wiho
Kategori: Allmänt
Gött.
Ikväll sover Siri, Erika och jag i mitt rum. Herregud vad fint allt är, lite irländsk pub, lite iskaffe, lite skola (som i och för sig är otroligt utmattande!) och mycket sol. Fiiiiint.
Gött.
Ikväll sover Siri, Erika och jag i mitt rum. Herregud vad fint allt är, lite irländsk pub, lite iskaffe, lite skola (som i och för sig är otroligt utmattande!) och mycket sol. Fiiiiint.
spokoino
Kategori: Allmänt
Avslutningsvis har jag haft en underbar session med en pianist här hemma och spelat bulgofolk. Helt grymt kul. Sjukt bra pianist och fan vad lätt det var!! Nej, avslutningsvis har jag tagit ett fotbad. :)
Mmmm.... Zzzz....
Sofia
en perfekt lördag
Kategori: Allmänt
Sofia Karlsson i högtalarna, Laura i sängen brevid mig, Siri på stan med tusen andra Plovdivbor i solen. Jag försöker mig på ett litet blogginlägg utan större intentioner än att uppdatera läget lite smått. Har varit på en väns examenskonsert, pianist och sångerska från skolan. Det var fint. :) Ostämd flygel och mycket nervös vän, men hon var vacker och mycket musikalisk.. Det var en fin upplevelse. Efter det gick jag och Laura för att tillsammans med Siri möta hennes gamla klarinettlärare. Fantastiskt trevlig gubbe! Vi gick och fikade på klassiska mackstället där de redan vet vad jag vill ha utan att jag behöver säga nåt.. ;) En timmes fika på bara bulgariska! Jag lär mig så mycket dessa dagar! Känns riktigt, riktigt bra med språket just nu. Skönt som bara den! Extra fint när man får hjälpa andra! Siri är jätteduktig på bulgariska men till och från är det nåt som hon inte kan som jag kan och då blir jag så stolt, så stolt. Laura får jag hjälpa ganska mycket och det är så bra för jag lär mig så mycket när jag måste tänka till och minnas. Idag är "Lazarov Den" om jag inte minns fel och hela Plovdiv var på stan kändes det som. Varmt och vackert ute. Jag och Laura tog en vacker lång promenad hem från fikat och pratade religion. Skönt att få lugn tid med Laura mitt i allt. Ikväll kommer en couchsurf-gäst från England hit och sover. Igår skulle vi mött upp med två australiensiska couchsurfare men de hörde aldrig av sig! Nåja, deras förlust. :) Vi var ute på några olika pubar och barer igår kväll; Siri, Evgenia och jag mötte upp med Spela från Slovenien och Marta från Italien. Fem kvinnor, fem nationaliteter.. :)
Åh, Sofia Karlsson är nästan farligt vackert att lyssna på, man blir helt nostalgisk och Sverige-kär! Har det så bra här men ibland slår det till - SVENSK SOMMAR!! Längtar ut till stugan. Tänker mig att jag får komma dit i mitten av juli. Här är mitt sommarschema som det ser ut just nu. (mest för min egen del skriver jag upp det, dags att fundera och strukturera lite...)
nu --> sönd 5 juni Bulgarien
6 juni: Startar resande med Laura! Vi vill åka lite runt i Bulgarien, men kanske mest tar oss till Svarta Havet för ett dopp och sen upp till Moldavien där vi ska träffa en mycket trevlig vän, Rodney! Sen drar vi oss västerut genom Rumänien, Transylvanien och Ungern. Avslutar i Budapest den 24e juni då Lauras flyg avgår mot Salt Lake City, Utah!
24 juni: Jag har några lediga dagar och tar mig till Slovenien
27 juni: Påbörjar arbetet och byggandet inför Ethno Histria och Festival i Gračišče, Slovenien!
3-4 juli: Ethno Histria Festival, spelar med Scandinvasion!
5-11 juli: Jobbar på Ethno Histria camp som fiollärare och organisatör!
15 juli: Eventuellt spelning med Navarra på Backafestivalen (nära Simrishamn, Skåne) = Jag är på väg uppåt till Sverige!!
- efter det tänker jag mig en raket upp till Kläppsjön.
Laura och Gerardo gifter sig den 29e juli... I Logan, Utah. Jag är tillfrågad "bride of honor" och ska även spela på vigseln - om jag tar mig dit!!! Shit. Det är så himla dyrt... Men jag vill verkligen. Måste tänka ordentligt på det där.
Eventuellt spelning med Navarra också 13 augusti, vi får se hur det blir med detta. Så tills dess måste jag vara tillbaka i Svea Rike.
Har inspiration till Allt denna dag! Städa, människor, kaffe, öva, musik, lyssna, hänga...
Nej, nu ska jag gå ner till Techno Market och köpa något slags minne till min dator. Den är helt full, kameran är full, Dropboxen är överfull och min magiska zap hårddisk vägrar fungera. Måste - ha - mer - plats -.........
Kram!
Utanför Café Morocco efter vår konsert i lördags. Från vänster:
Byeong-Hun (Korea), Mark (Minnesota), Markéta (Tjeckien), Laura (Utah), jag och Tinko (Bulgarien).
The Telegraph om Plovdiv
Kategori: Allmänt
The sound of an aria from Verdi's Aida filled the sweltering Roman amphitheatre and hung in the hot night air. The audience fanned themselves with their programmes while a new moon edged above a distant mountain range.
As far as romantic settings go it was pretty spectacular. It could have been Verona's outdoor opera season, but rather than Italy, it was Bulgaria: the city of Plovdiv, which holds its own Verdi festival in its second-century auditorium every summer. And the mountains in question were not the Dolomites, but the Rhodopi, which run like an endless green ribbon to the south.
I taught English in Plovdiv for 18 months and came to love it, though when I tried describing this Balkan treasure to friends back home they giggled at the name. One thought it was a Russian tip-up truck.
I was not surprised when I heard that Ryanair had started direct twice-weekly flights from Stansted to Plovdiv. I would urge everyone to visit. For this is bohemian Bulgaria, where art and culture flourish amid Roman ruins and Thracian legends. Where people nod to say no and shake their heads to say yes. Where reticent Bulgaria becomes bold.
Part of my daily route to work took me along a Roman pavement, its original stones intact. To one side were perfectly preserved mosaics. And every morning a flower-seller propped her sprays on top of a broken ionic column of a long-forgotten pagan temple. With such historical backdrops, locals are justly proud of their heritage.
The main draw is the Old Town, which nestles on top of, and cascades down, three hills. There are Thracian and Greek remains alongside the Roman ones and they in turn lie next to, and beneath, 400 recently restored Revival-style houses, 19th-century wooden-frame constructions built by the emerging class of Bulgarian merchants who eventually saw off the Turks.
I remember remarking to my guide that they resembled Istanbul town houses. She flared: "These are Bulgarian houses. They are symbolic of our late Renaissance. There is nothing Turkish about them." I never slipped up over my history again.
The question of the 500-year Turkish domination of Bulgaria is a touchy one. Once, when I was forced to complain about the slow service in a café, the manager apologised and, with a wide grin, blamed it on the fact that Bulgaria had been under the Ottoman yoke for half a millennium.
The architectural stars are the houses of the merchants Balabanov, Hindlian and Georgiadi, now museums open to the public. Inside they are wood-panelled masterpieces, with the bedrooms tending to be downstairs. Every ceiling has its own exquisite carvings. One house has a 150-year-old marble Turkish bath with running hot and cold water; another a cute musicians' gallery;
Here, too, is the amphitheatre, discovered by accident in the Sixties under a 50ft-high pile of builders' rubble. Now it is the highlight of the city, with fabulous views of the mountains behind the ancient clock tower. It is used for military shows, jazz concerts, plays and opera. Nearby is the music school, where there are frequent performances of Bulgaria's unique brand of spine-tingling folk music. If you are lucky you will also catch the Hora, the traditional Thracian dance.
Art thrives in the city, with galleries and studios tucked down countless alcoves and alleyways. One warning: the streets in the Old Town are an uneven cobbled obstacle course and stout footwear is recommended.
It was at the highest point of the city, under the trees of an outdoor restaurant on steaming hot nights, that my Bulgarian friends and I used to cradle glasses of rakya, the local firewater, waiting for cooler air to come wafting up from the River Maritsa. We ordered mountains of grilled fresh fish and a bottle or two of white wine, knowing we had hours: book a table in Bulgaria and it is yours for the night.
And where to stay? I would recommend the Hebros, a classy boutique hotel. It's another Revival-style house, hushed and luxurious, with attentive staff padding across polished floorboards. I wasn't surprised to hear it had recently been voted Bulgaria's hotel of the year: after a busy day tramping the cobbles, sinking into a feather mattress is the best cure for aching ankles.
The city used to be called Philippopolis, after Philip II, who ruled this Thracian kingdom in the fourth century BC. His rather camp statue, in which it looks as if he is handing out Toblerone, dominates Jumiya Square. Next to it is the recently restored mosque, splendid in hues of steely blue.
For dinner, head for the folklore restaurant Veselo Selo (Happy Village). Here you can sample Bulgarian cuisine to the accompaniment of national song and dance. I once joined 30 others there for a birthday party. We sat at a trestle table, and were soon surrounded by plates of shopska (Bulgaria's signature salad consisting of tomatoes, cucumbers, peppers, onions and grated white cheese) and huge earthenware pots of stew, roasted peppers and bowls of yogurt.
Mavrud, the hearty red wine the host ordered, is believed to be the indigenous Thracian wine Homer refers to in The Iliad. After a few glasses, even I felt confident enough to join in the singing and dancing.
Plovdiv offers what must be the world's oddest location for an internet café. While sitting at a computer terminal, a user can look down on the Roman stadium, where lions once roared.
And in addition to its cultural heritage, it has a rich ethnic mixture, a result of a long policy of opening its doors to refugees, not least to the Armenians, of whom there is still a substantial number.
You can meet them at the Erevan restaurant, which doubles as a club for exiles. Popular dishes are mantu (stuffed pastry and chicken), keshkek (a meat-porridge dish) and mass pancake (chicken breasts, mushrooms, picked cucumber and herbs). Pride of place must go to the dessert anush abur, which is grain, dried fruit and rosewater.
My Bulgarian teacher's boyfriend once said to me: "I bet your friends in England don't know where Plovdiv is. Tell them to come. They can help us discover our past. Orpheus was a Thracian, and so was Spartacus. Maybe that's why we're a bit rebellious."
"So why do they shake their heads for yes and nod for no?" I ventured.
"Originally we wanted to confuse our oppressors," he said. "Now we just carry on for the hell of it."
Getting there
Ryanair (www.ryanair.com) flies to Plovdiv from Stansted on Tuesdays and Saturdays. One way from £30. A taxi from the airport to the city centre costs 20 leva (£8).
Staying there
Hebros (00359 32 260180; www.hebros-hotel.com), 51 Constantine Stoilov Street, charges from £47 per night for a double room.
Penka Koucheva (667929), 3 Borislav Street, charges £6 a night for a double room. A clean and simple guesthouse and great value for money.
Eating there
Veselo Selo (Happy Village) (955118), 53 Dunav Boulevard.
Erevan, 29 Otets Paisiy Street.
Further information
Plovdiv Tourist Office (640750; www.plovdivguide.com) is in the Community and Business Centre, 6 Ravnishta Street. It can help with reservations for concerts in the amphitheatre.
http://www.telegraph.co.uk/travel/citybreaks/8428870/Plovdiv-Bulgaria-not-a-tip-up-truck-but-a-treasure.html
gud varför är det så svårt?
Kategori: Allmänt
Jag har hamnat i en lång period av ickeskrivande, jag är ledsen för det. Det känns dumt. Det är, tvärtom vad man kan tro, inte för att jag inte har något att skriva! Det är just så att det är tvärtom. Det är För Mycket. När jag tänker att jag vill skriva något så tar det Stopp av prestationskrav kring men hur fan i hela världen ska jag kunna förklara det här värdigt upplevelsen? Det går inte! Det händer för mycket. Och om jag väljer att skriva om det här, då borde jag ju definitivt skriva om det här också? Och det där, förra veckan, och Greklandsresan! Och konserterna! Och alla galenheter med lektionerna.. Herreminje. Det är så mycket! Och samtidigt har jag haft en lång period på sistone där jag tappat all motivation och vilja kring att "dela med mig av mina upplevelser". Jag märker det tydligt de få gånger jag faktiskt pratat med folk, vänner och familj på Skype, jag känner ingen som helst lust att dela med mig! Surt. Men sant. Jag drivs inte av någon lust att försöka förklara och visa hur jag har det och vad som hänt på sistone. Det är mina upplevelser och det är omöjligt att förklara, på vissa sätt, för nu har jag varit så länge här så för att förklara en upplevelse krävs det ofta att jag förklarar nånting annat först, och det blir bara för krångligt. Dessutom har jag bliivt lite egoistisk och vill liksom bevara mina fina minnen i mitt eget huvud! Skumt! Ibland känner jag så, att jag inte vill prata om något för att magin liksom försvinner, och jag vill ha kvar det precis så som det var när jag upplevde det. Tänk så mycket man kan förändras. Jag antar att jag uppfattas som lite konstig just nu, men det är okej, jag är bara ärlig med hur det känns för mig. Jag förutsätter att det kommer ändras om ett litet tag och jag då kommer bli peppad igen på att berätta om mina upplevelser. Tänkte för ett tag sen att jag skulle göra ett litet bildinlägg här och låta bilderna tala för sig själv. Det är nog dags för det nu.
Men först ska jag bara säga att jag varit på bulgarientidens första massage och det var hardcore. Han var mycket bekymrad och det hela slutade med fyra sprutor rakt in i musklerna och allvarliga samtal om fotbad och återbesök. Han var sjukt brutal också, känner mig helt mördbultad. Grät såklart, som jag alltid gör. Lustigt att det är höger ben som har mest kontakt med tårkanalen, även om massa andra ställen gör minst lika ont. Men fan vad han jobbade på alltså. Både vill tillbaka och inte. Smått obehagligt, och väldigt smärtsamt. Tog taxi hem men hade inga nycklar och fick vända taxin och åka till skolan och hämta. Nu är jag äntligen hemma iallafall!
Idag tänker jag på Gammelmormor Margit Svensson som gick bort ikväll för ett år sen, 99 år gammal.
En tredjedel av min duktiga kör, (som jag bara får sjunga med på repen och inte på konserterna) hade en fantastisk konsert för ca 1,5 månader sen. Trots att jag repar med dem tre gånger i veckan vänjer jag mig inte med hur bra de är, de berör mig fast jag tror inte en endaste av dem är medveten om vilken styrka de har när de sjunger tillsammans. De är helt enkelt för unga och skolade (nästintill torterade) av sin dirigent. De förstår inte så mycket om det där med musikalitet och känsla, de har faktiskt inte så mkt av det när de sjunger invidivuellt! Men ihop så skapas ett fantastiskt musikaliskt sound och en upplevelse för den som lyssnar. Det är tack vare dirigenten. Men han är ingen ängel. Det är den hårda skolan i den här kören kan jag säga. Siri Iversen är en god vän till mig som spelar klarinett och sjunger bulgariskt, väldigt duktig. Hon gick här på skolan förra året i ett halvår och sjöng med kören. Hon hade det mycket värre än mig. Dirigenten var extremt otrevlig mot henne, och tvingade henne bland annat att stå upp ett helt kör-rep när alla andra satt ner. Han behandlade henne som strunt med endast en anledning: Hon var inte bulgarisk. Jag är glad för den tiden jag har med kören, att han faktiskt inte är lika elak mot mig. När jag blir irriterad och arg på honom och kören tänker jag på det, att Siri hade det värre.
Den här bilden får stå för ny vänskap! Ivan var med till Sverige och sen dess har vi blivit goda vänner med honom och hans fru, Radka som är "visedirigent" i kören. De är helt underbara och har bland annat bjudit ut oss till en by där Radka leder en kvinnokör. En fantastisk upplevelse att få vara med på deras rep, 25 kvinnor i åldrarna 65-89! Vilka historier i deras ansikten. Vackert. Och sången var fantastisk. Förvånande nog var de superpigga på att dansa och drog igång pardans, solodans och ringdans med oss! Plötsligt hade hälften av tanterna slagverksinstrument och började tjoa som ett riktigt partygäng. Radka och Ivan berättade för oss att när de åker på resor tillsammans är bussen som en enda stor fest.. Jag kan tänka mig. :) Ska garanterat åka tillbaka och hälsa på dem igen! Det var en väldigt fin upplevelse att träffa dem, sjunga och spela med dem. Vi hade också en liten konsert för dem och det var fantastiskt att se hur rörda många av dem blev. Jag själv var helt i trans när vi spelade Josefins Dopvals och alla tanterna satt helt tysta och lyssnade storögd. Det var otroligt fint. Älskar de ögonblicken, t.ex när jag och Laura hade konsert i lördags på Café Morocco och jag spelade en Boda-polska solo. En liten bit av Sverige här i Bulgarien - och jag lyckas förmedla det! Mäktigt. Lustigt att jag tror verkligen jag älskar svensk folkmusik mycket mer nu efter min tid i Bulgarien än jag gjorde innan. Är verkligen helt nostalgisk och känner hur mycket den berör mig nuförtiden.
Mmmmmartinitsa! När våren kommer i Bulgarien finns det många starka traditioner att ta hand om. Första mars ger man röda och vita armband till alla sina vänner, och när man ser vårens första knoppande träd är det dags att göra sig av med det första. Har haft uppemot tio martinitsa-band på min högerarm och hängt av mig dem på ett gäng olika ställen. Det sista åkte av i veckan då jag såg det sista vårtecknet: STORKEN! Äntligen fick jag se den! Högst uppe i ett träd i en by utanför Plovdiv. Då var det bara att hänga upp det sista bandet. Nu är våren kommen!
Detta kort är taget för snart två veckor sen, i bergen vid samhället Rila. Hade en fantastisk helg då jag och Laura var inbjudna att spela konsert ihop med en känd tamburist, Valeri Dimchev på American University, Blagoevgrad. Hela helgen var underbar och vi fick massa naturupplevelser på kuppen. Jag och Laura njöt i kapp uppe i bergen och fick dessutom träffa många nya trevliga och intressanta människor. Nu planerar vi inspelning i Valeris studio i maj och jag har blivit inbjuden att spela på svenska ambassaden i Sofia i juni! :)
Ok, hatar posekort just nu men det här får komma med iallafall. Det var ett jäkligt coolt ställe uppe i bergen med självskapta "pyramider" och pelare uppe i bergen, och en massa stup och knepiga ställen man kunde klättra upp på, såklart. :)
Oj vad jag är bortskämd med vackra solnedgångar på sistone...
Kavala, Grekland. En spontanresa ihop med Laura som blev 100% lyckad och öppnade pandoras ask angående resor. Nu vill jag bara resa Hela Tiden. Älskar att inte veta var jag ska sova.. Är jag sjuk? Jag är beroende! Jag vill, och ska, resa runt hela sommaren - lyckliga mig!!!!
På ön Thassos hyrde vi cyklar och cyklade runt i bergen och längs stränderna en hel dag. Det var inget annat än underbart, trots att det var uppförs och regnigt tidvis.
Det var minst sagt uppfriskande att komma till havet.
Ja, jag badade. :)
När en efterrätt som kastats på helteckningsmattan är så god att man måste äta upp den ändå, DÅ ÄR DEN GOD! Så var fallet. Dessutom, serverad på golvet i ett femstjärnigt Hilton Hotel i Sofia så får man anta att det var ganska rent. Det var ju inte som att jag slickade mattan direkt, lämnade ju ett lager... ;) Fulbright-spelning med Laura på nämnda hotell i Sofia avslutade greklandsresan. Och vi fick sova över, såklart, och hann både äta massa mat och frukost och bruka spa-relax-avdelningen i flera timmar! Mmmmm... Ångbastu... Dagen efter hade vi konsert på Café Morocco. Himla kul och lyckat alltihop! Men orkar inte posta fler bilder just nu.
Kramar till alla som vill ha! Jag vill iallafall ge!
Sofia
Dags att sova strax
Kategori: Allmänt
I torsdags hade jag något av en skitdag. Hela veckan har varit sådär halvsugig om jag ska vara ärlig, något konstigt i luften liksom. Lite Sverigelängtan, lite besvär med några lektioner och så poff så blev det lite tungt. Men fredagen (idag!) så vände allt genom ett grymt orkesterrep och till och med peppen på den något enformiga bulgariska snabb-musiken kom tillbaka! Danslektionen med Zoya var en annan höjdare under veckan. Ryggen har varit lite kass idag och igår eftersom jag inte kunnat jogga pga massa ont i halsen.. Åker till Grekland i morgon och ville inte bli sjukare så jag bestämde mig för att ta det lugnt.. Får se hur det går! Ska bli väldigt fint att åka iväg med Erasmusgänget kl.5 imorgon bitti!
Har träffat en rolig taxichaufför som jag blivit vän med, fått hans telefonnummer och kan ringa när som helst och få privattaxi :) väldigt grym deal, för båda parter såklart! Imorgon bitti 4.45 kommer han och hämtar mig hemma och skjutsar mig till bussen. Fantastiskt! Han har pluggat på min skola, musikhögskolan i Plovdiv och spelar gaida (säckpipa) därav hans namn: Gaida-taxi! Det är underbart roligt att åka med honom. :)
Var otroligt irriterad i torsdags på min fiol/gadulkalärare och hade ett långt jävligt argt inlägg i huvudet hela dagen. Såhär med lite distans är det svårt att formulera det på samma briljanta sätt (höhö) så jag låter bli. Frustration över respektlöshet när det gäller tidpassning, lektionsplanering, allmän konstig attityd var det väl då. Det var sjukt skumt, faktiskt. Men jag överlevde och dagen efter blev bättre! Jag gillar dåliga dagar. Det är liksom skönt att få gräva ner sig lite i den (ytterst lilla) misär man har just då. Jag har det bara väldigt kort alltid, är lyckligt lottad och är sjukt lycklig nästan jämt faktiskt och när jag är deppig är det kort och intensivt. Och jag gillar det! Det är skönt. Man får gråta och vara arg och liksom bli av med det. Allt är skit de dagarna. Alla lärare, alla bulgarer, alla gator, alla bilar, all musik. Inget är kul. Sammanfaller alltid med att min rygg är dålig och min hormonella cykel... :P Skumt, det där..
Torsdag kväll blev det irländskt på Terry's och det gick bra! Det var kul! Har fått gigs i Sofia, de vill att vi ska spela två ggr i månaden hela våren.. Får se hur vi ställer oss till det. Men jag ska testa ett gig nästa v medan Laura är i Berlin och se hur det är. Grejen är ju att varken Laura eller Mravcho (som är den andra violinisten) har spelat irländskt förut så det är upp till mig att hinna lära dem tillräckligt mkt för att fylla tre pass med 30 min låtar... Hm hm.. Mravcho är grym bulgarisk/zigenarviolinst och vi planerar utbyte oss emellan. Kommer bli jättekul! Måndag kväll ska jag hem till Mravcho och hans fina fru och nu är rollerna ombytta! Jag ska vara läraren och han ska vara eleven. :) Kul hur snabbt saker kan ändras..
Imorgon åker jag till Grekland och tamefan jag har packat badkläderna! Trots kvällens storm och åskväder har jag de sista dagarnas stekande sol färskt i minnet och jag vill absolut bada i havet om vi tar oss dit! Får se hur det går. Vet ett helt gäng med fina människor som ska med imorgon på resan så hursomhelst tror jag det kommer bli jättetrevligt. Återkommer till Plovdiv sent sent lördag natt. En endagstur helt enkelt!
Nu är det dags att sova så jag inte missar min Gaida-taxi imorgon!
Kram Sofia
Solnedgång över Plovdiv, tagen från mitt sovrumsfönster igår kväll!
Jag är så jävla duktig!
Kategori: Allmänt
Går upp tidigt på morgonen, draaar mig upp ur sängen och tar på mig joggkläderna och drar ut och springer! Idag var jag så sjukt duktig, sprang hela vägen till Excalibur-huset och tillbaka utan att stanna. Det tog exakt tjugo minuter. Det kändes bra! Lagom för mig just nu. Har varit så duktig på sistone och joggat varje morgon sen jag kom hem från Umeå, förutom helgen då jag vilade. :) Och gått upp tidigt också! Herrejesus det är ingen hejd på ambitionerna. Och sen har jag haft härligt frukostar med Laura (hon gör gröt åt oss, jag gör kaffe) då vi läst våra fina böcker (jag läser "med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet" av Stephan Mendel-Enk och Laura läser min bok, Erica Jongs "Fear of Flying" så vi har mycket att diskutera!) Nu sitter jag med videos från den så kallade "lektionen" (mer som ett häng, skulle jag vilja säga..) med den romska violinisten Mravcho. Lyssnar, spelar, improviserar, härmar. Laura är väldigt strukturerad och jag märker att jag tagit goda influenser av henne. :) Jag ger henne jävligt mycket goda influenser också så vi har ett bra utbyte skulle jag vilja säga!
I måndags skulle jag ha fiollektion. Kom till salen kl. tio och fick faktiskt hämta ut nyckeln denna gång! Tjoho!! Rummet var ett av de jättesmå rummen uppe på övervåningen, vinden. Minns att jag funderade mycket på om man skulle kunna förbättra dem på något sätt, finns så mycket som skulle behövas göras. Ljudisolering for one... Det är absolut ingen isolering alls och man hör pianostampandet lika tydligt som om det var i samma rum.. Sen är de också iskalla. Mitt rum var helt fruktansvärt kallt och det är inte riktigt det man behöver en kylig, snöig (!) morgon i början av veckan.. Omöjligt att spela ju!
Todor kom drygt en haltimme sent till min lektion, nej, vänta, fyrtiofem minuter faktiskt. Sen hade vi tjugofem minuters lektion. Spelade en långsam improbulgogrej som är fin! Lär mig massa nya drillar o stuff. Känner hur allt blir mer och mer naturligt i handen. Jag tänker inte längre hur jag gör när jag lär mig en ny låt, jag vet automatiskt ungefär var och när och hur drillarna ska se ut. Inte alltid såklart! Men det är något som har landat och jag känner hur det går snabbt att lära sig.
Måndagen fortsatte med en tur till lyxmackstället där jag köpte lunch till mig och laura, sen var det hastigt och lustigt dags att bege sig till teorilektionen med Zoya som var totalt kaos.. Ville bara upp och ge mig av. Förmodligen var det extra jobbigt då eftersom jag hade så ont i ryggen.. Rummet var även det askallt och vi satt hela tiden och lyssnade, samtalade, pratade vid ett bord. Hon är så fruktansvärt ostrukturerad - men det stora felet är ju egentligen bara att hon inte pratar engelska! Hon kan inte förklara vad hon menar, hon kan inte vara strukturerad eftersom hon inte har språket. Jag tror nog egentligen att hon är en bra lärare, ibland glimtar det liksom till av någon slags pedagogliknande struktur men för det allra mesta är det bara tjoff tjoff tjoff - fakta i en kaosig ologisk bunt. Vet fortfarande inte vad den här lektionen heter eller vad den egentligen ska handla om. Vad jag ska ha lärt mig när året är slut är en dimma, vet inte alls vad som är poängen med lektionerna! Lär mig, en del, ska jag säga, men jag tror jag skulle lärt mig så otroligt mkt mer på den här tiden om jag haft en lärare med bättre engelska... Så, vems fel är detta? Plovdiv vill ju ta emot utbytesstudenter, uppenbarligen, men de har LÅNGT IFRÅN förberedelser och resurser för att ta hand om dem!
Hade i fredags en diskussion med en dragspelslärare på skolan som också jobbar med hemsidan. Finns ingen info alls på engelska där, och det är uppenbarligen en trögstartad mekanism... Först måste man ta beslutet genom alla leden vilka delar av hemsidan som ska översättas, och så ska det diskuteras om och om igen - hans logik var glasklar i t.ex hans åsikt att konserter och aktiviteter på skolan ju absolut Inte behövde översättas. Hm, tänker jag. Om de vill visa att de är en aktiv skola som faktiskt gör nåt, om de vill försöka få folk att bli intresserade av aktiviteter på skolan, studier, lärare då är det ju precis det som måste översättas! Visa att de GÖR nåt! För de gör ju det, men jag missar ju allt!!! Han berättade också att det var ett nytt perspektiv att hemsidan skulle vara tillgänglig för Studenter - att det var studenter som var fokus som läsare av sidan. Det var något nytt de hade kommit på och därför skulle allt förändras. Detta återkommer i så många diskussioner med folk här, det är en NY upptäckt att internet kan användas som PR, som informationskälla! Och att studenterna behöver information, det är en aha-upplevelse varje vecka. Intressant.
Nåja, efter teorilektionen eller vad det nu är så blev det en liten promenad med Laura för att finna att hon inte hade någon bulgariskalärare och sen bulgokör! De var ovanligt trevliga idag! Kände en annan pepp bland tjejerna än vad jag gjort tidigare. Flera log mot mig och en sa hej! Dirigenten sa också hej till mig, vilket är det största miraklet bland dem alla.
De två som leder kören förutom den manliga, superstränga, dubbelnatur-Borodjiev är Danka som var med i Sverige och Radka som jag var på middag hos i fredags. Både Danka och Radka var supertrevliga mot mig och det kändes som en trygghet att ha fått spendera mer tid med dem. Atmosfären på kören är väldigt skum, önskar så att alla kunde komma och kolla någon gång och få ett perspektiv. Det där med sångarglädje har inte kommit till Bulgarien än. Samtidigt så är de väldigt interna och "gängiga" inom tjejgrupperna och tror nog att de anser sig vara bra vänner, åtminstone i smågrupper inom kören. Men att bry sig om och ta hand om någon ny i kören är det inte tal om. Man hjälper inte till med noter, förklarar om denna nya t.ex inte pratar bulgariska och man är generellt väldigt iggig.. Nåja, kören var nice ändå! Älskar ju musiken och det är verkligen en utmaning att hänga med på lektionerna och i noterna i dessa mångstämmiga, svåra arr!
Direkt efter kören sprang jag iväg till bulgariskan - eh, nej just ja, här tyckte jag att jag behövde en paus så jag smet iväg till Art Café och kastade i mig potatis och ost och sen gick jag till bulgariskalektionen och hade ännu en privatlektion. :) Kvällen var vigd för irish session med Laura (måste hinna lära henne några låtar innan St. Patrick's day så jag har nån att spela med på Terrys!) men innan det blev det sång- fiol- och gadulkaövning. Ganska så lång och intensiv dag måste jag säga.
Tisdagen började tidigt med jogg o frukost, sen ställdes min fiollektion in som jag skulle ha kl. tio så det blev en lång, bra fin frukost och sen massa övning hemma innan jag gick till bulgariskalektionen kl.15. På kvällen kom Kimmo och hjälpte mig med min dator lite och sen hade jag och Laura en fin pastamiddag här hemma och firade kvinnodagen.
Idag, onsdag, har jag gått upp och joggat bra, ätit frukost och druckit kaffe med Laura och nu sitter jag och sorterar videos, lyssnar och plankar och försöker lära mig allt som Mravcho gör. Ja, just ja, det skrev jag nog i början av det här inlägget.
Åter till arbetet.
Förresten - idag fyller min farmor 80 år! Wow!
Grattis farmor Inga-Lill!
En bild från Shiroka Laka där jag var i söndags på folkmusik-festligheter :)
tysta timmen 14-16
Kategori: Allmänt
Sitter nu med någon timmes gadulka- och fiolövning bakom mig och tusen pepp i kroppen och får inte öva! Visst.. jag skulle kunna ta mig till skolan men. näää där är det ju stängt idag! Independence day firas torsd-fre och skolan är stängd.. IGEN. Skit!! Missar sånglektion, fiollektion, kör, teorilektion... huubuuhuu.. :( Har dock haft en fin dag hemma hittills som plåster på såren. Igår med. :) Nä, förresten. Igår var jag ju på dåligt humör i kroppen hela dan, hade ont i ryggen o skit, men kvällen var fin iallafall! Idag vaknade jag sent, åt god frukost och drack kaffe med Laura och Frasier i köket, och sen började öva. Nu när man precis kommer igång så börjar alltså Tysta Timmen. Och ingen idé att försöka bryta mot den.. Några dar innan Umeåresan tänkte jag och Laura att.. vafan, det kanske inte är nån hemma? Men efter en kvart kom sura grannen nedifrån och plingade på och poängterade att det minsann var siesta mellan två och fyra. Så alltså hör de oss! Haha, hoppas de njuter av våra framsteg på gadulkorna!
Idag gick det riktigt bra att lira gadulka och jag njöt faktiskt! Har hittat ett nytt "fusksätt" att hålla i den vilket gör att den inte smiter ifrån mig hela tiden - vilket ju gör det hela mycket enklare! Tjoho!
Ikväll är jag och Laura hembjudna till Gadulka-mastern himself: Ivan. Hans fru heter Radka och är också hon lärare på musikhögskolan, i sång! Fantastiskt kul ska det bli! Ivan var med till Umeå och trots att han pratar exakt Noll engelska har vi blivit rätt goda vänner under veckan! Han har en väldigt lugn, trygg, glad och lycklig personlighet och var något av en balanserande figur i Umesällskapet. Många av de andra är väldigt intensiva. Det ska bli jättekul att få komma hem till Ivan och Radka och se deras hus och äta mat! Har inte påminnt om att jag är vegetarian, vet inte om han kommer ihåg det men serveras det kött så biter jag nog ihop och försöker fakeäta lite... Köttet är så ofta bulgarernas stolthet och jag känner mig så petig när jag inte äter det. Bortskämt.
Appropå bortskämd så var jag och Laura och drack kaffe med tre kompisar igår eftermiddag. (en av dem som är ett mighty irritationsobjekt men det är en annan historia) Två av dem bor i samma studentkorridor. Så här fungerar studentkorridorer i Bulgarien:
25 rum / våning
3 pers / rum
3 toaletter för killar, 3 för tjejer / våning
1 kök / våning
Alltså:
75 pers / 6 toaletter
= 12,5 pers / toalett
samt 75 pers / 1 kök
För detta betalar man 45 leva, inklusive el o vatten. 45 leva är ca 200kr.
Jag undrar hur jag hade mått om jag bott där. Kanske bra? Jag hade ju varit sjukt rik iallafall... Men alltså. Tre pers i ett rum, inget privatliv, inga gemensamma utrymmen... Man är så sjukt bortskämd! Jag bor i en lyxig, varm, underbar lägenhet tillsammans med världens finaste Laura - vi har Varsitt rätt stort rum plus kök, toalett, egen tvättmaskin. Varmt och välfungerande och vackert på en gång! Sjukt lyxigt. Jag mår så himla bra av att bo här, jag blir lycklig varje gång jag kommer hem och varje morgon jag vaknar när jag inser att jag bor här. Jag tror att jag hade haft det väldigt svårt att må bra i studentkorridoren. Fast det hade ju bara varit att bita ihop. Möta det riktiga Bulgarien, istället för den här mjuka kuddvarianten jag bor i nu. Inte för att skolan på något sätt berättade att det fanns studentkorridor, förresten! Nej, det fanns ingenting sa de, skolan hade inga studentboenden och kunde inte hjälpa till alls. Nu i efterhand märker jag att både genom Erasmus och genom musikhögskolan skulle det gått att få hjälp! De är så sunkigt dåliga på att hjälpa till... Och förresten, tror du att jag fått veta att det var "lov" torsd-fre innan?! Nej, självklart inte! Det uppfattar jag av en slump nån gång under tisdagen. Varför kan inte någon lärare (eller erasmuskordinatorn Elka!!) säga detta?! Jag har skriftligt och muntligt bett Extra om att få sån information. Hade jag vetat detta hade jag planerat annorlunda. Min nya finska vän Kimmo åkte till Istanbul i aggression i torsdags kväll, kanske hade jag följt med, kanske hade jag iallafall åkt iväg på skidtävlingen som jag var aktuell för genom Plovdivs Universitet, eller kanske till och med styrt till med att stanna några dar extra i Umeå för att vila upp mig? Nog för att jag är nöjd som det är, men ändå. Lite planeringsframförhållning skulle inte skada!
Nu sitter jag med lurar och lyssnar på Dream Theater. Funkar så jävla bra i övningspauserna! Blir peppad och glad.
Bild från Sävargården efter vår konsert inför Kommunfullmäktige! Ordförande Marie-Louise Rönnmark i mitten.
<3
Kategori: Allmänt
Har det enormt bra här, det är det enda jag kan säga! Är så glad att jag tog mig iväg hit till Bulgarien - det är definitivt en lifsförändrande upplevelse! Ikväll sitter jag och Laura i sängen och njuter av två dvd'er med zigenarmusik från en konsert med bl.a Mravcho Slavov som vi träffade förra söndagen! En av bulgariens bästa zigenarviolinister. :)
Förra veckan i Umeå var helt fantastisk. Kan inte ens börja förklara hur kul vi hade och hur mycket upplevelser vi fick! Är så nöjd och glad med allt.
bildinlägg
Kategori: Allmänt
...och så en sista bild från mig idag
Sofia-helg
Kategori: Allmänt
Fredag kväll blev jag och Laura upphämtade av våra fina musiker i folkmusikensemblen. Trots att vvi inte kunde komunicera mer än på vår brokiga bulgariska hade vi en fin två-timmarsresa i bil till Sofia (huvudstaden, ja) tillsammans. Vi mötte upp med hela ensemblen i mörkret på en skabbig bensinmack och sen bar det av..
Framme vid Bulgariska nationella televisionens högkvarter blev vi runtslussade, in i studion för hastigt och lustigt rep. (inte så lustigt förresten, massa skrik och skäll, såklart, enligt normal bulgarisk standard. Producenten var en gammal gubbe med två urläckra unga kvinnliga assistenter.. Long story..) Självklart var repertoaren helt oklar och i förändring, men jag försökte behålla lugnet men inom mig skrek jag av kaos och protester. Hela teveinspelningskvällen är ett äventyr som jag skulle kunna prata länge om, men det ska jag inte nu.
Vi var i sändning mellan 1 och 3 på natten - ett slags nattligt Jay Leno talkshow för bulgarer - sjukt coolt! Studion var stor och scenen som vi huserade på var blå i trappsteg, full med gigantiska ballonger och lustiga färger.. Folk ringde in via skype och telefon från hela världen och pratade och ställde frågor till gästerna. Och vi spelade. Mitt i programmet, under ett inspelat inslag, ropade en av programledarna bort till oss:
"Ey, ladies! Next song, you play solo. Improvisation, Bulgarski. Ok?"
Så det var bara att göra sig redo, ett snabbarr viskades fram och sen var det dags. Allting var ju live, bör nämnas, vilket gjorde det hela än mer spännande. Det verkade vara väldigt intressanta diskussioner, temat var folklore och folkpop, som jag förstod det. Intressant ämne och extremt aktuellt i Bulgarien iom chalga. (porrig folkpop som tar över allt musikutrymme i detta land)
Natten spenderades hos den fantastiska Kathryn, Lauras Fulbright-vän som även är feministisk professor på universitetet i Oklahoma. Grymt inspirerande, intelligent, avslappnad, cool och rolig kvinna. Vi har haft det fantastiskt ihop med henne denna helg! Efter tre timmars sömn begav vi oss iväg på fulbrightutflykt (där jag var medbjuden, gratis!) till ett stort, vackert monastery (kloster?) 3h utanför Sofia i bergen. Fantastiskt vackert. När eftermiddagen var till ända var dock min kvot för amerikanska 20-åringar full och det var skönt att lämna hopen vid bussen och bege sig på lite secondhand-äventyr och kinamat. Kvällen och natten blev hos Kathryn igen med diskussioner och skratt tills vi däckade. Idag, söndag, har jag och Laura promenerat runt i Sofia och upplevt mer vackra sidor av staden än jag gjort tidigare. Fint.
På bussen på väg hem till Plovdiv började huvudvärken komma som utvecklades till en kraftig migrän här hemma. Nu, några timmar senare, är jag nästan återställd men kroppen är mörbultad och skum. Trots att jag vet att jag behöver äta funkar det bara inte när jag blir så illamående, så min middag idag har blivit ett ägg, gurka, tomat, och glass. Mums! I natt ska jag sova mycket och imorgon börjar den underbara "Laura & Sofia spikar sin repertoar inför Umefolk-veckan"! ...som avrundas med det kanske ännu mer underbara att min goda vän Frida kommer hit och hälsar på! :)
Inspirerad av Kathryn och alla samtal vill jag definitivt försöka hitta ett bra uppsatsämne som involverar jämställdhet, musikpedagogik och Bulgarien till min c-uppsats till hösten. Eller bara som eget projekt. Människor! Intervjuer! Gaaah! Peppen!
Okej, jag gör det, jag gör det, jag GÖR det!
Kategori: Allmänt
Häromdagen släppte Laura loss bakom fruktdisken nere på vår mataffär..
Ohoj tisdagkväll
Kategori: Allmänt
Jag och Laura hos Sonya och Todor igår, jag lite frågande "Vänta nu... hur var det man gjorde det här?" och Laura desto mer bekväm med gadulkan.
upplysningstiden är här!
Kategori: Allmänt
Kom just hem efter ett långt, underbart häng hemma hos Sonya och Todor som innefattade hembakade bulgariska fikabröd i massor av varianter, gadulkalektion, jam, låtutlärning, diskussioner och sist men inte minst ett otroligt omfattande och upplysande powerpointföredrag om bulgarisk musik!! SHIT det skulle man fått första dagen här! Så grymt bra. Känner att jag fått ny förståelse för musiken, delarna i landet, folktraditioner, kostymer, whatever, allt har klarnat!! Varför kan inte någon lärare på musikhögskolan hålla ett sånt här föredrag?! Det är ju egentligen basics, att jag som utbytesstudent på folkmusikprogrammet här i Bulgarien borde bli totalt upptjockad med sån här info varje vecka. Men den kursen som skulle ge mig den infon är kaos rakt igenom och man lyckas inte få med sig särskilt mycket kunskaper därifrån fast man försöker 100%! Svårt att förklara, men det funkar helt enkelt inte.
Nu var det otroligt trevligt att träffa lite bulgariska vänner idag. Shit, det behövde jag. För att få tillbaka förtroendet för Bulgarien och min tid här. Nuvunnen pepp - hej!! Nu är jag sådär glad, lycklig och peppad igen som jag vill vara. Känna att jag vill utnyttja tiden här till max och ha massa idéer om projekt och spelgrejer jag vill göra. Härligt!!
Nu har något slags "sportlov" eller nåt sånt infunnit sig (tyvärr...) i veckan så jag har nog helt ledigt - men på fredag åker jag ihop med bulgoensemblen som ska till Umefolk iväg till Sofia på teveinspelning! Vi ska spela livekonsert i bulgariska nationella televisionen (ja, man måste uttrycka sig så där högtidligt för det är så de gör här) och det är tydligen en stor ära! Det känns jättekul! Vi ska spela hela programmet som vi ska göra på Umefolk så det blir ett bra genrep. Blir en hel del öva själv i veckan med andra ord. Vill ha superkoll på alla låtar tills dess. Sjukt ostrukturerade noter med skumma repriseringar hit och dit huller om buller på pappret så förutom en del svåra tekniska saker blir det till att strukturera upp och skriva om en hel del förmodligen.
Laura skypar i köket. Jag vet inte vad jag gör, men det ordnar sig nog. En annan av dagens uppenbarelser är den enorma tur jag haft med lägenhet. Sonya och Todors lägenhet är en normal lägenhet i bulgarisk standard. De har bott där i tre år. Ett rum och kök. Ett liiiitet rum, och ett liiiiitet kök som man inte kan sitta i. En toalett i totalt fallfärdig stil, dusch med väggar som är helt röda, bruna, trasiga. Liksom alla väggar på toaletten, fulla med konstiga rör och nödlösningar kring vattensystemet. (bla. med sugrör) Iskallt överallt, ett litet element i sovrummet. Förstår inte hur de klarar sig, rent praktiskt, där inne. Två musiker, två liv, två människor ihop i en liten liten yta. Hur övar de? Förstår ju att detta ändå är över standard för en mängd människor här på jorden som t.ex inte har bostad eller bor ihop många fler i ett rum. Men när det kommer så här nära, som två utav de personer jag lärt känna bäst här i Bulgarien, då blir det så påtagligt att ens egen livsstil är enormt luxuös. Även här i Bulgarien har jag alltså av en slump fått ett lyxboende. Jag och Laura känner oss som nya människor båda två efter den här dagen. Bra med perspektiv på många sätt. Nu kan vi mer om både bulgarisk musik och samhället. Intressant var att diskutera barnaga med dem. Bägge två anser att man får slå sina barn. "Hur ska man annars lära dem att något är fel?" Otroligt intressant!
Mmmmmm....
toppar och dalar
Kategori: Allmänt
Lösningen på mycket är att jogga, man får tänka och man mår bra i kroppen. Jag kommer på skitbra idéer när jag joggar! Och jag blir nöjd med mig själv. :) Och jag mår bättre i ryggen. Inge kul när jag har mått dåligt nu under helgen, men nu känner jag faktiskt en vändning. Ska försöka behålla den. Laura är som sagt riktigt nere och behöver mycket tid och stöd och prat och kramar. Och aktiviteter. Ikväll ska vi aktivera oss genom att gå ner till restaurangen och äta middag. Vi försöker äta superbilligt och har inte gjort någonting hittills som kostat pengar - vi är båda väldigt inställda på att spara pengar så vi kan resa runt i Ungern och Rumänien i Juni, men ikväll känner jag att vi behöver sitta i en annan miljö och prata. Det blir mycket mycket prat runt köksbordet dessa dagar. Jag lär mig väldigt mycket av Laura och hennes tankar och problem. Jag är på det sättet glad att jag "utsätts" för det, det får mig att förstå människor bättre, och lära mig enormt mycket om henne och saker runtomkring i hennes nuvarande, och tidigare liv. Ibland tänker jag att jag borde bli psykolog, men det går över väldigt väldigt fort.
Är inne i en konstant fiolälskarperiod, eller egentligen Musikälskarperiod men med fiolen som vapen. Det är otroligt skönt att känna den tryggheten att jag har min fiol nära till hands och har möjligheten att kunna använda den för att uttrycka mina känslor, bearbeta saker och sprida musik till andra människor. Jag är helt galen och inne på utbyten av olika slag just nu, vill bara resa runt och lära mig musik från överallt runt jorden och träffa musiker och sammanföra dem. Jag vill bara åka runt och ha konserter och ta lektioner och ge lektioner. Allt på en gång. Och planka låtar - oändliga resurser finns ju för mig här i hemmet iom internet och Spotify och jag skulle kunna bara sitta inne jämt och lära mig saker. Men jag blir sjukt deppig och rastlös av att vara inne jämt. Siktar väldigt snart på en resa ut på landet. Vill hitta Violinister, inte bara gadulkamänniskor. Violinister som är villiga att lära ut låtar, eller åtminstone jamma. Är frustrerad att jag inte stöter på det naturligt någonstans här. Eh, förutom att jag såklart går i skolan och lär mig massor... Men den börjar ju inte förrän fjortonde februari så än så länge består mina dagar i rep med Umefolkensemblen. Endast. :)
Repen är otroligt roliga, och lika frustrerande! Folk skriker hela tiden, inte minst dirigenten, och ofta ställer han sig ivägen så man inte kan röra stråken..! Det är galet! Svårt att beskriva atmosfären men stressig och kaosig är det minsta man kan säga. Och ingen information... Ingen sa något om Sverige eller festival eller konsert eller något när vi sågs i måndags. Jag och Laura trodde att vi skulle på möte med rektorn inför Umefolkutbytet och jag hade smått börjat förbereda mig på avhopp från div musiker. Jag befarade detta därför att jag visste att Milcho garanterat att alla skulle kunna komma utan att prata med dem.. Jag fick köpa biljetter och hade alltså inte fått klartecken från de andra att de kunde. Men han (Milcho är alltså dirigenten och arrangören) garanterade att alla skulle åka med orden:
"I am their boss. They have to go!"
Jag har varit lite orolig över detta, men glatt överraskad över att just de elva pers som jag bokat biljetter till faktiskt dykt upp på repen nu måndag tisdag. Tänker att det ju inte kan vara en tillfällighet. Hoppas jag.
Dags att skriva noter.
Avslutar med en av julens favoritbilder. Anton och Elin anländer till Korsgatan på julafton, vita i hår och skägg efter promenad från Berghem.
København
Kategori: Allmänt
Kaffe på balkongen
Promenera till skolan
Plugga bulgariska
Spela fiol
Træffa Laura
Fundera øver livet
Øva infør Umefolk
Mmmmmmmmmmmmm!
Nytt år!
Kategori: Allmänt
Har varit i Sverige sen den 20 december. Otroligt skönt att vara ledig, träffa familj, släkt och vänner och vara i snön, kylan och mörkret. En stor, ordentlig dos av Sverige inför en (förhoppningsvis) lång, intensiv vår i Bulgarien!
2011
Galet!
Ligger nere i källaren på Korsgatan och slösurfar, har egentligen massor av små uppgifter att göra men skjuter dem framför mig hela tiden.. Lyssnar när Laura videoskypar med Gerardo, de småpratar om saker de gjort och verkar egentligen inte ha så mycket att prata om just nu. Lustigt det där. De planerar gifta sig i juli men kommer inte ses igen förrän samma månad.. Lite läskigt och skumt, men jag hoppas innerligen att de tar rätt beslut. Min åsikt om det hela får ventileras i annat forum. :)
Planerar lite smått inför den kommande våren i Plovdiv, resor, studier, intervjuer och framförallt vilket fokus jag ska välja. Tror jag behöver tänka igenom noga vad jag ska fokusera på så inte tiden försvinner på lite allt möjligt. Även om det också är trevligt att småplutta lite här och där.. ;) Hoppas att våren går långsammaren än hösten gjort. Har så mycket saker jag vill göra! Det har tagit lång tid att förstå hur allting fungerar så det känns skönt att kunna komma dit nu och kunna sätta igång direkt med det jag vill, utan allt krångel med skola, administration, lägenhet osv.
Har varit i Tärnaby över nyår med pappa och Laura, och pappas band som spelat på hotellet. Jag och Laura spelade också litegrann och gjorde eventuellt oss värda hotell, lyxmat och liftkort i fyra dar.. :) Hehe. Underbart!
Nu iväg till Elsas hus för tur i bageriet och lasagnemiddag. Ska bli jättekul! Ikväll hoppas jag klämma in ett traditionsenligt födelsedagshäng hos Johannes O - what a life!
/Sofia
tungt
Kategori: Allmänt
Sitter i min säng, blåsten låter som orkan där utifrån och uppdrag granskning om Ship to Gaza-konvojen spelar på svtplay. Laura är på skolan på mastodontrep, kl ett börjar inspelning med folkmusikensemblen. Jag är hemma med nackspärr och är fruktansvärt trött och ledsen på det. Fick det igår helt plötsligt och det har inte vikit sig en milimeter på ett dygn, snarare är det värre idag än igår. Försöker röra mig så mycket som möjligt och hålla mig varm men det är svårt eftersom det gör så himla ont att röra sig. Otroligt frustrerande!
Efter nästan en vecka i Göteborg kom jag hem i tisdags sen kväll och såg framför mig en lugn onsdag med en stor portion lugn och lite övning, torsdag med massa övning och sen fredag med intensivdag på skolan. Nu blev det inte riktigt så... Allt i min tillvaro är lite upp och ner och jag känner framförallt att julen och Plovdivavbrottet är alltför snart! Om bara en och en halv vecka åker jag och Laura upp till Umeå! Det i sig ska bli fantastiskt härligt och kul men jag önskade så att jag hade en månad kvar i skolan här innan dess. Tid att hitta lugnet och rutinen här igen efter Göteborgsvistelsen. Nu har jag inte koll på nånting alls känns det som. Verkar som att jag inte har så mkt lektioner nästa vecka. :( SKIT! Jag vill ju lära mig! Gah.. Jag och Laura har konsert på lördag den 18e iallafall, så vi har mkt att jobba inför med det. Tyvärr är det ju omöjligt nu för mig att spela pga nackspärren men jag hoppas ju att det försvinner fort som bara den så vi kan börja spela!
Lite halvinronisk affisch till vår konsert :)
Mot en varm dusch. Hoppas på bättre tider snart.
The Perishers - Nothing like you and I
Kategori: Allmänt
De sista veckorna har jag haft många fina gäster att umgås med, lina och louise i två omgångar, en nyfunnen australiensk vän, hela familjen och nu ännu en vän. Ganska så i streck. :) Under denna period har två andra vänner föreslagit att de skulle ta sig hit. Jag har, tyvärr, fått avböja. Det är underbart att få ha folk här! Är så glad att fina personer kan komma hit! Men fler än en samtidigt kan bli lite svårt. Nu känner jag att min ensamma vecka som börjar imorgon kommer att göra gott. Även om dessa sociala veckor också varit underbara. På alla sätt och vis! Vill visa bilder och berätta massor men hade tänkt skriva en liten grej om dagens upplevelser.
Jag kom en halvtimme för tidigt till min fiol/gadulkalektion i morse, hade glömt när lektionen började men det gjorde ju inte så mycket utan gav mig en bra uppvärmningsstund innan lektionen. Jag gick till "gubben i lådan", den arga gubben som sitter i sin glasbox i entren till skolan och har hand om rumsnycklarna. Där ville jag försöka få veta vilket rum Todor Kirov skulle ha lektion i (min lärare) så jag kunde komma in där och öva innan lektionen började. Trots två hjälpsamma översättare och min knaggliga bulgariska ville gubben inte förstå utan gav mig till slut motvilligt nyckeln till ett annat rum. Med suck och stön pekade han på boken där jag skulle skriva upp mig, mitt namn, fakultetsnummer, rumsnummer, start- och sluttid på övningen samt signatur. Suck och stön tyckte gubben att det var att jag skulle öva. Med god min försökte jag göra honom nöjd men fick ändå ganska många små utskällningar under dessa minuter. Varför vet jag inte riktigt, förmodligen tycker han bara i allmänhet att elever som vill öva och faktiskt utnyttja hans tjänster är riktigt jobbiga. Som tur var vad jag vid gott humör och kunde skratta åt eländet inombords när han demonstrativt suckade och skällde på mig. Ja, det är bara att ta emot. :)
Väl uppe på vindsvåningen där mitt övningsrum låg öppnade jag dörren och fann mig i ett litet litet övningsrum med snedtak. En varm och unken luft slog emot mig och jag började direkt fundera över hur man kunde vädra lite. Det fanns ett fönster i snedtaket, men ingen funktion för att hålla det öppet. Medan jag stod och höll upp luckan en stund och tittade ut över den vackra utsikten slog det mig att min lärare en gång tryckt in en sopkorg emellan taket och luckan för att släppa in luft. Jag spanade runt i rummet men det fanns ingen där. Efter lite spioneri i korridoren hittade jag en sopkorg som inte användes och när ingen såg smög jag ut och hämtade den och lyckades efter lite meck stabilisera upp luckan med den. Ah! Frisk luft!
Uppskattade mått på rummet är 2,5 * 3,5 meter, längs ena långsidan en meter högt tak. Alltså, när man kommer in och har stängt dörren kan man nästan inte stå rak för då har snedtaket redan sänkt takhöjden oavsett var man ställer sig. Längs "långsidan" finns dörren och ett piano vilket gör att man som violinist har som enda möjliga plats att stå precis vid dörren, inträngd i hörnet för att inte stråken ska krascha i snedtaket, vilket den gör lite till och från ändå. I rummet fanns tre kartonger och massa tavlor i ett hörn, och ett bord. Jag ställde mig i hörnet och spelade en stund men ville sen kolla lite på noter. Om det mot förmodan hade funnits ett höjbart notställ i rummet hade jag ändå inte kunnat rymmas med det i mitt hörn insåg jag, och ställde upp fiolfodralet på pianot och krängde mig till en position som funkade hyfsat där jag kunde kombinera att se noterna och ändå inte krascha stråken i taket.
Efter en halvtimme packade jag ihop och gick ner och lämnade tillbaka nyckeln och lyckades på bulgariska kommunicera så pass med gubben i lådan att jag förstod att jag skulle ha lektion i rum 54 men att någon redan var där och övade. Jag gick dit och fick ta över rummet av en tjej som satt och övade på pianot. Pianot var hyfsat stämt, inte välstämt men inte katastrof. Dock fastnade vissa toner och klingade kvar fast man släppt tangenten, och vissa toner hördes nästan inte alls. Det måste vara otroligt jobbigt att som pianist tvingas öva på sådana instrument. Jag kan knappt föreställa mig hur det vore att behöva byta fiol varje dag, och råka hamna på kassa instrument jämt och ständigt. Min fiol är ju min bästa vän och sviker mig aldrig! Låter det dåligt så är det antingen mitt fel eller något tillfälligt skumt med fiolen som går att fixa. Eller bara att vi inte tajmar o är på bra humör samtidigt. :) Då vilar jag lite och försöker igen senare och då brukar det funka! Idag kändes allt på topp med fiolen och jag fortsatte genast med mitt övande i det nya rummet.
Minutrarna gick och efter 20 min bestämde jag mig för att slänga iväg ett sms till min lärare och dubbelkolla att det verkligen var lektion. Efter 25 minuter kom han till rummet, bara för att vända om för att hämta sitt instrument. Efter ytterligare tio minuter kom han tillbaka, och efter ca 40 min kunde vi börja vår lektion. Äntligen! Sen hade jag en jättebra och givande gadulkalektion och efter det en ännu bättre fiollektion! Det var härligt. Nu har jag kommit hem och övat lite till, och laddat över kort från helgens resa med Erasmusstudenter till bl.a. Veliko Tarnovo!
Om tio min ska jag börja gå till min bulgovulgospråklektion. Mmmm pulverkaffet funkade och den skumma huvudvärken är nu borta. Eller så var det Perishers som fixade det.
På återseende!
familjen på besök i Plovdiv!
Kategori: Allmänt
