plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

att knyta ihop påsen

Kategori: Allmänt

Jag skulle kunna skriva ett långt, förnostalgiskt, poetiskt, politiskt, romantiskt inlägg om min situation i Plovdiv just nu min allra sista tid och hur det känns att försöka knyta ihop påsen - men jag har helt enkelt inte tid med det! Min hjärna har fullt att göra med att bara leva i det där påsknytandet. Det är svårt! Det är underbart, menar jag. Men det är svårt. Jag kan inte formulera mig. Konstant finns den där mystiska, surrealistiska känslan närvarande - ska jag lämna det här, snart? "Snart?!!!" Ska jag åka härifrån, packa ihop allt, lämna alla? Vilken konstig grej. Åka någonstans i ett år, kämpa sig uppåt och precis när man ska skörda frukterna lämna allt och åka "hem". Det är ju riktigt skumt, detta.

Vädret är fantastiskt, har haft hur mycket konstiga konserter som helst och massa annat runtikring och nu håller jag på med de sista förberedelserna inför min avslutningskonsert som är på torsdag! Bror Anton är här och på onsdag kommer Agneta och Elin också och det ska bli så himla kul!! MEN. Inser att eftersom de kommer hit så är det ju sant det som de säger, att det snart är juni. Juni. Då jag slutar skolan. Helt sjukt! Jag kan inte fatta hur ett år kan gå så fort. Det är faktiskt riktigt obehagligt. Samtidigt så känns det som att jag har varit här i Plovdiv ännu längre.. Helt overkligt att föreställa sig Göteborgslivet just nu. Jag vet att det kommer bli bra, men det är bara nåt som jag inte riktigt kan tänka på just nu! Jag blir knäpp! Ok. Nog om detta.

Idag är det något slags prov på min Folkloristika-lektion. Jag ska berätta om Pirin-regionen. Att försöka reda ut nån slags fakta från mina superförvirrade anteckningar från de ännu mer förvirrade lektioner var stort sett omöjligt så jag har varit tvungen att söka reda på fakta på annat håll. Tyvärr emotsäger det de fakta jag fått av läraren.. Kommer bli intressant. Och ärligt talat fattar jag inte så mkt av det jag ska säga. "I pirin sjunger de inte så många sedenkarski-sånger". Okej, liksom. Nej, har inte tid att kolla upp vad sedenkarski är just nu, får bara hålla tummarna att hon inte frågar. Helst vill jag dansa hela lektionen! Folkdansen ger så mkt! Sen blir det kanske kör, om inte de är på annat håll, och sen bulgariska. Imorgon blir det stort bulgariskaprov. Ikväll ska jag börja plugga. Japp. Sen gäller det att försöka få in lite rep med de folk som jag vill spela med på konserten på torsdag. De verkar inte bekymra sig nämvärt över att det kan kännas lite sent, allt tidigare än en dag innan anses som god planering har jag märkt. Seriöst alltså. I fredags, knapp en vecka innan min konsert kom en lärare och frågade vad jag ville spela med orkestern på konserten. Med orkestern? Hur menar du då, sa jag. Och det framgick att han hade förutsatt att jag skulle spela nåt solo med folk-orkestern på konserten. Men det har ju ingen nånsin sagt ett knyst om till mig, att det ens var möjligt att få dem att vara med på min konsert! Det hade ju varit en DRÖM men ingen har ju nämnt att det skulle kunna vara ett rimligt önskemål... När jag chockad förklarade det sa han bara "men du har ju inte frågat" och jag kände mig lite dum. Men samtidigt. Det hade man ju velat börja jobba med liiite tidigare, liksom. Men men. Det får väl bli i mitt nästa liv, då. Tror ändå att konserten kommer bli kul! Spelade igår med min taxi-Yuri och det är så kul! Hoppas jag och Laura får lite tid att spela ihop våra grejer också innan det blir dags..

https://www.facebook.com/event.php?eid=173874892669364

- Edna godina v Bulgaria! (ett år i Bulgarien)
..en länk till vårt konsertevent på facebook. Varmt välkommen om du kan!

Nä nu måste jag fortsätta försöka fejka ihop något om Pirin. Skit det är ju så himla intressant! Skulle vilja göra det ordentligt och verkligen förstå historien och musiken och kulturen men det går ju bara inte just nu. Förresten. Har fått mitt första betyg! En sexa i bulgarisk folksång! Det betyder "excellent" och är högsta betyg. :)

Tjo!
Sofia

"oshas"

Kategori: Allmänt

Jag tror jag har haft konsert varje dag den här veckan? Det är mycket nu. Det snurrar i huvudet. Klimatet är varmt och fuktigt och man får aldrig riktigt svalka av sig. Härliga regn! Kom tillbaka! Det är underbart, jag njuter av det intesnsiva men är samtidigt så himla ledsen. Det börjar lida mot sitt slut, massor av konserter hela tiden på skolan, alla har examenskonsert. Jag med, snart. Planering inför detta cirkulerar i mitt huvud dagarna i ända. Vem och vilka ska jag spela med? Exakt vad? Hur mycket? Hit och dit med byten av material och människor och reptider som försvinner och tiden är så knapp, så knapp. Jag hinner INGENTING känns det som! Dagarna bara försvinner, fast jag gör hur mycket som helst. Vill kopiera alla noter på arr som jag är intresserad av, håller på med fyra körböcker med bulgovulgosång nu. Stackars "mitko potchivkata" (mitko - the paus) i kopieringsrummet. Han får jobba hårt med mina grejer. Vill spela in massor, intervjua folk. Fixa så jag kan göra praktik här till hösten. Komma tillbaka efter jul? Gud vad allt snurrar. Bra spelningar i Sofia på svenska ambassaden framöver, råkat dubbelboka med Theodosi Spassovs stora konsert på amfiteatern vid skolan den 1 juni. Familjen kommer. Elsa är här nu och jag har knappt tagit hand om henne känns det som! Har bara lektioner och rep hela tiden. Men det är väl så det är. Och nu är jag så trött att huvudet snurrar och jag verkligen bara behöver vara själv. Ingen människa kan rädda mig från det här tillståndet, det spelar ingen roll vem du är, jag är ett ensamhetsmonster just nu. Tyvärr är vi fyra i lägenheten och alla är ju underbara! Vill umgås och ta hand om men mitt huvud är fullt och min kropp kryper. Ska nog ut och gå på en promenad strax. Det kanske hjälper. Vill ju inte vara så här! Men gud vad mycket fina upplevelser det har varit på sistone. Det svämmar över. Och den här njut-nu-det-är-snart-slut-paniken har jag ju inte hela tiden. Bara ibland. Men jag vill verkligen inte lämna Plovdiv. Så är det.