plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

Måndag igen?!

Kategori: Allmänt

Värmen är förlamande! Jag sitter som en blöt tvättsvamp och svettas droppar i sjutakt. Hjärnan kokar! ...detta är bara maj och alla säger åt mig att "vänta bara...". Jag tror dem. Klockan är nu sex på kvällen och det är strålande sol och trettio grader varmt. Men det är väl inget mot juli-augusti och 40 grader, antar jag. Får se om jag får uppleva detta i sommar. Planerna spretar lite åt alla håll och ambitioner, drömmar, planer och tankar slåss i mitt huvud.
 
Våren hittills har varit som ett litet ethno i sig självt, fast jag har varit här hemma i Plovdiv och folk har kommit hit istället för att jag åkt någonstans. Det har blivit konserter, jam, utflykter, middagar, fester och allt möljigt trevligt. Samtidigt pluggar jag Bulgarienkunskap på Uppsala universitet på distans och försöker ta lektioner, spela, lära mig av bulgarerna, slappna av, jobba, konsertera, resa, njuta. Ibland blir allt bara en enda soppa och jag vet inte alls vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra av mig. Ibland känns det liksom "meningslöst". Vill inte skriva så, känns så otacksamt och dumt, men ibland vet jag inte vart jag är på väg och hur länge denna taktik kan hålla i sig. Att bara "vara här" och göra det bästa av det som finns. Det är en sån lyx men ändå är det svårt att njuta av det. Idag är en sån dag när jag känner mig ganska, eller väldigt förvirrad. Funderar på att flytta till Göteborg till hösten och känner stor pepp av tanken. Men samtidigt känns det lite skumt att lämna allt detta vackra, paradisiska och härliga! Det är ju här jag kan göra alla dessa galna saker som bara Bulgarien och dess musik bjuder på. Här finns utmaningarna och skönheten. Och säkerligen kan jag fixa mer jobb här om jag försöker. En vecka i symfonikorkestern var KUL och uttömmande - får berätta om det i annat blogginlägg - och jag är säker på att jag kan få mer jobb där och via dem. Men är ett orkestermusikerjobb det jag vill? Njae... Inte direkt. Privatelever skulle också funka, eller jobba som engelska/svenskalärare. Eller nåt annat random. Möjligheterna finns! Men jag är inte säker på att jag vill just nu.
 
När jag kom tillbaka från ett år i Bulgarien förra gången kände jag verkligen av att jag behövde åka härifrån för att kunna smälta och ta till mig alla upplevelser och framförallt få distans till musiken för att kunna riktigt kunna använda den på rätt sätt, känna vad jag vill göra med den osv. Det är så bra att komma bort och ta lite paus för att sedan kunna tänka "vad var det nu jag ville göra med allt detta?". När jag är här mitt i allt så är det så lätt att bara köra på. Bara fortsätta, vara Utlänningen, den som fixar allting, ordnar konserter, bjuder in folk, spelar spelar spelar och peppar. Hur mycket jag än jobbar kommer jag inte bli bulgar och det är ju inte heller vad jag vill. Igår spelade vi en konsert i en underbart vacker trädgård som till hör ett hostel i gamla stan. Här ses Kate Young under hennes solodel av konserten.
 
 
I lördags spelade vi konsert i en annan trädgård i gamla stan, tillhörande ett otroligt vackert hus i typiskt Plovdiv-stil som är ett museum. 
 
 
....och i samband med denna fick jag detta otroligt vackra handgjorda förkläde av min vän Ilianas farmor! Helt sjukt fint.
 
Så mycket kärlek.
 
Sedan får jag också rätt mycket kärlek av den nya familjemedlemmen, Dorotea! 
 
...en liten kaninunge som lever loppan här hemma. 
 
Jag borde skriva så himla mycket om hur jag fick tillbaka fiolen, min vecka i symfoniorkestern, alla skumma och roliga konserter jag gjort och fina resor men det är helt enkelt för varmt och jag kan inte tänka. 
 
Dags för plugg....

Kommentarer


Kommentera inlägget här: