Alltså, söndagar är ändå speciella.

Det är som en speciell känsla i luften, man är LEDIGl Här i Bulgarien har jag ju inte heller de normala Göteborgslivsspelningshelgerna alternativt helger fulla med rep utan jag är verkligen helt LEDIG! Ledig att städa, vila, öva, kolla på dokumentärer, andas, kanske blogga, prata med kompisar på skype, lägga upp foton på facebook, bada badkar och annat nyttigt och mysigt som är så himla himla bra för mig! Idag har jag varit ute en gång utanför lägenheten, tog en promenad till stora Billa som mer och mer börjar bli motsvarigheten till Netto för mig. Där fanns det massor av billiga matvaror och ganska färska grönsaker idag så det blev två ganska tunga kassar som fick följa med mig hem denna gång. Gick ut i pyjamas, tights, kjol, jacka, stor sjal och konstiga flätor i håret. Jag såg nog ganska flummig ut insåg jag när jag kom tillbaka och såg mig i spegeln. Men jag är så van att folk stirrar argt på mig att jag knappt märker det längre. Jag stirrar lite oengagerat tillbaka och truddeluttar vidare på min sång. Påtagligt ofta på sistone har det varit Dixie Chicks - Not ready to make nice. Den följer mig vartän jag går just nu. My own theme song.

Förra helgen onsdag - söndag fick jag möjligheten att återuppleva kulturchockandet igen i snabbversion genom att åka till Stockholm för föreställningar med musikteatern Trasiga skor. Redan när jag satt på bussen från Plovdiv kom jag på mig själv med att sakna Bulgarien. Jag visste att jag var på väg bort och hade egentligen i flera dagar haft lite små-ångest över att behöva lämna landet. Jag var inte riktigt redo för att möta Sverige och alltså i och med det omvärdera Bulgarien med nya ögon. Förstår ni? Jag kände att jag var mitt uppe i att få till allting att funka bra här hemma, och hade precis börjat "landa" med skolan, vänner och lägenheten. Då kändes det jobbigt att riva upp det och åka ifrån allting och in i Sverigevärlden igen. Samtidigt som jag var väldigt peppad på att få komma till Stockholm på samma gång!

Första kvällen i storstan var jag ganska förvirrad, tittade på allt med helt nya ögon och fick aha-upplevelse efter aha-upplevelse. Det var nog bra att jag inte var uppbokad med sociala aktiviteter den kvällen.. Min hjärna hade helt fullt upp med att bearbeta allt jag såg och tänkte. Tunnelbanan var full av intressanta människor från olika hörn av vår planet, och jag blev helt förundrad över alla människoöden som fanns samlat inom ett och samma utrymme. Vilka historier kan dessa människor berätta om sitt möte med Sverige? En bulgarliknande man satt ganska nära och jag ville liksom bara sträcka mig fram till honom och säga "Jag FÖRSTÅR!" Jag förstår nu bättre hur enormt svårt det måste vara för alla som är vana med andra kulturer att komma till Sverige. Visst, Sverige är ett bra land att komma till med stark ekonomi och stor trygghet jämfört med många andra länder, men man får inte underskatta hur enormt mycket tid, ork och kraft det tar att vara främmande i en ny kultur. Att vara den som inte förstår och inte vet hur saker går till. Hur psykiskt jobbigt det måste varit för alla dessa människor! Jag tyckte jag fick se på Sverige med nya ögon den helgen och upptäckte massor av nya saker som jag aldrig någonsin reflekterat över förut. Det var berikande på många, många sätt att ta sig ur Plovdivbubblan och våga åka till Stockholm.

Känslan finns fortfarande kvar att den resan egentligen kom någon eller några veckor för tidigt, men det hade inte gått att göra annorlunda och jag är jättenöjd med att jag åkte iväg. Att komma tillbaka till Bulgarien kändes som att andas ut. Trots att jag hade haft det superkul i Stockholm var det något som släppte när jag snirklade ut med bussen från Sofia flygplats och in i stan. Jag kände en stor trygghet och ett inre lugn av kaoset utanför. Förstår inte riktigt varför men jag känner mig verkligen hemma här! När jag efter buss till Plovdiv steg ur taxin vid mitt hus kom tårarna. Även om de förmodligen mest var av trötthet så kändes det som att de var ett resultat av den glädjen jag kände över att få komma hem till mitt hus igen. Allt var sig likt, luktade som vanligt och min lägenhet, min fina fina lägenhet, stod kvar och väntade varm på mig. :)

Efter några dagar kom Lina och Louise tillbaka från Istanbul och vi har haft soliga, fina, härliga dagar tillsammans innan de igår lämnade mig för sista gången. Sen dess har jag bara tagit det lugnt. Orkar ingenting.. Tror det är bra att vila ordentligt inför nästa besök som kommer redan på tisdag i och med la familias intåg i Plovdiv!

Helgen den 13e-14e kommer Laura och Gerardo att börja flytta in här, det ska bli jättekul! Gerardo stannar bara ett kort tag innan han åker tillbaka till Mexico igen, sen blir det bara jag och Laura. Tror att vi kommer funka bra som kombos.

Idag övade för första gången på länge på bulgorepertoaren. Det var grymt kul! Hade gadulkamasterclass i torsdags och fick höra massa fina låtar och äta konstiga saker till bjudwhiskyn men det var riktigt trevligt och speciellt upplyftande att få känna sån gadulkapepp! Jag och Laura spelade fem duetter på våra fioler och fick stort jubel från gadulkaklassen som vid det laget fått i sig rätt mycket whisky.. Konstig form av lektion det där, men det är bara att hänga med! Spännande är det. Varken jag eller Laura dricker något utan gör snygga låtsas-klunkar medan vi skålar med varandra, denna gång visste vi ju dessutom att vi skulle spela upp för alla så det var inte riktigt läge att inta party-mode...

Måste betala för gadulka- och sånglektionerna och kommer också att göra det. Det är helt enkelt inte värt att spara in på det nu när man är här. Det är ju därför jag är här och pluggar, för att lära mig så mycket som möjligt om den bulgariska musiken och sång och gadulka är verkligen två bra sätt. Det är bara att bita i det sura äpplet och betala.. Som tur är har CSN skickat mig ett paket med pengar så jag ska nog klara mig till jul iallafall!

Nu ska jag sätta mig och skriva min första lilla uppsats på bulgariska. Den heter "min lägenhet" och jag ska berätta om mitt hus, lägenhet, rum och sakerna i mina rum. Det kommer ta tid, men det kommer bli kul när det är klart! Imorgon drar nämligen jag, Laura och Gerardo ut på äventyr i bergen så det blir inte mycket tid för läxor då. :) Skolan är stängd av nån mystisk anledning.

Dovishdane!