plovdiv

Ibland ar man sa trott att man inte kan formulera sig. Man vill bara lata tiden ga, njuta av de aventyr man haft och lata varlden sta still for ett ogonblick. Kanske maste man anda formulera sig for att kunna samexistera med nagon annan i sin omgivning, men det kanns sa svart att prata! Vad ska jag saga? Orkar ingenting, vill bara njuta och vara lycklig. Det ar svart att ens formulera att man behover stanna upp och inte gora nagot. Aventyret maste stanna av lite grann, ta en paus. Aven i himlen maste det nog regna ibland! Och jag ar inte ens omotiverat ledsen. Jag ar sa lycklig att jag haller pa att sprangas men mitt i det finns idag den stora sorgen av Emilia som gick bort och det som idag skulle varit hennes 27e fodelsedag. Jag tvingas stanna upp och tanka igen. Jag tanker pa henne varje dag, jamt, varje timme, alltid annars ocksa. Men det blir konkret i kroppen en dag som denna. Vaknade upp pa ett helt nytt stalle i morse. Tja, det var snarare lunchtid nar jag vaknade upp men fonstrena var morklagda och jag hade ingen aning om tid och rum. Sov pa en soffa. Stort vardagsrum. Har skulle tva familjer kunna bo tanker jag. Jag far revidera det senare, i denna lagenhet skulle manga fler familjer kunna bo. Jag har hamnat i den vackraste lagenheten jag nagonsin sett, definitivt i Bulgarien och kanske i hela mitt liv. For er som varit i min bror Antons flickvans foraldrars hus kan jag saga att denna lagenhet ar motsvarande deras hus. Det luktar resor, konstnarlighet, ytor, erfarenhet, det ar konst overallt pa vaggarna och minnen fran olika aventyr. Maia som bjudit hem mig ar skadespelare, presentator och festivalarrangor. Jag misstanker att hon ar nagon slags bulgarisk kandis. Hennes man ar skadespelare, jag misstanker att han ar ruggigt kand men jag har inte riktigt fatt ihop pusselbitarna annu... Spannande detta. Hur hamnade jag har? Jo det hela borjade med ett efterlangtat men ganska mystiskt mail av Matija Solce:

 

"SOFIETTA!!!! I come to Sofia on Sunday, leave thursday. U there? Matita."

 

Aaaaah.. what a dream! Varldens basta Matija kommer for att halsa pa mig och spela med mig pa gatorna i Plovdiv!! ...tankte jag men det visade ju sig inte riktigt stamma. Han hade blivit inkastad i sin egen forestallning som ersattare for en skadespelare (han var sjalv regissor for forestallningen) och skulle till dockteaterfestival i Sofia. Good enough for me tankte jag och drog sjalvklart dit och motte upp hela den slovenska delegationen pa tio pers pa deras hotel i utkanten av Sofia. Dar borjade ett (av manga) aventyr som nu har gjort attt jag lite fastnat i Sofia, standen som jag isa ivrigt hatat och inte forstatt och i stort sett undvikit fast jag spenderat sa mycket tid i Bulgarien. Mest har jag saknat den dar riktiga kopplingen till stadens manniskor och kant att det ar kallt, regnigt och for mycket bilar har. Nu har en annan sida av staden visat sig och jag har hamnat mitt i teatereliten dar alla ar kreativa organisatorer med stenkoll pa bidrag fran EU, valgorenhetsarbete och kulturella samarbeten runt om jorden! Det ar sa inspirerande! Matija spelade aven sin soloforestallning Happy Bones pa festivalen och jag fick vara hans teatermusiker for andra gangen. Jag alskar det sa mycket. Speciellt nar man far spela med nagon som ar sa bra som honom! Publiken alskade honom. Staende ovationer och fullsatt i salongen. Det var underbart. Natten efter spelade vi oss galna pa resturangen till dansande och sjungande ahorare, timtal flog forbi och tom Matija var tvungen att ta paus! Det var svettigt och underbart. Ett av mitt livs basta jam. I en restaurangkallare i den trakiga staden Sofia. Ovantat och underbart.

 

Men historien om Bulgarien har inte bara varit Sofia. Detta ar bara de senaste dagarnas liv. Jag har fixat lagenhet i Plovdiv och det blev mycket ovantat att dela liten bulgolagenhet med konstnauren Tinko som ar 38 och borjat pa sin utbildning igen (for.. femte gangen..?) och hoppas kunna slutfora sin scenografutbildning och sedan skapa film. Jag stottar hans drom. Vi ar gamla vanner fran mitt ar i Plovdiv och det ar underbart att bo med en sa speciell manniska. Hittills gar det finfint. Jag har sovit en natt. EN NATT??! Jag har varit i Bulgarien i 21 dagar och bara sovit en natt i min egen lagenhet?! Ja, det stammer. Sa det kan mycket val bli sa att Tinkos langa har och konstiga vanor kommer sta mig upp i halsen sa smaningom. Men da finns det alternativ, det ar det som ar sa skont.

 

Vasil Denev slutar aldrig att forvana mig med sin ostruktur och forvirring. Han vill att jag kommer och bor hos honom i byn och spelar med honom och det vill jag med. Men det lyckas alldrig bli av. Ska ringa honom pa tisdag igen, nu ar han pa turne med Ivo Papazov. Igar skulle jag varit pa stor fest med hundra musiker och hela bulgariens zigenarmusikerelit men pa nagot satt lyckades vi missforsta varandra och plotsligt var inte festen utanfor Plovdiv langre utan utanfor Stara Zagora. Lite skillnad. Men jag var lycklig i sjalen over att fa stanna kvar i Sofia och hanga med manniskorna har. Fler sana fester kommer, var sa saker. Med Vasil vet man aldrig vad som hander. Men jag locikas av tanken att isolera mig i hans hus och bara spela spela spela, vara ensam mycket och stanga av telefonen. Har sa mycket material jag vill lara mig redan! Inspelningar, noter, droser av saker jag vill stoppa in i mitt huvud och trana mina fingrar med. Men jag lyckas ju hamna i aventyr hela tiden och nya projekt hagrar. Far nog akta mig sa att jag inte glider ivag for mycket i det. Men imorgon ska jag traffa Vladimir vladimirov, tamburaspelare och larare pa musikhogskolan i Plovdiv och en av de som skrev rekommendationer till mig for att komma hit nu. Jag ar sa glad att han vill spela med mig! Jag ska foresla ett konsertprojekt dar vi testar vara egna kompositioner i duoformat. Kanske 5-7 kompositioner av mig och lika manga av honom. Se vad som hander. Det som behovs ar kvalitetstid med honom, lugn och ro, inte snabba effektiva moten i ett kontor pa skolan utan reptid, ordentlig reptid och seriost spelande och tankande ihop. Jag hoppas vi ar pa samma vaglangd. Jag tror det.

 

Med Valeri Dimchev kanns allt bra! Vi sags senast for tva veckor sen nar han var gastlarare pa Rila Music Exchange och vi gjorde konsert tillsammans. Nu vill jag borja jobba. Vara hemma hos honom en helg och suga at mig av det han kan, spela med och for honom och se vad som hander. Han funderar om det ar bast att spela ihop en liten grupp eller stor grupp. Han har sa manga alternativ. Jag vill mest spela med honom och arrangera i hans och min stil och se vad som hander.

 

Varje dag kommer nya kontakter och ideer pa vad jag kan och vill gora har. Kanns som att sex manader kommer ga fort. Tinko hyr ut lagenhet till en romsk violinist! Maste kolla upp. Har min kara Tsvetomir som jag forut tagit lektioner for. Har inte ens hunnit halsa pa honom an! Och sa manga mer projekt som hagrar... Akta dig for vaggen, se upp for vaggen Sofia! Den kommer och den ar stor och tung och farlig att ga in i. Ditt ska vi inte.

 

Det som jag ar mest stolt lover just nu ar att vi klarade att organisera mini ethno Bulgarien under namnet Rila Music Exchange och det blev sa otroligt lyckat!! Ska lagga upp bilder nar jag far mojlighet. Lite krangel med internet har. Vi ska ordna ordentlig hemsida och soka bidrag till nasta ar. Allt gick sa bra. Rila ar en by uppe i bergen som tog emot oss med oppna armar. Vi sjong med tantkoren, spelade med gubborkestern och dansade med byborna varje dag. Vi spelade pa gatorna och hade workshops i skolan. Elva lyckliga deltagare med separationsangest de sista dagarna. Man hinner bli sa nara vanner pa en vecka. Jag och Myriam De Bonte delade rum och efter tva veckor med sangarna bredvid varandra var det tungt att saga hejda. Kvallen hon lamnade mig fick jag matforgiftning och spydde en hel natt och en hel dag efterat. Ganska symboliskt och otroligt tungt. Efterat var det med ny kraft och livsgladje jag kunde ta tag i tillvaron. Nya etapper pa resan och jag skulle inte fa det trakigt..

 

Vi larde oss massa latar fran de olika landerna och spelade och sjong ihop dagar och natter. Ar sa inspirerad att jobba vidare med detta! Vi mottes upp en lordag och hade forsta konserten pa mandagen..! Sedan konsert varje dag tisdag, onsdag, torsdag och en extra konsert i Sofia pa fredagen pa varat hostel! Lordag spelade vi pa festival i Kurtovo Konare och sondagen likasa. Det blev valdigt mycket spelat helt enkelt. Mandagen efter och nagra dagar framover spontanspelade vi pa hostellet i Plovdiv och forsta dagen utan konsert eller jam har nog inte kommit an.

 

Nu kom Maia hem igen. Jag har fastnat totalt framfor datorn och bara njuter av att ha denna tid for mig sjalv. Har inte haft tid eller mojlighet att skriva ihop nagot till bloggen annu. Det finns ju sa mycket att beratta! Men det gar inte att dela allt. Haromdagen satt jag framfor datorn i Plovdiv och skrev en del bloggrejer pa engelska. Hade en tanke om att det skulle bli en engelsk blogg nu. Men det funkar faktiskt inte riktigt. Eller kanske ibland. Far nog bli nagon slags blandning nu. Men eftersom jag vill lagga upp bilder vore det valdigt smidigt om jag kunde fa tag i internet i min lagenhet! Det kan nog dock bli ganska svart... Ar otroligt glad att vi nu har elektricitet och varmvatten i lagenheten. Det kanns fruktansvart lyxigt.

 

Nej, det blir nog att atervanda till Plovdiv for mig idag. Kanner mig lite hemlangtlig. Och sa vill jag hanga med Malin ju. Hon malar och malar och skriver och upplever och det ar sa inspirerande! Jag skulle behova lite av Malin i mitt liv har tror jag. Hon far mig att tanka efter och reflektera pa ett nytt satt. Man ska omge sig med personer som man mar bra av och det gor jag av henne! Kolla in hennes reseberattelser om Bulgarien och vart liv har pa facebook: Malin Sverige

Hon har aven gjort en liten dagboksfilm som ar helt fantastisk som skildrar nagra dagar i Rila och Kurtovo Konare. Mer kommer sen men kolla in detta!!

 

 

eller

 

 

Nar jag tittar pa den sa kanner jag mig som varldens lyckligaste manniska. Det ar nog stor chans att jag ar det.

 

Sofia i Sofia, 20 september