plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

gå hem

Kategori: Allmänt

Peppen är hög i hemmet, men inte på skolan. Just nu ycket frustration kring lärare som faktiskt inte uppfyller varken pedagogiska eller organisatoriska minikrav för att (enligt mig) vara bra lärare! Gaaah blir frustrerad av all talang och information och fantastisk musik som finns inom räckhåll men som bara inte går att extrahera ur dessa (förlååååt) tröga lärarhjärnor. Ibland är det bara så himla svårt. Just nu inte alls sugen på lektioner i gadulka, fiol, sång. Blir bara frustrerad på dålig pedagogik. Jag försöker verkligen vara en bra student! Jag är en så jävla bra student om jag ska vara ärlig! Och tålamod har jag också. Men ibland stämmer det bara inte. Då vill jag bara gå hem. Trivs alldeles för bra hemma i min lägenhet, vid min dator, i min säng, med internet, med laura, hela världens musik och information finns ju inom räckhåll! Ibland känns det som att jag kan lära mig mer av att sitta hemma och planka och spela med datorn än att gå på lektionerna.. Bara ibland. Tro mig, jag har en svacka bara, det är egentligen inte så här dåligt.. (tror jag) Jag är glad och pepp men vissa saker med skolan tar på krafterna. Internet sviker mig aldrig! Internet ger mig alltid vad jag vill! Hon vet vad jag vill ha, hur jag vill ha det och pratar inte massa strunt. Dessutom hånar hon mig inte och förlöjligar mig när jag inte förstår. Hon säger aldrig "It is easy" och tittar på mig med en överlägsen blick när jag försöker få henne att förklara ett ornament. Pålitlig är hon! Dessutom kan man jamma till Robyn med henne, vilket är jävligt kul.

:)

Sofia

wiho

Kategori: Allmänt

Flyt!

Gött.

Ikväll sover Siri, Erika och jag i mitt rum. Herregud vad fint allt är, lite irländsk pub, lite iskaffe, lite skola (som i och för sig är otroligt utmattande!) och mycket sol. Fiiiiint.

spokoino

Kategori: Allmänt

Jag har haft en fantastisk dag. Sett underbara små barn dansat bulgarisk folkdans med mer kärlek och lust än någon annan, lämnat min couchsurfer Johnny på tåget, hjälpt ett gäng spanska turister runt i Plovdiv, glada människor överallt på stan och framförallt har jag varit själv i flera timmar! Oj, det behövde jag.

Avslutningsvis har jag haft en underbar session med en pianist här hemma och spelat bulgofolk. Helt grymt kul. Sjukt bra pianist och fan vad lätt det var!! Nej, avslutningsvis har jag tagit ett fotbad. :)

Mmmm.... Zzzz....
Sofia

en perfekt lördag

Kategori: Allmänt

Håhåjaja!

Sofia Karlsson i högtalarna, Laura i sängen brevid mig, Siri på stan med tusen andra Plovdivbor i solen. Jag försöker mig på ett litet blogginlägg utan större intentioner än att uppdatera läget lite smått. Har varit på en väns examenskonsert, pianist och sångerska från skolan. Det var fint. :) Ostämd flygel och mycket nervös vän, men hon var vacker och mycket musikalisk.. Det var en fin upplevelse. Efter det gick jag och Laura för att tillsammans med Siri möta hennes gamla klarinettlärare. Fantastiskt trevlig gubbe! Vi gick och fikade på klassiska mackstället där de redan vet vad jag vill ha utan att jag behöver säga nåt.. ;) En timmes fika på bara bulgariska! Jag lär mig så mycket dessa dagar! Känns riktigt, riktigt bra med språket just nu. Skönt som bara den! Extra fint när man får hjälpa andra! Siri är jätteduktig på bulgariska men till och från är det nåt som hon inte kan som jag kan och då blir jag så stolt, så stolt. Laura får jag hjälpa ganska mycket och det är så bra för jag lär mig så mycket när jag måste tänka till och minnas. Idag är "Lazarov Den" om jag inte minns fel och hela Plovdiv var på stan kändes det som. Varmt och vackert ute. Jag och Laura tog en vacker lång promenad hem från fikat och pratade religion. Skönt att få lugn tid med Laura mitt i allt. Ikväll kommer en couchsurf-gäst från England hit och sover. Igår skulle vi mött upp med två australiensiska couchsurfare men de hörde aldrig av sig! Nåja, deras förlust. :) Vi var ute på några olika pubar och barer igår kväll; Siri, Evgenia och jag mötte upp med Spela från Slovenien och Marta från Italien. Fem kvinnor, fem nationaliteter.. :)

Åh, Sofia Karlsson är nästan farligt vackert att lyssna på, man blir helt nostalgisk och Sverige-kär! Har det så bra här men ibland slår det till - SVENSK SOMMAR!! Längtar ut till stugan. Tänker mig att jag får komma dit i mitten av juli. Här är mitt sommarschema som det ser ut just nu. (mest för min egen del skriver jag upp det, dags att fundera och strukturera lite...)

nu --> sönd 5 juni Bulgarien
6 juni: Startar resande med Laura! Vi vill åka lite runt i Bulgarien, men kanske mest tar oss till Svarta Havet för ett dopp och sen upp till Moldavien där vi ska träffa en mycket trevlig vän, Rodney! Sen drar vi oss västerut genom Rumänien, Transylvanien och Ungern. Avslutar i Budapest den 24e juni då Lauras flyg avgår mot Salt Lake City, Utah!
24 juni: Jag har några lediga dagar och tar mig till Slovenien
27 juni: Påbörjar arbetet och byggandet inför Ethno Histria och Festival i Gračišče, Slovenien!
3-4 juli: Ethno Histria Festival, spelar med Scandinvasion!
5-11 juli: Jobbar på Ethno Histria camp som fiollärare och organisatör!
15 juli: Eventuellt spelning med Navarra på Backafestivalen (nära Simrishamn, Skåne) = Jag är på väg uppåt till Sverige!!

- efter det tänker jag mig en raket upp till Kläppsjön.

Laura och Gerardo gifter sig den 29e juli... I Logan, Utah. Jag är tillfrågad "bride of honor" och ska även spela på vigseln - om jag tar mig dit!!! Shit. Det är så himla dyrt... Men jag vill verkligen. Måste tänka ordentligt på det där.

Eventuellt spelning med Navarra också 13 augusti, vi får se hur det blir med detta. Så tills dess måste jag vara tillbaka i Svea Rike.

Har inspiration till Allt denna dag! Städa, människor, kaffe, öva, musik, lyssna, hänga...

Nej, nu ska jag gå ner till Techno Market och köpa något slags minne till min dator. Den är helt full, kameran är full, Dropboxen är överfull och min magiska zap hårddisk vägrar fungera. Måste - ha - mer - plats -.........

Kram!


Utanför Café Morocco efter vår konsert i lördags. Från vänster:
Byeong-Hun (Korea), Mark (Minnesota), Markéta (Tjeckien), Laura (Utah), jag och Tinko (Bulgarien).

The Telegraph om Plovdiv

Kategori: Allmänt


The sound of an aria from Verdi's Aida filled the sweltering Roman amphitheatre and hung in the hot night air. The audience fanned themselves with their programmes while a new moon edged above a distant mountain range.

 

As far as romantic settings go it was pretty spectacular. It could have been Verona's outdoor opera season, but rather than Italy, it was Bulgaria: the city of Plovdiv, which holds its own Verdi festival in its second-century auditorium every summer. And the mountains in question were not the Dolomites, but the Rhodopi, which run like an endless green ribbon to the south.

 

I taught English in Plovdiv for 18 months and came to love it, though when I tried describing this Balkan treasure to friends back home they giggled at the name. One thought it was a Russian tip-up truck.

 

I was not surprised when I heard that Ryanair had started direct twice-weekly flights from Stansted to Plovdiv. I would urge everyone to visit. For this is bohemian Bulgaria, where art and culture flourish amid Roman ruins and Thracian legends. Where people nod to say no and shake their heads to say yes. Where reticent Bulgaria becomes bold.

 

Plovdivians refer to themselves as the ailiatsi, or laid-back ones. There is certainly an unhurried confidence about them as they saunter down the mile-long pedestrianised main street, where the rationale for every shop seems to be the adornment of the female form – not that the beautiful women of Plovdiv need much help.

Part of my daily route to work took me along a Roman pavement, its original stones intact. To one side were perfectly preserved mosaics. And every morning a flower-seller propped her sprays on top of a broken ionic column of a long-forgotten pagan temple. With such historical backdrops, locals are justly proud of their heritage.

The main draw is the Old Town, which nestles on top of, and cascades down, three hills. There are Thracian and Greek remains alongside the Roman ones and they in turn lie next to, and beneath, 400 recently restored Revival-style houses, 19th-century wooden-frame constructions built by the emerging class of Bulgarian merchants who eventually saw off the Turks.

I remember remarking to my guide that they resembled Istanbul town houses. She flared: "These are Bulgarian houses. They are symbolic of our late Renaissance. There is nothing Turkish about them." I never slipped up over my history again.

The question of the 500-year Turkish domination of Bulgaria is a touchy one. Once, when I was forced to complain about the slow service in a café, the manager apologised and, with a wide grin, blamed it on the fact that Bulgaria had been under the Ottoman yoke for half a millennium.

The architectural stars are the houses of the merchants Balabanov, Hindlian and Georgiadi, now museums open to the public. Inside they are wood-panelled masterpieces, with the bedrooms tending to be downstairs. Every ceiling has its own exquisite carvings. One house has a 150-year-old marble Turkish bath with running hot and cold water; another a cute musicians' gallery;

Here, too, is the amphitheatre, discovered by accident in the Sixties under a 50ft-high pile of builders' rubble. Now it is the highlight of the city, with fabulous views of the mountains behind the ancient clock tower. It is used for military shows, jazz concerts, plays and opera. Nearby is the music school, where there are frequent performances of Bulgaria's unique brand of spine-tingling folk music. If you are lucky you will also catch the Hora, the traditional Thracian dance.

Art thrives in the city, with galleries and studios tucked down countless alcoves and alleyways. One warning: the streets in the Old Town are an uneven cobbled obstacle course and stout footwear is recommended.

It was at the highest point of the city, under the trees of an outdoor restaurant on steaming hot nights, that my Bulgarian friends and I used to cradle glasses of rakya, the local firewater, waiting for cooler air to come wafting up from the River Maritsa. We ordered mountains of grilled fresh fish and a bottle or two of white wine, knowing we had hours: book a table in Bulgaria and it is yours for the night.

And where to stay? I would recommend the Hebros, a classy boutique hotel. It's another Revival-style house, hushed and luxurious, with attentive staff padding across polished floorboards. I wasn't surprised to hear it had recently been voted Bulgaria's hotel of the year: after a busy day tramping the cobbles, sinking into a feather mattress is the best cure for aching ankles.

The city used to be called Philippopolis, after Philip II, who ruled this Thracian kingdom in the fourth century BC. His rather camp statue, in which it looks as if he is handing out Toblerone, dominates Jumiya Square. Next to it is the recently restored mosque, splendid in hues of steely blue.

For dinner, head for the folklore restaurant Veselo Selo (Happy Village). Here you can sample Bulgarian cuisine to the accompaniment of national song and dance. I once joined 30 others there for a birthday party. We sat at a trestle table, and were soon surrounded by plates of shopska (Bulgaria's signature salad consisting of tomatoes, cucumbers, peppers, onions and grated white cheese) and huge earthenware pots of stew, roasted peppers and bowls of yogurt.

Mavrud, the hearty red wine the host ordered, is believed to be the indigenous Thracian wine Homer refers to in The Iliad. After a few glasses, even I felt confident enough to join in the singing and dancing.

Plovdiv offers what must be the world's oddest location for an internet café. While sitting at a computer terminal, a user can look down on the Roman stadium, where lions once roared.

And in addition to its cultural heritage, it has a rich ethnic mixture, a result of a long policy of opening its doors to refugees, not least to the Armenians, of whom there is still a substantial number.

You can meet them at the Erevan restaurant, which doubles as a club for exiles. Popular dishes are mantu (stuffed pastry and chicken), keshkek (a meat-porridge dish) and mass pancake (chicken breasts, mushrooms, picked cucumber and herbs). Pride of place must go to the dessert anush abur, which is grain, dried fruit and rosewater.

My Bulgarian teacher's boyfriend once said to me: "I bet your friends in England don't know where Plovdiv is. Tell them to come. They can help us discover our past. Orpheus was a Thracian, and so was Spartacus. Maybe that's why we're a bit rebellious."

"So why do they shake their heads for yes and nod for no?" I ventured.

"Originally we wanted to confuse our oppressors," he said. "Now we just carry on for the hell of it."

Getting there

Ryanair (www.ryanair.com) flies to Plovdiv from Stansted on Tuesdays and Saturdays. One way from £30. A taxi from the airport to the city centre costs 20 leva (£8).

Staying there

Hebros (00359 32 260180; www.hebros-hotel.com), 51 Constantine Stoilov Street, charges from £47 per night for a double room.

Penka Koucheva (667929), 3 Borislav Street, charges £6 a night for a double room. A clean and simple guesthouse and great value for money.

Eating there

Veselo Selo (Happy Village) (955118), 53 Dunav Boulevard.

Erevan, 29 Otets Paisiy Street.

Further information

Plovdiv Tourist Office (640750; www.plovdivguide.com) is in the Community and Business Centre, 6 Ravnishta Street. It can help with reservations for concerts in the amphitheatre.


http://www.telegraph.co.uk/travel/citybreaks/8428870/Plovdiv-Bulgaria-not-a-tip-up-truck-but-a-treasure.html

gud varför är det så svårt?

Kategori: Allmänt

...att skriva blogginlägg?

Jag har hamnat i en lång period av ickeskrivande, jag är ledsen för det. Det känns dumt. Det är, tvärtom vad man kan tro, inte för att jag inte har något att skriva! Det är just så att det är tvärtom. Det är För Mycket. När jag tänker att jag vill skriva något så tar det Stopp av prestationskrav kring men hur fan i hela världen ska jag kunna förklara det här värdigt upplevelsen? Det går inte! Det händer för mycket. Och om jag väljer att skriva om det här, då borde jag ju definitivt skriva om det här också? Och det där, förra veckan, och Greklandsresan! Och konserterna! Och alla galenheter med lektionerna.. Herreminje. Det är så mycket! Och samtidigt har jag haft en lång period på sistone där jag tappat all motivation och vilja kring att "dela med mig av mina upplevelser". Jag märker det tydligt de få gånger jag faktiskt pratat med folk, vänner och familj på Skype, jag känner ingen som helst lust att dela med mig! Surt. Men sant. Jag drivs inte av någon lust att försöka förklara och visa hur jag har det och vad som hänt på sistone. Det är mina upplevelser och det är omöjligt att förklara, på vissa sätt, för nu har jag varit så länge här så för att förklara en upplevelse krävs det ofta att jag förklarar nånting annat först, och det blir bara för krångligt. Dessutom har jag bliivt lite egoistisk och vill liksom bevara mina fina minnen i mitt eget huvud! Skumt! Ibland känner jag så, att jag inte vill prata om något för att magin liksom försvinner, och jag vill ha kvar det precis så som det var när jag upplevde det. Tänk så mycket man kan förändras. Jag antar att jag uppfattas som lite konstig just nu, men det är okej, jag är bara ärlig med hur det känns för mig. Jag förutsätter att det kommer ändras om ett litet tag och jag då kommer bli peppad igen på att berätta om mina upplevelser. Tänkte för ett tag sen att jag skulle göra ett litet bildinlägg här och låta bilderna tala för sig själv. Det är nog dags för det nu.

Men först ska jag bara säga att jag varit på bulgarientidens första massage och det var hardcore. Han var mycket bekymrad och det hela slutade med fyra sprutor rakt in i musklerna och allvarliga samtal om fotbad och återbesök. Han var sjukt brutal också, känner mig helt mördbultad. Grät såklart, som jag alltid gör. Lustigt att det är höger ben som har mest kontakt med tårkanalen, även om massa andra ställen gör minst lika ont. Men fan vad han jobbade på alltså. Både vill tillbaka och inte. Smått obehagligt, och väldigt smärtsamt. Tog taxi hem men hade inga nycklar och fick vända taxin och åka till skolan och hämta. Nu är jag äntligen hemma iallafall!

Idag tänker jag på Gammelmormor Margit Svensson som gick bort ikväll för ett år sen, 99 år gammal.


En tredjedel av min duktiga kör, (som jag bara får sjunga med på repen och inte på konserterna) hade en fantastisk konsert för ca 1,5 månader sen. Trots att jag repar med dem tre gånger i veckan vänjer jag mig inte med hur bra de är, de berör mig fast jag tror inte en endaste av dem är medveten om vilken styrka de har när de sjunger tillsammans. De är helt enkelt för unga och skolade (nästintill torterade) av sin dirigent. De förstår inte så mycket om det där med musikalitet och känsla, de har faktiskt inte så mkt av det när de sjunger invidivuellt! Men ihop så skapas ett fantastiskt musikaliskt sound och en upplevelse för den som lyssnar. Det är tack vare dirigenten. Men han är ingen ängel. Det är den hårda skolan i den här kören kan jag säga. Siri Iversen är en god vän till mig som spelar klarinett och sjunger bulgariskt, väldigt duktig. Hon gick här på skolan förra året i ett halvår och sjöng med kören. Hon hade det mycket värre än mig. Dirigenten var extremt otrevlig mot henne, och tvingade henne bland annat att stå upp ett helt kör-rep när alla andra satt ner. Han behandlade henne som strunt med endast en anledning: Hon var inte bulgarisk. Jag är glad för den tiden jag har med kören, att han faktiskt inte är lika elak mot mig. När jag blir irriterad och arg på honom och kören tänker jag på det, att Siri hade det värre.


Den här bilden får stå för ny vänskap! Ivan var med till Sverige och sen dess har vi blivit goda vänner med honom och hans fru, Radka som är "visedirigent" i kören. De är helt underbara och har bland annat bjudit ut oss till en by där Radka leder en kvinnokör. En fantastisk upplevelse att få vara med på deras rep, 25 kvinnor i åldrarna 65-89! Vilka historier i deras ansikten. Vackert. Och sången var fantastisk. Förvånande nog var de superpigga på att dansa och drog igång pardans, solodans och ringdans med oss! Plötsligt hade hälften av tanterna slagverksinstrument och började tjoa som ett riktigt partygäng. Radka och Ivan berättade för oss att när de åker på resor tillsammans är bussen som en enda stor fest.. Jag kan tänka mig. :) Ska garanterat åka tillbaka och hälsa på dem igen! Det var en väldigt fin upplevelse att träffa dem, sjunga och spela med dem. Vi hade också en liten konsert för dem och det var fantastiskt att se hur rörda många av dem blev. Jag själv var helt i trans när vi spelade Josefins Dopvals och alla tanterna satt helt tysta och lyssnade storögd. Det var otroligt fint. Älskar de ögonblicken, t.ex när jag och Laura hade konsert i lördags på Café Morocco och jag spelade en Boda-polska solo. En liten bit av Sverige här i Bulgarien - och jag lyckas förmedla det! Mäktigt. Lustigt att jag tror verkligen jag älskar svensk folkmusik mycket mer nu efter min tid i Bulgarien än jag gjorde innan. Är verkligen helt nostalgisk och känner hur mycket den berör mig nuförtiden.


Mmmmmartinitsa! När våren kommer i Bulgarien finns det många starka traditioner att ta hand om. Första mars ger man röda och vita armband till alla sina vänner, och när man ser vårens första knoppande träd är det dags att göra sig av med det första. Har haft uppemot tio martinitsa-band på min högerarm och hängt av mig dem på ett gäng olika ställen. Det sista åkte av i veckan då jag såg det sista vårtecknet: STORKEN! Äntligen fick jag se den! Högst uppe i ett träd i en by utanför Plovdiv. Då var det bara att hänga upp det sista bandet. Nu är våren kommen!


Detta kort är taget för snart två veckor sen, i bergen vid samhället Rila. Hade en fantastisk helg då jag och Laura var inbjudna att spela konsert ihop med en känd tamburist, Valeri Dimchev på American University, Blagoevgrad. Hela helgen var underbar och vi fick massa naturupplevelser på kuppen. Jag och Laura njöt i kapp uppe i bergen och fick dessutom träffa många nya trevliga och intressanta människor. Nu planerar vi inspelning i Valeris studio i maj och jag har blivit inbjuden att spela på svenska ambassaden i Sofia i juni! :)


Ok, hatar posekort just nu men det här får komma med iallafall. Det var ett jäkligt coolt ställe uppe i bergen med självskapta "pyramider" och pelare uppe i bergen, och en massa stup och knepiga ställen man kunde klättra upp på, såklart. :)


Oj vad jag är bortskämd med vackra solnedgångar på sistone...


Kavala, Grekland. En spontanresa ihop med Laura som blev 100% lyckad och öppnade pandoras ask angående resor. Nu vill jag bara resa Hela Tiden. Älskar att inte veta var jag ska sova.. Är jag sjuk? Jag är beroende! Jag vill, och ska, resa runt hela sommaren - lyckliga mig!!!!




På ön Thassos hyrde vi cyklar och cyklade runt i bergen och längs stränderna en hel dag. Det var inget annat än underbart, trots att det var uppförs och regnigt tidvis.


Det var minst sagt uppfriskande att komma till havet.


Ja, jag badade. :)


När en efterrätt som kastats på helteckningsmattan är så god att man måste äta upp den ändå, DÅ ÄR DEN GOD! Så var fallet. Dessutom, serverad på golvet i ett femstjärnigt Hilton Hotel i Sofia så får man anta att det var ganska rent. Det var ju inte som att jag slickade mattan direkt, lämnade ju ett lager... ;) Fulbright-spelning med Laura på nämnda hotell i Sofia avslutade greklandsresan. Och vi fick sova över, såklart, och hann både äta massa mat och frukost och bruka spa-relax-avdelningen i flera timmar! Mmmmm... Ångbastu... Dagen efter hade vi konsert på Café Morocco. Himla kul och lyckat alltihop! Men orkar inte posta fler bilder just nu.

Kramar till alla som vill ha! Jag vill iallafall ge!
Sofia