Det är som en speciell känsla i luften, man är LEDIGl Här i Bulgarien har jag ju inte heller de normala Göteborgslivsspelningshelgerna alternativt helger fulla med rep utan jag är verkligen helt LEDIG! Ledig att städa, vila, öva, kolla på dokumentärer, andas, kanske blogga, prata med kompisar på skype, lägga upp foton på facebook, bada badkar och annat nyttigt och mysigt som är så himla himla bra för mig! Idag har jag varit ute en gång utanför lägenheten, tog en promenad till stora Billa som mer och mer börjar bli motsvarigheten till Netto för mig. Där fanns det massor av billiga matvaror och ganska färska grönsaker idag så det blev två ganska tunga kassar som fick följa med mig hem denna gång. Gick ut i pyjamas, tights, kjol, jacka, stor sjal och konstiga flätor i håret. Jag såg nog ganska flummig ut insåg jag när jag kom tillbaka och såg mig i spegeln. Men jag är så van att folk stirrar argt på mig att jag knappt märker det längre. Jag stirrar lite oengagerat tillbaka och truddeluttar vidare på min sång. Påtagligt ofta på sistone har det varit Dixie Chicks - Not ready to make nice. Den följer mig vartän jag går just nu. My own theme song.
Förra helgen onsdag - söndag fick jag möjligheten att återuppleva kulturchockandet igen i snabbversion genom att åka till Stockholm för föreställningar med musikteatern Trasiga skor. Redan när jag satt på bussen från Plovdiv kom jag på mig själv med att sakna Bulgarien. Jag visste att jag var på väg bort och hade egentligen i flera dagar haft lite små-ångest över att behöva lämna landet. Jag var inte riktigt redo för att möta Sverige och alltså i och med det omvärdera Bulgarien med nya ögon. Förstår ni? Jag kände att jag var mitt uppe i att få till allting att funka bra här hemma, och hade precis börjat "landa" med skolan, vänner och lägenheten. Då kändes det jobbigt att riva upp det och åka ifrån allting och in i Sverigevärlden igen. Samtidigt som jag var väldigt peppad på att få komma till Stockholm på samma gång!
Första kvällen i storstan var jag ganska förvirrad, tittade på allt med helt nya ögon och fick aha-upplevelse efter aha-upplevelse. Det var nog bra att jag inte var uppbokad med sociala aktiviteter den kvällen.. Min hjärna hade helt fullt upp med att bearbeta allt jag såg och tänkte. Tunnelbanan var full av intressanta människor från olika hörn av vår planet, och jag blev helt förundrad över alla människoöden som fanns samlat inom ett och samma utrymme. Vilka historier kan dessa människor berätta om sitt möte med Sverige? En bulgarliknande man satt ganska nära och jag ville liksom bara sträcka mig fram till honom och säga "Jag FÖRSTÅR!" Jag förstår nu bättre hur enormt svårt det måste vara för alla som är vana med andra kulturer att komma till Sverige. Visst, Sverige är ett bra land att komma till med stark ekonomi och stor trygghet jämfört med många andra länder, men man får inte underskatta hur enormt mycket tid, ork och kraft det tar att vara främmande i en ny kultur. Att vara den som inte förstår och inte vet hur saker går till. Hur psykiskt jobbigt det måste varit för alla dessa människor! Jag tyckte jag fick se på Sverige med nya ögon den helgen och upptäckte massor av nya saker som jag aldrig någonsin reflekterat över förut. Det var berikande på många, många sätt att ta sig ur Plovdivbubblan och våga åka till Stockholm.
Känslan finns fortfarande kvar att den resan egentligen kom någon eller några veckor för tidigt, men det hade inte gått att göra annorlunda och jag är jättenöjd med att jag åkte iväg. Att komma tillbaka till Bulgarien kändes som att andas ut. Trots att jag hade haft det superkul i Stockholm var det något som släppte när jag snirklade ut med bussen från Sofia flygplats och in i stan. Jag kände en stor trygghet och ett inre lugn av kaoset utanför. Förstår inte riktigt varför men jag känner mig verkligen hemma här! När jag efter buss till Plovdiv steg ur taxin vid mitt hus kom tårarna. Även om de förmodligen mest var av trötthet så kändes det som att de var ett resultat av den glädjen jag kände över att få komma hem till mitt hus igen. Allt var sig likt, luktade som vanligt och min lägenhet, min fina fina lägenhet, stod kvar och väntade varm på mig. :)
Efter några dagar kom Lina och Louise tillbaka från Istanbul och vi har haft soliga, fina, härliga dagar tillsammans innan de igår lämnade mig för sista gången. Sen dess har jag bara tagit det lugnt. Orkar ingenting.. Tror det är bra att vila ordentligt inför nästa besök som kommer redan på tisdag i och med la familias intåg i Plovdiv!
Helgen den 13e-14e kommer Laura och Gerardo att börja flytta in här, det ska bli jättekul! Gerardo stannar bara ett kort tag innan han åker tillbaka till Mexico igen, sen blir det bara jag och Laura. Tror att vi kommer funka bra som kombos.
Idag övade för första gången på länge på bulgorepertoaren. Det var grymt kul! Hade gadulkamasterclass i torsdags och fick höra massa fina låtar och äta konstiga saker till bjudwhiskyn men det var riktigt trevligt och speciellt upplyftande att få känna sån gadulkapepp! Jag och Laura spelade fem duetter på våra fioler och fick stort jubel från gadulkaklassen som vid det laget fått i sig rätt mycket whisky.. Konstig form av lektion det där, men det är bara att hänga med! Spännande är det. Varken jag eller Laura dricker något utan gör snygga låtsas-klunkar medan vi skålar med varandra, denna gång visste vi ju dessutom att vi skulle spela upp för alla så det var inte riktigt läge att inta party-mode...
Måste betala för gadulka- och sånglektionerna och kommer också att göra det. Det är helt enkelt inte värt att spara in på det nu när man är här. Det är ju därför jag är här och pluggar, för att lära mig så mycket som möjligt om den bulgariska musiken och sång och gadulka är verkligen två bra sätt. Det är bara att bita i det sura äpplet och betala.. Som tur är har CSN skickat mig ett paket med pengar så jag ska nog klara mig till jul iallafall!
Nu ska jag sätta mig och skriva min första lilla uppsats på bulgariska. Den heter "min lägenhet" och jag ska berätta om mitt hus, lägenhet, rum och sakerna i mina rum. Det kommer ta tid, men det kommer bli kul när det är klart! Imorgon drar nämligen jag, Laura och Gerardo ut på äventyr i bergen så det blir inte mycket tid för läxor då. :) Skolan är stängd av nån mystisk anledning.
..jag måste ju skärpa mig med detta bloggandet alltså! Nu får det faktiskt ta o bli lite struktur här! Har så många inlägg som jag skrivit i mitt huvud under dagarna men som jag aldrig hinner med att skriva här. Ett inlägg som jag planerat är det lite brått med och alltså får det komma ut idag. Det är nämligen så att mamma, pappa, oskar och anton ska komma på besök - hit till Plovdiv! Tjohoo! Idag, alldeles nyss, lämnade Lina och Louise mig (för andra gången) och nu är jag ensam kvar i lägenheten. Om några dagar kommer la familia och här är ett inlägg till dem, och kanske till andra som ev. ska besöka mig och åker flyg till Sofia. (Staden menar jag..)
Okej. Ni har nu landat på den lilla flygplatsen i Sofia. Efter väskorna och tullen kommer ni ut i flygplatshallen, där tar ni raskt höger förbi alla peppade taxichaufförer och ignorerar eventuella försök till att bära era väskor. Ut genom snurrdörren på kortsidan som ni har framför er där till höger finns både massa taxibilar och en busshållplats. Där går bara en buss, buss nr 284. Den kommer lite random ofta men det är bara att ställa sig o vänta. Det bästa är att ha biljetter fixade i förväg (har ni fått mitt brev?) men annars kan man köpa biljetter hos busschauffören, men man bör ha jämna eller nästan jämna pengar. Funkar ju annars att försöka växla med någon på bussen, 20-levasedlar uppskattas icket hos chauffören! Bussen kostar 1 leva. (5kr)
VIKTIGT! Ni måste hacka sönder biljetten lite i en gul "maskin" som finns längs väggarna i bussen. Kontroller förekommer ofta och har man inte gjort det blir det nog jobbigt. Stoppa in biljetten i den gula grejen och tryck upp en spak. :) Bli inte förvånad om någon kommer och river sönder biljetten ännu mer, det är säkert bara kontrollpersonalen. Den gula maskinen ser ut ungefär så här:
Efter 15-30 min beroende på trafiken hoppar ni av på Hotel Pliska. Det är en stor hållplats där förmodligen typ halva bussen ska av. Väl av där söker ni efter ett litet biljettstånd:
På den gula skylten står det "Bileti" och där köper ni nya biljetter till nästa buss, ingen övergång. Sen tar ni buss 213 eller 214 från samma hållplats och åker till slutstationen "Tsentralna Gara" (centralstationen):
Samma tidsperspektiv där, ca 10-25 min beroende på trafiken. Väl där spanar ni och börjar gå bakåt ifrån där ni kom med bussen och ser förmodligen snart detta hus:
Där går ni in på vänster sida och kommer in i busstationshallen. Det finns massa små "stånd" där de säljer biljetter till olika ställen. Bussresan till Plovdiv säljs som av en tillfällighet närmast denna dörr ni kommer komma in i, antingen på raden närmast er eller raden bakom. Det ser ut så här:
Bussbiljetten till Plovdiv kostar 12 leva och bussarna går ofta, varje timme eller varje halvtimme. Bussen avgår från hållplats 6.
På biljetten finns en plats som uppskattas om man också sätter sig på, för att undvika förvirring och att behöva sitta nära någon.. haha, Bulgarien är inte så olikt Sverige ändå! Alla placeras ut på platser långt ifrån varandra. :)
Jag fick alltså plats åtta.
Sen är det bara att sitta där och njuta av landskapet i 1,5- 2,5h beroende på vilken avgång man valt, och förhoppningsvis bli mött av mig på busstationen i Plovdiv! Yeah!
Kan inte med just nu att uppdatera om alla fantastiska saker som hänt den senaste veckan, utan måste bara koncentrera mig på NUET.
Haha, ibland känns det verkligen som att Sofia i Plovdiv bara behöver två olika spellistor för att klara sig: Robyn och Dixie Chicks. Idag blir det båda. Men allvarligt, lyssna på den här på hög volym:
Skönt att klockan bara är tolv så jag får lyssna på musik ganska högt. Mellan två och fyra ska det vara tyst i huset, siesta tydligen. Detta upplyste de snälla poliserna mig om under förra fredagens fest. Då ska jag gå och lägga mig och sova och planera mina revanchplaner.
Okej, nuet var det. Robyn tillsammans med känslan att mina ord kommer ut i text får mig lite att flyga bort från min frustration och redan må lite bättre, men ska försöka förklara. Det började väl egentligen igår med en lite oplanerad Sofia som absolut ville vara morgonduktig och springa ut på en jogg - det var ju duktigt! Men det blev ingen tid över till frukost och knappt för att transportera sig till skolan så det blev en snabb tur med masssa tunga böcker och fiolen extra tung pga att jag glömt packa ut packningen från helgen i sthlm... hm. Iallafall. Kom något sånär i tid, svettig och hungrig eftersom jag inte hunnit med frukosten, men tji fick man. Ingen lektion? Ne. Det var bara att sitta och snällt vänta och fundera. Det är så frustrerande när det händer att man investerar sin tid och offrar saker för att komma i tid, lägger ner sin själ i utbildningen för man vill ju lära sig så mycket som möjligt! ..och så får man ingen information. Jag och Laura gick till slut och letade upp läraren som satt nöjd på sitt kontor. Ja, det är svårt att förklara men det är liksom lite provocerande när de bara inte hör av sig till oss, utan tror gång på gång att vi som genom ett mirakel ska veta om att lektionen är flyttad. Så här kan en konversation låta ungefär.
L & S: Hi, we are waiting for the lesson, where are everyone?
Prof: Oh, student have work - lesson at eleven!
L & S: Aha! Okay.. So, no lesson now? Lesson at eleven instead? How about the lesson at two o clock?
Prof: No lesson today, only eleven.
L & S: So, every week at eleven? Not at 8.30?
Prof: Eeehh... What? ... maybe? Don't know.. we will see. Tomorrow...
Det är fruktansvärt frustrerande, självklart är språket en barriär som är svår också, men herregud - man kan väl tänka på sitt eget språk o sen be någon som pratar höra av sig till två av orkesterns medlemmar och förklara att tiden är ändrad och att det ligger löst de närmsta veckorna om det är så det är!! Suck. Har ett ganska späckat schema och har inte jättemycket möjligheter för lektioner på andra tider så jag hoppas verkligen det kommer funka i framtiden.
Fick höra från Alban att problem uppstått och att vi kanske behövde betala för lektioner. Idag fick jag veta av både min gadulkalärare och sånglärare att så var fallet. Jag gick till Elka (utbyteskoordinatorn) och hon förklarade att det tyvärr var sant. Blir så himla ledsen! Just nu har jag nämligen inga pengar alls, CSN har inte skickat bidraget än (men hoppas få det inom några dagar!!! Måste få det, annars blir det svårt) och jag har 30 leva i plånboken.. så pengar har varit lite av en issue den senaste tiden. Gick så sjukt mkt pengar så fort man kom till Sverige några dagar också. Gillar inte att vara orolig för pengar men det fanns där i grunden så när de plötsligt kom med ny info om att betala 200 euro per termin så blev det bara för mycket för mig. Hade en panikstund i morse också när jag såg nyhetsinslag från Indonesien där Lisa och Thimea är och insåg att det varit en tsunami och ett vulkanutbrott. Allt rasade och jag blev fruktansvärt orolig och försökte kolla upp på sidor om det fanns någon info om svenskar i området. Visste ju att de var på någon ö nånstans...
GAAAAAAAH! Nu kom lina o louise! Får fortsätta senare idag! Men oroa er inte - Lisa och Thimea är i säkerthet.
God morgon! Fick besök av snälla poliser igår när jag hade min första fest! Jag har alltid tyckt att de bulgariska poliserna verkar jättestränga och alla passkontroller och tulltjänstemän jag har mött på mina resor har alltid varit enormt hårda och elaka - MEN gårdagens poliser var lugna, sakliga och snälla för de gav mig inga böter. :) Hade 12-13 pers på fest här igår och det blev en del spel på fioler, trummor, gadulka och pianot.. Det sistnämnda tror jag blev lite för mycket för mina kära grannar som hade vänligheten att ringa polisen och klaga.. Hum hum. Hade ju tääänkt sätta upp en lapp och be dem komma och säga till om det blev för högljutt men jag glömde det. Nåja. Nu vet jag. Inga instrument efter kl. åtta på kvällen - oavsett om det är helg! Dåliga regler. Mycket dåliga. Ska försöka klura ut nåt sätt att komma undan med det. Spela på balkongen? Spela med sordiner? Ljudisolera lägenheten med äggkartonger? Idéer tas tacksamt emot i detta ärende för som alla vet börjar de bästa jammen betydligt senare än åtta.
Skitans dåligt väder nu - det är så synd för Lina, Louise och Timaso (från Japan - otroligt cool kille som varit på resande fot sen 2002! De hittade honom på ett berg i rumänien och nu reser de ihop) är ju här nu och jag vill visa dem allt fint som finns här när solen skiner!!! Och idag tänkte vi åka upp i bergen på utflykt. Får nog snart ta och gå ut ur min sovrumsbunker och försöka väcka dem så vi kommer iväg innan dimman ligger för tät över Rodopia. Nä. Minns inte om det var det bergen heter här faktiskt, men slänger till med det så det ser ut som att jag kan.
Har varit så underbart att ha dem här! Eller, det ÄR helt underbart!!! De har följt med mig på lektioner och de har tyckt det varit helt fantastiskt. :) Det får en själv att fundera och se på ens tillvaro från ett annat perspektiv och det har varit väldigt intressant! Och jag inser att jag är väldigt, väldigt lycklig just nu. Allt är väldigt bra helt enkelt! Massor av givande lektioner!! Hurra! Massa fina vänner! Igår blev jag god vän med en italiensk tjej som även är halv-mexikanska och kvarts-alban! Hon är obsessed av språk och talar nio språk och doktorerar om ett tionde.. Sjukt. Och det var hon som spelade piano. Intressant brud som jag planerar lära känna bättre!
Nu ska jag upp och göra Plovdiv soligt!
The Tiny - Strange Highs, Strange Lows
En videostillbild från konserten i torsdags :) -det var så himla kuuul! Kom massa folk och vänner (jag blir alldels varm inombords när jag tänker på det) och nästan alla kom fram efteråt och sa saker som "nu vill jag veta mer om svensk musik! du måste lära mig!" och det känns ju bara så himla fint!
Jag vaknade och bara suckade, vände mig om och somnade om. Fyra gånger. Till slut var jag tvungen att stiga upp och det var med möda och högljudda stånk som jag drog mig upp ur sängen och insåg att klockan var jättemycket och jag var alldeles för sur för att orka dra på mig träningskläder och komma iväg på springtur. Nä, när man är sur och arg kan man lika gärna straffa sig genom att göra det ännu värre. Så tänker jag. Fast man vet att det rätta är att dra iväg ut för då mår man bättre. Men nej, det gjorde jag inte. Det regnade och var kallt som sjutton ute. Och klockan var ju dessutom så mycket redan så jag hann bara kasta i mig frukost, spela några minuter på fiolen (det var f.ö dagens enda ljuspunkt - Bertaberta lät fantastiskt fint och jag kunde spela Vispolska av Svante Lindroth och då blev jag lite gladare) och dricka en halv kopp kaffe innan jag var tvungen att springa iväg med de illaluktande soporna om såklart hade spridit en unken lukt i hela lägenheten, och ta mig iväg till skolan. Självklart hade bergstrappen som ligger på min skolväg vuxit under natten och den kändes nästan obestigbar med sina enorma stora trappsteg i oändliga mängder. Till slut kom jag fram, svettig och arg, och kom såklart sent till lektionen. Den, å andra sidan, blev återigen en konstig, ogivande historia om bulgariska traditioner och helgdagar och vi fick flytta runt mellan två olika superkalla dragiga rum i den gamla byggnaden på skolan. Lektionen var ointressant och jag fick ont i ryggen. Med ryggontet följde irritation på allt och alla. Nej, sanningen är ju att allt och alla just idag har varit sjukt irriterande. De som aldrig brukar vara det annars. Japp. (eller nåt sånt) Efter den lektionen kutade jag, Alban och Laura vidare till bulgariskalektionen, vi kom sent såklart eftersom lektionerna överlappar, men sprang förbi på ett café och köpte en takeawaysallad så vi kunde äta på lektionen och inte komma allt för sent. Men DET tyckte läraren inte alls var en bra idé. Hon blev arg och vi fick gå ut med våra sallader och äta upp utanför lektionssalen. Happ. Vi som stressat för att inte komma så sent. Tji fick man för det. Det var bara att sitta på sin bakvända kvarsittningsplats och snällt äta sallad i tio minuter och sen komma tillbaka. Sen följde en höginteniv bulgariskalektion i tre timmar. *suck* inte vad min rygg var peppad på, direkt.
Generellt idag har människor varit högljudda, irriterande, osmarta, puckade, enerverande och allmänt konstiga. Och jag med. Anledningen att jag önskar att jag vore man är att jag inser att det är EXAKT 28 dagar jag kände så här sist..
Iallafall, det är helg! Det känns fint, även om jag idag bara varit inne och övat och jammat med mig själv, bertaberta och robyn. Och lagat god mat har jag ju också gjort. Igår kväll var jag på plovdivs jazzfestival och unnade mig två helt grymma konserter på dramatiska teatern! Det var jättefint! Fast lite skumt att gå själv på en sån grej, men det är inte mer än en känsla. Upplevelsen var underbar. Hade också ett jättefint rep med Gaudeamus, den andra kören som jag nu ändå bestämt mig för att hänga på lite nu o då. :) Har ont så ska inte skriva så mycket nu men ville uppdatera om vad jag har fått för schema under veckorna! Så här ska det se ut för miss högstadius under hösten:
Måndag 9.30 Gadulka ind. 10.15 Fiol ind. 14-16 Folk Kör 15-19 Bulgariska 18-20 Kör
Tisdag 13.30 Folk Teori 15-19 Bulgariska
Onsdag 9.30 Folk Ensemble 14-16 Folk Ensemble 18-20 Kör
Fredag 8.30 Folk Ensemble 14-16 Folk Kör 15-19 Bulgariska 18-20 Kör
Mina desperata rop efter lektioner blev bönhörda!
En kommentar bara, hade rolig gadulkagrupp-lektion i torsdags och fick träffa alla andra studenter på detta fina instrument. Läraren kallade det "MasterClass" och jag och Laura var inställda på någon slags gemensam lektion. När vi kom in i vindsrummet stod det dukade bord med massa nötter, cola och whisky! Japp. Sen var det bara att hugga in och adaptera sig till rådande masterclassbeteende.. Undvek dock whiskyn efter en erfarenhet i onsdags morse när jag blev påtvingad whisky vid halv elva på morgonen på skolan av folkensemblens deltagare och lärare. Hela dagen blev konstig och jag mådde dåligt.. :/ Ska bli intressant att se om det här med två whiskylektioner i veckan håller i sig eller om det var en (o)lycklig slump. (På folkensemblen var det en man som skulle gifta sig och det hör till traditionen att man bjuder alla sina vänner och kollegor på fika och whisky på skolan och jobbet)
Åh! Har ju äntligen fått lite "gäng"feeling på skolan och börjar bygga mig en stabil bas av folk som jag gillar. Och kören Gaudeamus tror jag kan hjälpa till med det också. Ska dock bara gå dit när jag orkar och vill, dirigenten är helt med på det och jag tar inga poäng för den kören. Tre till rep i veckan blir nog lite mycket...
Hoppas Lina och Louise kommer och hälsar på snart! De är i Rumänien nu, på väg neråt... Hoppas innan torsdag så de kan vara med på min lilla konsert! Är så peppat att stå hemma och öva! Älskar min fiol! Har kommit på massor av bra låtar jag vill spela.. svårt att begränsa sig. Nu ska jag tillbaka till fiolen.
Hejsvejs Soff
If I didn't know any better - Alison Krauss
Jo: SOLEN OCH VÄRMEN HAR KOMMIT TILLBAKA! Morgonkaffe idag, lördag 9/10 på min balkong.
15/9 Wahoo! Nu börjar det! Sitter på cafét vid katolska kyrka-parken med en cola i den stekheta solen och en påse nyinköpta bra-att-ha-grejer.
Min första sånglektion!
Andas in djupt i magen, stanna till innan första tonen
Ej vibrato!
Legato, snabba konsonanter (ej Rrr..)
Öpen mun "framåt", använd läpparna
Slapna av i halsen, runt halsen
Noga med uttal
Läxa: Marino Marinke
Ville öva på skolan men gubben i hytten vägrade låta mig utan skol-ID, fast jag försökte fixa och Elka presenterat mig för honom förut... :( Blä. Ska öva hemma nu jävlar. Zigenar.. nej sopgubbar (?) på häst- och vagn passerade nu. Idag har jag träfat Laura och hennes Mexico-kille!!! Glad, glad, glad! Så fint att ha några andra "utbölingar" här. Hon är jättepeppad på ungerskt också så det kommer nog bli GRYMT bra detta!
Funderar fortfarande lite på en Skopje-tur men jag tror bannemig et får vänta.. Köpte grattiskort till Karin idag, det är bäst att skicka i tid! Tur att jag kom på det.
21/9 Teori? 01.01 - en liten pojke går runt i alla hus och pratar? 01.06 - Kristus (?) går i floden och döper 01.07 - Alla går till sina vänner. Haha! 01.08 - Männen stannar inne, kvinnor SLÄPPS UT!! Den här lektionen blir bara konstigare och konstigare!
23/9 Efter sånglektionen Lustigt hur självklart det var. "You transpose this. To H." Och sen göra en bättre version av den andra låten! Haha, som en slav! Hon klagade på den verionen som en annan student gjort... Här gäller det att skärpa sig! Fick mycket beröm idag, känns bra! Fasiken att jag har noll pengar idag.. Vill köpa vatten och notskrivningspapper. Kanske kan låna av Laura sen...
24/9 GAH! Det är så otydligt allting! Vad får jag för lektioner, hur mycket, vad innebär det att vara Erasmusstudent? Hur kan Elka förutsätta att jag ska veta vilka lektioner jag ska få när jag inte får veta nåt? Och blir irriterad när det känns som att de prioriterar Laura pga hennes FullBride-studier. Kul för henne men vafan.. Jag vill ha lektioner! Kom igen nu. Men det blir väl bra när det väl kommer igång efter fjärde oktober.. SUCK!!!
På kören Tre dirigenter, en kör. Två som kommenterar och "skäller" medan den andra dirigerar. Jävlar vad högt de sjunger, och starkt, sopranerna.. shit. Jag tycker verkligen man borde ha en paus i detta rep! Sjukt att köra på utan. Ajj..
28/9 Teori, eller vad det nu är Ta mig härifrån! Brandlarm? :) Fejka! (till Alban)
01.01 Gypsy New Year 02.14 Gypsy New Year - Tjohoo! Ena året sex veckor och det andra resten? Skumt detta.
30/9 Innan sånglektionen Fantastiskt fin röst killen innan mig har! Mjukt, rent, SÅ FINT! Fick åka taxi till skolan.. försov mig. Huvva! Nu är den dock 10.50 och jag har inte fått börja än. (börjar 10.30) Men det är väl viktigt att visa att man är i tid. Och taxin kostade bara 8kr. :)
senare Hittade roligt Marocko-café! Konstutställning och café, trevlig kvinna och rolig inredning. Spelar marockansk "cello" nu. Tre gånger åker teet ut och in i glaset, nej fyra! Undrar varför? Funderar på möjligheterna att spela "mys-konsert" här, ensam, spela svenskt kanske?
1/10 Mmm... Sitter på det grymt mysiga trevåningscafé som jag häromdagen fann med Alban och köpte rökelse i. Har varit på Café Marocko och bestämt datum för "den lilla lilla konserten med svensk folkmusik"! Onsdag 13 oktober! Om 1,5 vecka, känns perfekt. Satt länge med ägarinnan och hennes väninna och pratade och drack te. Fick inte betala, alltså är vi vänner! ;) Haha.. Har haft orkester idag för första gången också! Jättekul! Fast jobbigt. Fick spela från handskrina violanoter med snabbt växlande udda taktarter. De första 12 takterna byter taktart elva gånger mellan.. få se.. 11, 7, 13, 9, 7, 11 och 9/16-delstakt. Normalt?! Och så läsa altklav på det.. :/ Så det gick Sådär, ärligt talat. Men ska väl resa mig till näta rep, och förhoppningsvis spela G-klav.... Åh kan inte maten komma snart!
(till slut kom den, och den var alldeles, alldeles underbar)
4/10 Sitter på en egentligen rolig kör och blir liksom förbannad. "No. Sorry." Är det ett svar att ge till en förvirrad utbytesstudent när hon frågar körledaren om det finns en not på låten. Hjälper man då inte henne lite och försöker fixa fram en så hon kan vara med? "Nej. Ledsen." I protest sitter jag nu och inte sjunger för att jag överreagerar och inte vill vara med. Skönt att få vara så barnsligt sur.
I längden, efter ett tag med sura miner och ohjälpsamhet kommer det åt en. Det får en att känna sig så sjukt oviktig och onödig. Spelar väl ingen roll om jag är med eller inte. Lite hjälpsamhet hade inte skadat.
Nu hamnade jag istället i läget att jag måsta skratta och le... Haha, för alla ser så sura och otrevliga ut just nu! Det här är ju ett skämt.
Wihoooo! Fiol- och gadulkalektion!!! YEAH! Så här såg det ut när jag för första gången fick hålla i min alldeles egna gadulka! Skelande glad och mycket fokuserad.
Det lät skit vill jag lova! Men peppad är jag! Nu blir det gadulkaövning varje dag. Stackars grannar... :P Nu hoppas jag verkligen att CSN kommer till rätta med sina papper och fixar in pengar på mitt lilla konto för gadulka, fodral och smågrejer som hör till blir sammanlagt 3000kr... Pengar som jag INTE har. Hehe. Men det ska ordna sig. Allt för konsten! Blir till att prostituera sig som gatumusiker med tandlösa gubbarna varje dag efter skolan annars.
Så här fin är min lärare:
En riktig charmknutte ;) Närå, men annars var han glad och bjöd på ett leende flera gånger under lektionen! De suger man åt sig som en tvättsvamp efter ett mörbultande körrep...
Annars så känns det som att hösten har kommit till Plovdiv idag. Det regnar och är kallt och skönt. Njuter! Avslutar med lite bilder från idag och lyssnar på Morrissey för första gången i mitt liv.
Det blir enhandsvalsen idag, men har bestämt mig för att ha tålamod och att det går bra, det går långsamt att skriva men tänker inte ta till vänsterhanden, får inte, har redan ont efter en kort chatt med fantastiska Matilda i Bryssel. Oh, jag längtar efter mina kompisar! Jag är inte van vid att ha en hel helg framför mig och när någon frågar om ens planer kunna svara: "Jag vet inte.. Ingenting?" Det är en situation som jag tror att jag aldrig tidigare befunnit mig i, och det är ärligt talat en utmaning. Man måste hela tiden själv ta initiativet, gå fram till folk, visa sitt intresse och skapa nya kontakter. Självklart är det här standard för alla som flyttar till en ny stad, man måste jobba på till en början för att skapa sig en grund, en social och aktivitetsbas att stå på. Det visste jag innan, och det var också det jag var väldigt sugen på när jag bestämde mig för att åka hit. Utmana mig med nåt riktigt svårt. Bulgarisk musik liksom, känd som den klurigaste folkmusiken i Europa med sina konstiga taktarter och extremt snabba tempi, det bulgariska spåket - helt skiljt från vår språkstam och med ett annat alfabet, den bulgariska kulturen som jag sedan tidigare visste skulle bli en utmaning att komma överens med. Allt detta visste jag och längtade efter att få krascha in i.
Jag har sagt det många gånger och kan lika gärna säga det här också, jag känner mig så enormt lycklgt lottad över mitt liv och min tillvaro och har varit sjukt lycklig och glad över det jag varit med om, och den jag är. Jag har haft fyra alldeles strålande år i Göteborg med kulmen sista våren som en explosion i musikprojekt, teater, givande skolprojekt, spelningar, vänner, upplvelser, resor - och sen den mest magiska sommaren tänkbart på det! Efter min europaluff på egen hand med sånt extremt flyt rakt igenom och många gånger ren tur, tillfälligheter som leder vidare till stora upplevelser, så har jag ibland kunnat tänka: "När, när ska oturen komma?" Och i dessa tankar känt mig, inte nöjd, men helt okej med att föreställa mig att när turen och flowet väl börjar ta slut och en rejäl olycka eller misär skulle dyka upp, så är det ändå så Givet Totalt Värt Det! Jag har till och med sett fram emot att få gå in i en dramatisk ensamhetsmisärvägg och vältra mig i sorg, längtan, tomhet och uppgivenhet här i Bulgarien. Hittills har det ine blivit riktigt så, men just denna helg har av många olika anledningar varit en känslomässig bergochdalbana och idag kan man säga att jag är nere i en skarp sväng i en låg position i banan.
Bulgarien bjuder på många utmaningar varje dag. Det är inte ett lätt socialt pussel att lägga när man funderar över hur folk umgås, t.ex studenterna på skolan. I Göteborg är det en självklarhet att alla de nya utbytesstudenterna dels vaggas in hela första veckan med aktiviteter ihop både på skoltid och efter skoltid, de får presentera sig kort inför hela skolan på välkomstmötet och jag skulle vilja säga att man tar synnerligen god hand om de utländska studenterna, iallafall den bild jag fått genom hur jag och mina vänner sett på, och lärt känna utbytesstudenterna. Första veckan är det alltid pub med konserter på skolan och det dyker upp regelbundet under terminen. Söker man musikhögskolefolksällskap en vanlig dag är det bara att gå ner till stammisstället Staggen och ta sig en öl, där finns alltid en och annan både student och lärare. Någon som helst antydan till välkomsttagande av nya studenter oh utbytesstudenter här i Plovdiv har i vart fall inte jag sett röken av. Ingen presentation, ingen skolstartsfest eller aktiviteter för att lära känna människor finns överhuvudtaget inom ramen för vad musikhögskolan i Plovdiv står till tjänst med. Dessutom är det så att det är fullkomligt omöjligt att få information om sitt eget framtida schema, vilka ämnen man ska få läsa, vilka ämnen som finns att välja på (! viktig information!) och hur många lektioner man behöver för att fylla upp en heltid. Vilka lärare man ska ha och om de ha något namn kan man skatta sig lycklig om man får veta, och framförallt, om man väl lyckats förstå att man ska få ett möte med en lärare så har man tur om denne dyker upp på utsatt tid, om ens alls. Detta är saker som jag har kunnat hantera rätt bra hittills, man får acceptera att saker är annorlunda, att allting tar längre tid och går till på ett för mig "ineffektivt" sätt. Det är bara att andas in ett djupt andetag och hoppas att det blir bättre imorgon. Jag har ställt stort hopp till att när man väl har fått träffa sina lärare och faktiskt varit på sina lektioner så får man kontakt med lärarna och människorna i den ev. gruppen (om jag ska ha nåt sånt? ja, jag vet ju inte vad jag ska ha för lektioner..) och då kan man kapa det här extrasteget som kallas administration som gör att allting blir väldigt mycket mer komplicerat och svårförståeligt än vad det behöver bli. Jag vill ju fylla mina dagar med musik! Jag är spelsugen! Som fan! Jag vill ha fiollektioner, lära mig låtar, spela orkester, ensemble, JAMMA, lära mig låtar av vänner och lärare. Det är det jag vill. NU! Det har hittills inte blivit så mycket av och det jag tror att jag försöker säga är att om det nu även denna vecka, min fjärde vecka på musikhögskolan, inte ordnar upp sig och klarnar kring exakt hur mina veckor ska se ut och att jag får börja spela med folk och (ja tack, gärna:) lärare så tror jag att jag kommer måsta arbeta upp en annan taktik för hur jag ska hantera det för det kommer kännas TUNGT.
Jag har bokat in en solokonsert på ett supermysigt café i gamla stan nära musikhögskolan på onsdag nästa v. den 13 oktober. Där ska jag spela svensk och egenkomponerad folkmusik bland konstverk, tavlor och instrument från Marocko och Rumänien. Det känns så gött. Jag kände att jag behövde nåt att jobba inför, något att sysselsätta mig med ihop med min fiol och jag är glad att jag vågade gå fram till ägarinnan och föreslå min idé om en liten, intim konsert i hennes lilla, mysiga Café Marocko. Kommer det fler än tio pers blir det trångt, dock.
I fredags, efter att (äntligen!) haft en spelstund med Laura och lärt henne en svensk bluesshottis, gick jag på en blåskvintettkonsert i gamla stan. En skum upplevelse, men skönt att höra livemusik. Känna instrumenten och musikerna i samma rum, utförandes musik, uttrycka känslor för att försöka beröra publiken. Det känns som länge sen, vet inte varför. Jag hade längtat länge efter konsert av något slag här och gick väl tyvärr därifrån lite besviken då det inte riktigt var som jag hade hoppats - men ändå var jag såklart glad att jag gick dit. Kul att titta på folk och fina lokaler :) och höra lite halvoseriöst framförda "klassiska favoriter" på blåskvintett. Iallafall, Laura och Gerardo var återigen lite "par-tråkiga" och var trötta och följde inte med och nappade heller inte på mina sugande planer om en fredagkväll i Plovdivs nattliv, så när jag gick därifrån och fick samtal av Eugenia blev jag otroligt glad! Vi tillbringade kvällen på min balkong med glass o te, pratandes om det ena o det andra och upptäckte bland annat att vi bor riktigt nära varandra! Hon bor på andra sidan militärområdet! Väldigt kul då jag varit hemma hos henne o sett området från det hållet men inte alls fattade var vi var utan tog buss in till stan (då bussen bytte chaufför i farten - något som Eugenia senare berättat inte är helt ovanligt här) och promenerade 40 min från busshållplatsen. Istället för att promenera 10 min raka vägen hem.. Fick en chock igår när jag joggade dit och fick en pusselbitsupplevelse när de två områdena plötsligt satt ihop. Snurrig, surrealistisk dataspelsupplevelse. Vad jag skulle säga var att när man verkligen längtar efter att få umgås och prata med någon och sedan, mot all förväntan får det, då uppskattar man det så mycket mer! I Göteborg har jag levt ett liv där mina problem i mångt och mycket bestått i att måsta säga "nej" till saker, välja vad jag ska gå på, vilka jag ska umgås med, och hur många projekt jag ska lägga ner tid i. Det har varit mitt största problem att jobba med att inte ta på mig för mycket, inte alltid vara med där det händer och inte alltid ställa upp på andra när jag själv egentligen inte orkar. Det problemet kan man säga är obefintligt här, än så länge. :P Jag tror det är väldigt bra att jag får se det här från "andra sidan" och känna att jag värderar människor och sociala kontakter på ett helt annat sätt idag än för ett halvår sen. Men det fina är ju också att allting finns ju kvar! Alla i Umeå och Göteborg, och andra städer där man har vänner, de finns ju kvar där! Det är bara att just nu kan jag inte umgås lika flitigt med dem, och inte närvara och delta i projekt, fester, konserter osv. Men de finns kvar!
Igår tog jag ett långt bad i mitt fina, mysiga badkar efter dataspelsjoggen och lyssnade på Alison Krauss med lampan släckt och ett tänt ljus. Insåg att jag inte badat i badkar sen jag var liten. (Jo en gång kom jag på nu, ska inte ljuga. Hade kramp och skitont i benet efter maratonbilkörning i snöstorm 5h och tog ett bad som rehabilitering.) Aldrig har jag legat så och bara njutit, slappnat av och varit lugn och bara tänkt på vad som ploppar upp i hjärnan, det där som man ser på film att folk gör i sina badkar. Det var bannemig gött! Och jag kom på så mycket bra saker! Det är såna stunder man kommer på hur himla glad man är att man ändå tog beslutet att åka hit och "bli ensam" och ta det lugnt. Missförstå mig inte, jag ska inte vara här och ta det lugnt ett helt år, men det är ett helt nytt lugn som infinner sig i mig nu när jag är här Ensam utan att känna någon i stan innan, när den sociala grunden inte finns sen tidigare som jag skrev om. Och jag får mycket tid ensam just för att jag bor ensam också. Precis vad jag ville. :) Misstänker att jag i detta inlägg kanske framstår som lite.. inte den medicinska termen, men det som vi till vardags menar när vi säger: schizofren. Det är okej. Ska nog stabilisera mig tills vi ses nästa gång. ;) Det är så mycket som jag vill försöka beskriva och förklara och som vanligt är ingenting svart och vitt här i livet.
Aldrig trodde jag att jag skulle kunna bli en sån som självmant går ut och springer! Men det är en av de positiva effekterna av att jag haft mycket ledig tid på sistone: Jag gör säkert 50 armhävningar varje dag o har varit ute o sprungit fler gånger dessa veckor än jag gjort på flera år sammanlagt. Har ju varit dålig i vänsterhanden och även fått några små och något större bakslag i ryggen under tiden jag varit här och känner att jag måste självbehandla mig noggrant nu när jag för första gången på åtta år står helt utan en sjukgymnast skyddande vingar. Känner dock att jag vet exakt vad jag behöver för att må bra och vet precis vilka övningar jag ska ta till i olika situationer när det börjar kännas sämre. Det känns skönt att man iallafall lärt sig något. I fredags, efter en enormt prövande orkesterlektion som jag tänker skriva om vid tillfälle, och en halv körlektion på skruttiga stolar (Ett rep fick jag tom dela stol med en tjej hela repet.. deras ergonomitänk är inte riktigt så långt fram som man är van vid. Ingen fysisk uppvärmning what so ever heller btw) så tog jag t.ex beslutet att gå ifrån repet. Började få riktigt ont efter ca 30 min och kände att det skulle förstöra hela helgen om jag kämpade vidare. Jag tror jag tog rätt beslut. Efter rekreation på golvet i Laura och Gerardos lägenhet var jag tillräckligt i form för att känna att jag kunde sitta åtminstone nästan hela blåskvintettkonserten och ha en fin fredagkväll utan att bli påmind om ryggen hela tiden. :) Trots att jag varit duktig och joggat på morgonen innan orkestern så var den väldigt prövande, ska nog berätta lite om det nu iallafall.
Haha! Ska ta ett kort på låten vi spelade så får ni en bild av det hela:
Detta är dock inte min stämma utan kavalstämman (bulgarisk flöjt). Jag råkade lämna igen fel not när jag kopierat.. Jag skulle vilja säga att mina noter var än mer otydligt skrivna. Det var otroligt svårt att se vilka toner, vilka rytmer, och vilken taktart det skulle vara och som ni ser så byter låten t.ex. taktart elva gånger de första tolv takterna! (med följande val: 11/16, 7/16, 13/16, 9/16, 11/16, 5/16, 4/4, 2/2) Tempot var väldigt högt och till råga på allt skulle jag spela VIOLASTÄMMAN a vista. Alltså transponera från c-klav till g-klav. Tja, som Karin så fint uttryckte det när jag berättade: "Så, det blev inget glänsande direkt eller?" Eh. Nej. Jag satt mestadels som ett levande frågetecken och undrade vart fan i alla repriser och taktartsbyten orkestern tagit vägen... Hahaha... Men det kan ju bara bli bättre efter det! Hoppas på att få spela noter i "min" klav nästa gång och inte fastna i violastämsträsket - det är ju framförallt melodierna, låtarna jag vill lära mig! Läraren kändes sympatisk, trots att han skrek väldigt mycket. Men det är ju uppenbarligen det sätt som bulgariska dirigenter kommunicerar bäst på. Så många dramatiska utskällningar som på mina hittils fem körlektioner (Obs, Kör som i sång i grupp-lektioner! Jag ska inte ta bulgariskt körkort..) har jag aldrig bevittnat tidigare i mitt liv. Det är intressant att beskåda det dramatiska, högst statusskiljda och ojämställda förhållandet elev-professor som råder här.
Jag har en god vän som gett mycket av sin tid hemma i Göteborg för att prata med mig om alla dessa upplevelser (och massa annat såklart), du vet vem du är. Det har varit skönt att resonera med dig, alla gånger. Det vill jag säga och jag tror att du blir glad att jag skriver det här! Jag är nog lite dålig på att säga sånt "live". Eller, jag vet att jag varit dålig på det i just detta fallet. Tack för att jag fått umgås så mycket med dig! Det gör mig glad! Vissa dagar känner jag dock att jag "bara" vill prata med folk i mitt IRL-liv här i Plovdiv. Såna dagar kommer och går, och det beror inte på att jag inte tycker om folket i Sverige utan bara på att konflikten mellan upplevelserna här och det parallella livet i Göteborg kan bli påfrestande. Jag har nu börjat vara offline på facebookchatten och skype, mycket pga att jag inte kunnat skriva med handen men också för att undvika att fastna i allt för långa chattar som får mig att tänka för mycket på livet där borta. Det här är hemma nu, ja, jag känner mig väldigt hemma här, och det skulle vara lätt att drömma sig bort och umgås helhjärtat med folk via facebook och skype (Det är ju rent fantastiskt det där! Man kan ju faktiskt Prata!! Gratis!) och, liksom någon i ett stabilt parföhållande, inte riktigt orka ut och ta utmaningen att söka nya folk i den nya staden och skaffa sig ett riktigt liv i stan. Där vill jag helt enkelt inte hamna. Inte för att jag tror att det är någon större risk. Men när jag, som idag, har en fundersam stanna-hemma-söndag är det lätt att drömma sig bort i Idolkval, svenska nyheter och klipp på YouTube, det får jag nog erkänna.
Nu jävlar har jag skrivit längre än nånsin tidigare - vart kom det ifrån?! Förvånad men glad att det fanns så mycket som jag ville få ut idag. Skönt. Avslutar med ett av många fina minnen i somras: Roadtrip med Lina och Louise i Danmark. Denna bild är tagen när vi åkt fel när vi försökte hitta fram till en urkultliknande festival som låg bortom ängarna åt något annat håll, men vi fann denna stund istället och det var ju alldeles underbart!
Ja, kanske blev det två år ändå? Hösten 2010 började jag plugga bulgarisk folkmusik i Plovdiv för ett år som Erasmusstudent på musikhögskolan och startade då denna blogg som en slags "rensningskanal" för mina upplevelser. ----------------------------------------
Två år senare är jag tillbaka i Plovdiv, nu med stöd av Konstnärsnämnden för ett halvårs ytterligare specialisering. -----------------------------------------
Mitt bloggskrivande har varit minst sagt sporadiskt men innehåller i stort sett någon slags dagboksliknande reseskildring med fokus på musik.
