plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

åh jag önskar jag vore man

Kategori: Allmänt

Idag är en riktig skitdag. Rent utsagt.

Jag vaknade och bara suckade, vände mig om och somnade om. Fyra gånger. Till slut var jag tvungen att stiga upp och det var med möda och högljudda stånk som jag drog mig upp ur sängen och insåg att klockan var jättemycket och jag var alldeles för sur för att orka dra på mig träningskläder och komma iväg på springtur. Nä, när man är sur och arg kan man lika gärna straffa sig genom att göra det ännu värre. Så tänker jag. Fast man vet att det rätta är att dra iväg ut för då mår man bättre. Men nej, det gjorde jag inte. Det regnade och var kallt som sjutton ute. Och klockan var ju dessutom så mycket redan så jag hann bara kasta i mig frukost, spela några minuter på fiolen (det var f.ö dagens enda ljuspunkt - Bertaberta lät fantastiskt fint och jag kunde spela Vispolska av Svante Lindroth och då blev jag lite gladare) och dricka en halv kopp kaffe innan jag var tvungen att springa iväg med de illaluktande soporna om såklart hade spridit en unken lukt i hela lägenheten, och ta mig iväg till skolan. Självklart hade bergstrappen som ligger på min skolväg vuxit under natten och den kändes nästan obestigbar med sina enorma stora trappsteg i oändliga mängder. Till slut kom jag fram, svettig och arg, och kom såklart sent till lektionen. Den, å andra sidan, blev återigen en konstig, ogivande historia om bulgariska traditioner och helgdagar och vi fick flytta runt mellan två olika superkalla dragiga rum i den gamla byggnaden på skolan. Lektionen var ointressant och jag fick ont i ryggen. Med ryggontet följde irritation på allt och alla. Nej, sanningen är ju att allt och alla just idag har varit sjukt irriterande. De som aldrig brukar vara det annars. Japp. (eller nåt sånt) Efter den lektionen kutade jag, Alban och Laura vidare till bulgariskalektionen, vi kom sent såklart eftersom lektionerna överlappar, men sprang förbi på ett café och köpte en takeawaysallad så vi kunde äta på lektionen och inte komma allt för sent. Men DET tyckte läraren inte alls var en bra idé. Hon blev arg och vi fick gå ut med våra sallader och äta upp utanför lektionssalen. Happ. Vi som stressat för att inte komma så sent. Tji fick man för det. Det var bara att sitta på sin bakvända kvarsittningsplats och snällt äta sallad i tio minuter och sen komma tillbaka. Sen följde en höginteniv bulgariskalektion i tre timmar. *suck* inte vad min rygg var peppad på, direkt.

Generellt idag har människor varit högljudda, irriterande, osmarta, puckade, enerverande och allmänt konstiga. Och jag med. Anledningen att jag önskar att jag vore man är att jag inser att det är EXAKT 28 dagar jag kände så här sist..

Kommentarer


Kommentera inlägget här: