite mer energi. Jag och Georgi bestämde oss för att åka iväg till en by utanför stan där min goda vän och fd lärare på musikhögskolan bor med sina två små barn. Hon har inte kommit ur huset på ett halvår pga bebin och får inte så ofta besök. Vi åkte dit och drack te och pratade och hade det mysigt, spelade en liten konsert för henne och barnen på golvet i vardagsrummet och jag kände mig riktigt, riktigt löjligt lycklig! Vi plockade in fiolen och gitarren i bilen och drog iväg på en spontanshoppingrunda på "Jumbo" på andra sidan Plovdiv. Det skulle vi aldrig gjort. Dum som jag var, och första gången någonsin (!) bestämde jag mig för att lämna fiolen i bilen när vi gick in. Ångrade mig och gick tillbaka till bilen, sa till Georgi att kanske borde vi lägga in instrumenten i bakluckan istället för baksätet.. så de inte syns..? Så vi gjorde det. Men det var nog det största misstaget. Efter en finfin shoppingtur och njutligt solnedgångstittande på parkeringen körde vi hemåt igen. När  jag öppnade bagageluckan här hemma på Vasil Aprilov hamnade jag i chock. Det skumma var att jag redan i bilen hunnit tänka igenom hela situationen - liksom förvarnat min hjärna på OM fiolen skulle vara stulen och hur det skulle kännas. Jag hade gått igenom allt, från känslan i kroppen, identifierat mig med den, hur Georgi skulle behöva ringa polisen och hur jag skulle skakande falla ihop på marken. När jag sedan öppnade bagageluckan visste jag ärligt talat inte om jag fortfarande var inne i mitt eget huvud eller om det jag såg var på riktigt. Det kändes som en film. 

Tyvärr var det ingen film och de två veckorna efter denna händelse har varit dramatiska. Men jag har haft otroligt fina stunder då jag öppnat email från helt främmande människor som hört av sig med beklagan över det som hänt. De skäms över Bulgarien, de skäms över Plovdiv och de vill samla pengar åt mig att köpa en ny fiol, de vill hjälpa mig att hitta den, det kommer tips och kontakter över hela Europa och jag blir tårögd när jag tänker på all kärlek jag fått. Att bli av med ett instrument är något som många kan identifiera sig med och förstår hur otroligt jobbigt det är. 
 
Det är samma fiol på alla bilder, men ljuset är lite annorlunda. Något av det mest sorgliga är att jag ganska nyligen verkligen lärt mig att älska denna fiol. Det har inte varit helt lätt, måste jag säga. Jag har varit fantastiskt glad över detta stipendium från NorrlandsOperan och jag vet att det är en sjukt bra fiol som jag fått i mina händer. Men jag har inte klarat av att ge den tillräckligt med tid för att komma överens, inte förrän senaste månaden. Jag fick fiolen i min hand av NorrlandsOperan och SparbanksStiftelsen Norrland en lördag i maj. Dagen efter fick jag veta att en av mina bästa vänner låg medvetslös på Karolinska. Jag packade mina fioler och grejer och ställde in allt närmsta veckan och åkte dit för att vara med hennes familj. Fem veckor av obeskrivlig oror avslutades den 26 juni då hon somnade in på sjukhuset. Sommaren blev kaotisk, traumatisk sorgehantering blandad med fina festivalminnen och konserter i bl.a Slovenien med Ethno. Fiolen kunde jag inte ta upp överhuvudtaget. Tog med mig båda fiolerna och gadulkan på min resa söderut till Bulgarien i slutet av augusti men fick inte till att verkligen spela på fin-fiolen på konserter förrän sena hösten. På något sätt var den ihopkopplad med sorgen över Emilia. Jag var så glad den där lördagen, spelade med Torbjörn Näsbom på konsertsalen i Umeå under överlämnandet av fiolen, träffade gamla vänner i Umeå och spelade med Winhill/Losehill på invigningen av bildmuseet på kvällen. Veckan innan hade jag även då varit uppe i Umeå och sett två av mina bästa vänner gifta sig i stadskyrkan. Jag var på sluttampen på min c-uppsats på musikhögskolan i Göteborg och det var vår. Men så kraschade allt och tiden stannade. Det gör den fortfarande varje gång jag tänker på de där dagarna. Det har gått ett halvår men det tar inte mer än en sekund att identifiera mig med den där känslan av att golvet försvann och allt snurrade när Emilias syster ringde mig på söndagmorgonen. Då ville jag bara kasta fiolen och c-uppsatsen och ta en rymdraket snabbaste vägen möjligt till Emilia. Dagen efter, tidigt på morgonen, var jag där. På bussen dit fick jag ett samtal från min handledare som meddelade att uppsatsen var godkänd. Det var en snurrig tid.
 
 
Emilia hade speciella krafter. Jag tror man ser det om man tittar på den här bilden. Hon kunde se saker som ingen annan kunde se. Hon visste saker om mig som jag inte berättat, hon kunde se vad som skulle ske och hon visste alltid vad som var bra för mig när jag själv var förvirrad. Ligga i soffan och slöprata med henne blev inte tråkigt på fem timmar. Jag önskar att jag var lika begåvad som henne med ord. Om hon skrev detta inlägg skulle ingen sluta läsa förrän det var klart. Jag önskar att jag tjatat (ännu) mer på henne att starta en blogg med små historier från hennes vardag. Jag kunde skratta på mig av hennes tragikomiska små berättelser. Pricksäker som få. Rolig som få. Och liten som få! Så liten att mina senaste drömmar om henne involverat att jag burit henne på olika ställen, eller att hon varit så liten att hon nästan var som ett barn. Jag vill ta hand om henne, det står klart när jag tänker på mina drömmar. Men det går inte att ta hand om någon mer än vad som är möjligt. Jag vet att jag gjorde mitt bästa.
 
Emilia <3

Ping Pong

Kategori: Allmänt

...är helt genialiskt! Vet inte om det är ett system endast för Uppsala universitet men jag måste bara få skriva av mig någonstans att det är ett helt grymt system! Jag kan bo här i Plovdiv och plugga Bulgariska språk på distans via internet och göra roliga övningar, plugga hemma, träna glosor, göra prov och lyssna på dialoger - och allt funkar! Är i chock. Kanske bidrar det något att jag är sjukt peppad på detta plugg men jag är verkligen imponerad att det funkar så bra! Efter år på GU (göteborgs universitet) med GUL och andra system som aldrig var logiska eller fungerade är jag sjukt impad av Uppsala.

Prekaleno!

Kategori: Allmänt

Jajjemen, I am back! Men jag hade tänkt börja såhär:

Varje höst, varje termin kanske, eller egentligen nästan varje månad, tänker jag såhär: Nu är det nystart. Nu. Nu gäller det! Nu ska jag fokusera. Ta det lugnt. Göra lagom mycket saker. Bara göra det jag vill! Bara göra det jag måste. Inte göra saker för andras skull, inte stressa i onödan. Idag vaknade jag upp med ny energi och tänkte "Idag! Idag är en bra dag! Nu ska jag komma igång med ny energi!" ... och det är just dessa dagar som är så farliga - då planerar jag in fiollektioner, jamsessions, konserter och resor och tror att jag kan klara allt! Mitt minne är kort som en råttsvans. Så kort är det. Men nu jävlar är jag glad! Jag har varit rätt trött i två veckor sen min fina stipendiefiol blev stulen. Inga roliga veckor, mycket tungt. Nu ska jag inte sörja mer på det sättet. Dags att gå vidare.

Back in town

Kategori: Allmänt

Ibland ar man sa trott att man inte kan formulera sig. Man vill bara lata tiden ga, njuta av de aventyr man haft och lata varlden sta still for ett ogonblick. Kanske maste man anda formulera sig for att kunna samexistera med nagon annan i sin omgivning, men det kanns sa svart att prata! Vad ska jag saga? Orkar ingenting, vill bara njuta och vara lycklig. Det ar svart att ens formulera att man behover stanna upp och inte gora nagot. Aventyret maste stanna av lite grann, ta en paus. Aven i himlen maste det nog regna ibland! Och jag ar inte ens omotiverat ledsen. Jag ar sa lycklig att jag haller pa att sprangas men mitt i det finns idag den stora sorgen av Emilia som gick bort och det som idag skulle varit hennes 27e fodelsedag. Jag tvingas stanna upp och tanka igen. Jag tanker pa henne varje dag, jamt, varje timme, alltid annars ocksa. Men det blir konkret i kroppen en dag som denna. Vaknade upp pa ett helt nytt stalle i morse. Tja, det var snarare lunchtid nar jag vaknade upp men fonstrena var morklagda och jag hade ingen aning om tid och rum. Sov pa en soffa. Stort vardagsrum. Har skulle tva familjer kunna bo tanker jag. Jag far revidera det senare, i denna lagenhet skulle manga fler familjer kunna bo. Jag har hamnat i den vackraste lagenheten jag nagonsin sett, definitivt i Bulgarien och kanske i hela mitt liv. For er som varit i min bror Antons flickvans foraldrars hus kan jag saga att denna lagenhet ar motsvarande deras hus. Det luktar resor, konstnarlighet, ytor, erfarenhet, det ar konst overallt pa vaggarna och minnen fran olika aventyr. Maia som bjudit hem mig ar skadespelare, presentator och festivalarrangor. Jag misstanker att hon ar nagon slags bulgarisk kandis. Hennes man ar skadespelare, jag misstanker att han ar ruggigt kand men jag har inte riktigt fatt ihop pusselbitarna annu... Spannande detta. Hur hamnade jag har? Jo det hela borjade med ett efterlangtat men ganska mystiskt mail av Matija Solce:
 
"SOFIETTA!!!! I come to Sofia on Sunday, leave thursday. U there? Matita."
 
Aaaaah.. what a dream! Varldens basta Matija kommer for att halsa pa mig och spela med mig pa gatorna i Plovdiv!! ...tankte jag men det visade ju sig inte riktigt stamma. Han hade blivit inkastad i sin egen forestallning som ersattare for en skadespelare (han var sjalv regissor for forestallningen) och skulle till dockteaterfestival i Sofia. Good enough for me tankte jag och drog sjalvklart dit och motte upp hela den slovenska delegationen pa tio pers pa deras hotel i utkanten av Sofia. Dar borjade ett (av manga) aventyr som nu har gjort attt jag lite fastnat i Sofia, standen som jag isa ivrigt hatat och inte forstatt och i stort sett undvikit fast jag spenderat sa mycket tid i Bulgarien. Mest har jag saknat den dar riktiga kopplingen till stadens manniskor och kant att det ar kallt, regnigt och for mycket bilar har. Nu har en annan sida av staden visat sig och jag har hamnat mitt i teatereliten dar alla ar kreativa organisatorer med stenkoll pa bidrag fran EU, valgorenhetsarbete och kulturella samarbeten runt om jorden! Det ar sa inspirerande! Matija spelade aven sin soloforestallning Happy Bones pa festivalen och jag fick vara hans teatermusiker for andra gangen. Jag alskar det sa mycket. Speciellt nar man far spela med nagon som ar sa bra som honom! Publiken alskade honom. Staende ovationer och fullsatt i salongen. Det var underbart. Natten efter spelade vi oss galna pa resturangen till dansande och sjungande ahorare, timtal flog forbi och tom Matija var tvungen att ta paus! Det var svettigt och underbart. Ett av mitt livs basta jam. I en restaurangkallare i den trakiga staden Sofia. Ovantat och underbart.
 
Men historien om Bulgarien har inte bara varit Sofia. Detta ar bara de senaste dagarnas liv. Jag har fixat lagenhet i Plovdiv och det blev mycket ovantat att dela liten bulgolagenhet med konstnauren Tinko som ar 38 och borjat pa sin utbildning igen (for.. femte gangen..?) och hoppas kunna slutfora sin scenografutbildning och sedan skapa film. Jag stottar hans drom. Vi ar gamla vanner fran mitt ar i Plovdiv och det ar underbart att bo med en sa speciell manniska. Hittills gar det finfint. Jag har sovit en natt. EN NATT??! Jag har varit i Bulgarien i 21 dagar och bara sovit en natt i min egen lagenhet?! Ja, det stammer. Sa det kan mycket val bli sa att Tinkos langa har och konstiga vanor kommer sta mig upp i halsen sa smaningom. Men da finns det alternativ, det ar det som ar sa skont.
 
Vasil Denev slutar aldrig att forvana mig med sin ostruktur och forvirring. Han vill att jag kommer och bor hos honom i byn och spelar med honom och det vill jag med. Men det lyckas alldrig bli av. Ska ringa honom pa tisdag igen, nu ar han pa turne med Ivo Papazov. Igar skulle jag varit pa stor fest med hundra musiker och hela bulgariens zigenarmusikerelit men pa nagot satt lyckades vi missforsta varandra och plotsligt var inte festen utanfor Plovdiv langre utan utanfor Stara Zagora. Lite skillnad. Men jag var lycklig i sjalen over att fa stanna kvar i Sofia och hanga med manniskorna har. Fler sana fester kommer, var sa saker. Med Vasil vet man aldrig vad som hander. Men jag locikas av tanken att isolera mig i hans hus och bara spela spela spela, vara ensam mycket och stanga av telefonen. Har sa mycket material jag vill lara mig redan! Inspelningar, noter, droser av saker jag vill stoppa in i mitt huvud och trana mina fingrar med. Men jag lyckas ju hamna i aventyr hela tiden och nya projekt hagrar. Far nog akta mig sa att jag inte glider ivag for mycket i det. Men imorgon ska jag traffa Vladimir vladimirov, tamburaspelare och larare pa musikhogskolan i Plovdiv och en av de som skrev rekommendationer till mig for att komma hit nu. Jag ar sa glad att han vill spela med mig! Jag ska foresla ett konsertprojekt dar vi testar vara egna kompositioner i duoformat. Kanske 5-7 kompositioner av mig och lika manga av honom. Se vad som hander. Det som behovs ar kvalitetstid med honom, lugn och ro, inte snabba effektiva moten i ett kontor pa skolan utan reptid, ordentlig reptid och seriost spelande och tankande ihop. Jag hoppas vi ar pa samma vaglangd. Jag tror det.
 
Med Valeri Dimchev kanns allt bra! Vi sags senast for tva veckor sen nar han var gastlarare pa Rila Music Exchange och vi gjorde konsert tillsammans. Nu vill jag borja jobba. Vara hemma hos honom en helg och suga at mig av det han kan, spela med och for honom och se vad som hander. Han funderar om det ar bast att spela ihop en liten grupp eller stor grupp. Han har sa manga alternativ. Jag vill mest spela med honom och arrangera i hans och min stil och se vad som hander.
 
Varje dag kommer nya kontakter och ideer pa vad jag kan och vill gora har. Kanns som att sex manader kommer ga fort. Tinko hyr ut lagenhet till en romsk violinist! Maste kolla upp. Har min kara Tsvetomir som jag forut tagit lektioner for. Har inte ens hunnit halsa pa honom an! Och sa manga mer projekt som hagrar... Akta dig for vaggen, se upp for vaggen Sofia! Den kommer och den ar stor och tung och farlig att ga in i. Ditt ska vi inte.
 
Det som jag ar mest stolt lover just nu ar att vi klarade att organisera mini ethno Bulgarien under namnet Rila Music Exchange och det blev sa otroligt lyckat!! Ska lagga upp bilder nar jag far mojlighet. Lite krangel med internet har. Vi ska ordna ordentlig hemsida och soka bidrag till nasta ar. Allt gick sa bra. Rila ar en by uppe i bergen som tog emot oss med oppna armar. Vi sjong med tantkoren, spelade med gubborkestern och dansade med byborna varje dag. Vi spelade pa gatorna och hade workshops i skolan. Elva lyckliga deltagare med separationsangest de sista dagarna. Man hinner bli sa nara vanner pa en vecka. Jag och Myriam De Bonte delade rum och efter tva veckor med sangarna bredvid varandra var det tungt att saga hejda. Kvallen hon lamnade mig fick jag matforgiftning och spydde en hel natt och en hel dag efterat. Ganska symboliskt och otroligt tungt. Efterat var det med ny kraft och livsgladje jag kunde ta tag i tillvaron. Nya etapper pa resan och jag skulle inte fa det trakigt..
 
Vi larde oss massa latar fran de olika landerna och spelade och sjong ihop dagar och natter. Ar sa inspirerad att jobba vidare med detta! Vi mottes upp en lordag och hade forsta konserten pa mandagen..! Sedan konsert varje dag tisdag, onsdag, torsdag och en extra konsert i Sofia pa fredagen pa varat hostel! Lordag spelade vi pa festival i Kurtovo Konare och sondagen likasa. Det blev valdigt mycket spelat helt enkelt. Mandagen efter och nagra dagar framover spontanspelade vi pa hostellet i Plovdiv och forsta dagen utan konsert eller jam har nog inte kommit an.
 
Nu kom Maia hem igen. Jag har fastnat totalt framfor datorn och bara njuter av att ha denna tid for mig sjalv. Har inte haft tid eller mojlighet att skriva ihop nagot till bloggen annu. Det finns ju sa mycket att beratta! Men det gar inte att dela allt. Haromdagen satt jag framfor datorn i Plovdiv och skrev en del bloggrejer pa engelska. Hade en tanke om att det skulle bli en engelsk blogg nu. Men det funkar faktiskt inte riktigt. Eller kanske ibland. Far nog bli nagon slags blandning nu. Men eftersom jag vill lagga upp bilder vore det valdigt smidigt om jag kunde fa tag i internet i min lagenhet! Det kan nog dock bli ganska svart... Ar otroligt glad att vi nu har elektricitet och varmvatten i lagenheten. Det kanns fruktansvart lyxigt.
 
Nej, det blir nog att atervanda till Plovdiv for mig idag. Kanner mig lite hemlangtlig. Och sa vill jag hanga med Malin ju. Hon malar och malar och skriver och upplever och det ar sa inspirerande! Jag skulle behova lite av Malin i mitt liv har tror jag. Hon far mig att tanka efter och reflektera pa ett nytt satt. Man ska omge sig med personer som man mar bra av och det gor jag av henne! Kolla in hennes reseberattelser om Bulgarien och vart liv har pa facebook: Malin Sverige
Hon har aven gjort en liten dagboksfilm som ar helt fantastisk som skildrar nagra dagar i Rila och Kurtovo Konare. Mer kommer sen men kolla in detta!!
 
 
eller
 
 
Nar jag tittar pa den sa kanner jag mig som varldens lyckligaste manniska. Det ar nog stor chans att jag ar det.
 
Sofia i Sofia, 20 september

Återigen tillbaka till Plovdiv!

Kategori: Allmänt

Hux flux har det blivit vår och början av april. Jag har knappt hunnit förstå att hösten redan är över - är det snart ett år sen jag åkte IFRÅN Plovdiv? Det låter ju helt sjukt och för ofattbart för att vara sant. Kanske förstår jag när jag kommer tillbaka till de bulgariska breddgraderna nu på söndag. Sitter uppe i Umeå på "påsklov" och skriver allt jag kan på mitt examensarbete. Har fått turen och lyckan att få skriva om exakt det jag vill och dessutom fått en peppad och trevlig handledare så det kunde ju inte bli bättre! Inget att klaga på men det är ju en j#kla massa jobb alltså.. Skriva, skriva... Sitter nu bara med bakgrundsdelen och försöker få klart så mycket som möjligt till imorgon då jag ska maila min handledare allt jag har. Fredag har jag möte, i Göteborg. Lördag rep hela dagen med Härlanda Kammarkör och söndag bär det av till Bulgarien! Stannar i sex dagar för att observera och göra intervjuer på musikhögskolan i Plovdiv. Mitt arbete kommer kretsa kring ett relativt litet material men desto mer bakgrund och analys, hoppas jag på. Min handledare tycker att det verkar nog med material från två olika lärare och jag litar på honom i detta. Läser just nu i en superbra c-uppsats som samlat material från 4 olika lärare, 11 olika elever och 20 lektionstillfällen... Men, men. Förhoppningsvis ska detta också bli något intressant.
Det är väldigt kul att läsa och lära fakta om Bulgarien och historian som jag levt så nära men inte riktigt ändå förstått. Med hjälp av litteratur och forskning kan man sätta fingret på och ord på det man misstänkt men inte riktigt förstått hur det hängde ihop. Jätteskönt! Får ett annat perspektiv på saker! Nu gäller det bara att vara tillräckligt förberedd med material och grejer för att kunna göra observationerna och intervjuerna på bästa sätt. Vill inte komma hem till Göteborg och inse att jag missat ställa de där "rätta" frågorna. Tror inte mina informanter har någon susning av vad det är jag håller på med, och vad för frågor jag ska ställa. Det vet jag ju inte exakt själv heller, men jag tror mig veta att de inte är det minsta förberedd på den vikt jag kommer lägga på deras svar.. Lika bra om de inte vet, tänker jag. Jag har ju mina misstankar om ungefär hur de tänker kring sin pedagogik och sin utlärning, och jag tror ju inte att de är särskilt medvetna om vilka lärandeteorier man kan analysera deras undervisning utifrån.
Åker nu på söndag och tänker mig arbeta med förberedelser hela måndagen - bestämma exakta frågor och jobba med bakgrundsinformationen. Tisdagen har jag intervju med en informant och onsdagen har jag två lektioner att gå på plus intervju med den andra informanten. Torsdagen och fredagen blir det mer observationer om det behövs samt extrafrågor vid behov, annars arbeta med det insamlade materialet och fortsätta med bakgrundsinfon. Stannar till lördag då planet lyfter hemåt via Wien. Har nog åkt den där rutten ett tiotal gånger snart och det är skönt att man har lite rutin på resandet, det är inget man behöver förbereda sig för eller oroa sig för.
Väl medveten om att detta inlägg är total pluggflykt måste jag ändå säga att det var skönt att skriva av sig lite.
Snart på kärt återseende!
Sofia

back in Plovdiv!

Kategori: Allmänt

..ja, herregud det ar jag faktiskt! Men bara for en kort, kort stund. Har haft tankar om att ateruppta den har bloggen litegrann. Det var ju trots allt ganska sa trevligt att skriva i den from time to time, och framforallt valdigt kul att folk har last den och att jag sjalv kan lasa lite om mina upplevelser!

Just nu ar jag i Plodviv bara over helgen faktiskt, sjukt men sant. Ska till Indien pa tisdag morgon tillsammans med Vaya Quartet som ar fyra unga kvinnor fran Plovdiv som sjunger bulgarisk traditionell kvinnosang. Asduktiga ar de. Ska bli fantastiskt kul att fa aka ihop med dem som deras "manager" pa detta aventyr till Indien. Kontakten med Indien fick jag i Balchik i september da jag var pa BezGranitsi (WithoutBorders) seminarium for folk- och varldsmusik i Europa. Dar spelade jag med Valeri Dimchev, bulgarisk tamburaspelare! Inbjudan fick jag av hans manager efter att jag spelat med honom pa Urkultfestivalen i somras. Slumpen, alltsa.

Idag har jag varit ivag och traffat mr Buradzhiev (dirigent for akademiska damkoren pa musikhogskolan) for att prata om en eventuell korresa for min svenska kor Harlanda Kammarkor till Bulgarien under varen. Fick god kontakt och hade ett ungefar en timma langt mote med honom och hans flickvan som ar professionell sangerska, ocksa inom den bulgariska tradmusiken. Tror vi skulle kunna fa en riktigt bra upplevelse om vi akte hit! Finns goda mojligheter och jag har ju massor av kontakter att utnyttja. Vi pratade bl.a om att Harlandakoren kunde forbereda nagot stycke fran Bulgarien, kanske nagra stycken, under varen som vi sen kunde sjunga tillsammans har i Plovdiv och ha en konsert ihop. Det vore fantastiskt! Och han kunde ocksa hjalpa till att hitta hotell till kormedlemmarna i Plovdiv och massa andra saker. Det enda som ar kruxet ar denna eviga kansla av... att man ar i "maskopi" med olika personer, som att de hogst uppsatta pa musikhogskolan, som Buradzhiev och t.ex Vasilev som jag akte med till Umefolk, hela tiden vill gora saker som gynnar Dem. Att de har en dold agenda. Nu rakar jag veta att det ar jatteskum stamning pa musikhogskolan i Plovdiv eftersom det nalkas rektorsval inom kort... Till det har mr Buradzhiev stallt upp som kandidat (alltsa kordirigenten), Milcho Vasilev (dirigenten for folkorkestern pa skolan), en annan larare som jag inte kanner, samt Snejana - vicerektor, pianoprofessor och min gamla hyresvard och gode van! Kanns skumt detta. De tre som jag kanner kanns alla som att de vill ha mig pa "deras sida" nu och det ar den genomgaende kanslan som jag fatt rapporterat fran skolan. Att alla "slass" om att beratta hur bra det kommer bli om just De blir rektorer och alla fantastiska planer som kan ske. Jag anade ratt mkt sana kanslor idag pa motet, aven om han inte sa det rakt ut. Men jag har ju ocksa min egen agenda, sa ar det ju, alla har ju det. Jag vill ju att Plovdiv musikhogskola ska bli battre for studenterna. Det ar ju faktiskt, rent ut sagt, ratt sa trakigt och gammeldags dar nu. Snejana har massor av bra ideer och ocksa mojligheter att genomfora dem. Hon far sjalvklart min rost, ifall jag nu skulle ha nan vilket jag ju sjalvklart inte har... Iallafall, motet gick jattebra och det kanns som att det finns massa bra grejer vi skulle kunna gora, om koren beslutar sig for att det ar Bulgarien vi vill aka till. De skulle hjalpa till o kolla upp kortavlingar osv. Kanns bra! Och det viktigaste av allt: Hela motet var pa bulgariska! Ingen oversattare! :D Kanner mig ganska duktig, faktiskt.

Sa alla reflektioner om hur jag har haft det sen jag kom tillbaka till Sverige och hur det kanns att aterse Plovdiv och Bulgarien, det skippar jag bara nu da.. Det kanns faktiskt sjalvklart att vara har igen. Inte konstigt alls. Jag var ju har redan i september igen och fick aterse allting och da var det val mer av en aha-upplevelse men nu kanns allting bara tryggt och fint. Vet ju att allt finns kvar har. Alla gamla kompisar och stallen man vill se. Ingen stress, liksom.

Forra veckan var jag i Paris och spelade med ett slovenskt balkanprojekt och det var sa javla kul! Veckan innan det spelade jag solo med orkester i en mozartkonsert for fiol o viola sa mitt huvud (och fiolfingrar) har varit valdigt splittrade pa sistone, och jag har haft valdigt lite tid for langre aterhamtningsstunder. Det har typ inte varit nagra. Men sa ar det ibland. Verkar iallafall som att jag overlevt och det kanns kul! Nu kan jag "skorda frukterna" lite av allt jobb och bara glassa ivag till Bulgarien och Indien for en tid. Kanns otroligt lyxigt att fa allting betalt. Men ska ju saklart jobba lite dar ocksa. Ska promota nagra grupper o projekt for framtida festivaler i Indien - de ar tydligen valdigt intresserade att fortsatta samarbetet vilket ju kanns bra! Jag blir nagon slags kontaktperson for festivalen och Sverige/Bulgarien-projekt och det ar ju inte daligt det! Skulle vara underbart att fa komma dit igen och spela svenskt. Det ska jag gora nu med, men eftersom jag ar ensam blir det ju en annan grej. Skulle vilja ta dit t.ex Lina Nordin o spela grymma fiolduetter for dem. Det hade kunnat rocka!

Nu fryser jag sa mycket att jag maste ga och gora te. Isoleringen hos mina fina vanner Sonya och Todor ar under all kritik och deras vardagsrum som jag sover i ar sa kallt att jag maste sova med klader, tjocktroja, tre filtar, extraelement och anda sa fryser jag sa mkt att jag huttrar. Det blir lite av en realitycheck aterigen, att folk verkligen bor sa har kallt och trangt. Sonya och Todor har det anda ovanligt bra, jag menar, de bor ju tillsammans sjalva utan foraldrar och verkar klara det ekonomiskt. De allra flesta bor med sina foraldrar eller i studentrum och de lar ju ocksa vara minst lika kalla. Det ar inte utan att man langtar lite till det 35-gradiga Indien nu!!

Te-dags.
Pa aterseende!