plovdiv

ett år i Bulgarien... eller blev det två?

gud varför är det så svårt?

Kategori: Allmänt

...att skriva blogginlägg?

Jag har hamnat i en lång period av ickeskrivande, jag är ledsen för det. Det känns dumt. Det är, tvärtom vad man kan tro, inte för att jag inte har något att skriva! Det är just så att det är tvärtom. Det är För Mycket. När jag tänker att jag vill skriva något så tar det Stopp av prestationskrav kring men hur fan i hela världen ska jag kunna förklara det här värdigt upplevelsen? Det går inte! Det händer för mycket. Och om jag väljer att skriva om det här, då borde jag ju definitivt skriva om det här också? Och det där, förra veckan, och Greklandsresan! Och konserterna! Och alla galenheter med lektionerna.. Herreminje. Det är så mycket! Och samtidigt har jag haft en lång period på sistone där jag tappat all motivation och vilja kring att "dela med mig av mina upplevelser". Jag märker det tydligt de få gånger jag faktiskt pratat med folk, vänner och familj på Skype, jag känner ingen som helst lust att dela med mig! Surt. Men sant. Jag drivs inte av någon lust att försöka förklara och visa hur jag har det och vad som hänt på sistone. Det är mina upplevelser och det är omöjligt att förklara, på vissa sätt, för nu har jag varit så länge här så för att förklara en upplevelse krävs det ofta att jag förklarar nånting annat först, och det blir bara för krångligt. Dessutom har jag bliivt lite egoistisk och vill liksom bevara mina fina minnen i mitt eget huvud! Skumt! Ibland känner jag så, att jag inte vill prata om något för att magin liksom försvinner, och jag vill ha kvar det precis så som det var när jag upplevde det. Tänk så mycket man kan förändras. Jag antar att jag uppfattas som lite konstig just nu, men det är okej, jag är bara ärlig med hur det känns för mig. Jag förutsätter att det kommer ändras om ett litet tag och jag då kommer bli peppad igen på att berätta om mina upplevelser. Tänkte för ett tag sen att jag skulle göra ett litet bildinlägg här och låta bilderna tala för sig själv. Det är nog dags för det nu.

Men först ska jag bara säga att jag varit på bulgarientidens första massage och det var hardcore. Han var mycket bekymrad och det hela slutade med fyra sprutor rakt in i musklerna och allvarliga samtal om fotbad och återbesök. Han var sjukt brutal också, känner mig helt mördbultad. Grät såklart, som jag alltid gör. Lustigt att det är höger ben som har mest kontakt med tårkanalen, även om massa andra ställen gör minst lika ont. Men fan vad han jobbade på alltså. Både vill tillbaka och inte. Smått obehagligt, och väldigt smärtsamt. Tog taxi hem men hade inga nycklar och fick vända taxin och åka till skolan och hämta. Nu är jag äntligen hemma iallafall!

Idag tänker jag på Gammelmormor Margit Svensson som gick bort ikväll för ett år sen, 99 år gammal.


En tredjedel av min duktiga kör, (som jag bara får sjunga med på repen och inte på konserterna) hade en fantastisk konsert för ca 1,5 månader sen. Trots att jag repar med dem tre gånger i veckan vänjer jag mig inte med hur bra de är, de berör mig fast jag tror inte en endaste av dem är medveten om vilken styrka de har när de sjunger tillsammans. De är helt enkelt för unga och skolade (nästintill torterade) av sin dirigent. De förstår inte så mycket om det där med musikalitet och känsla, de har faktiskt inte så mkt av det när de sjunger invidivuellt! Men ihop så skapas ett fantastiskt musikaliskt sound och en upplevelse för den som lyssnar. Det är tack vare dirigenten. Men han är ingen ängel. Det är den hårda skolan i den här kören kan jag säga. Siri Iversen är en god vän till mig som spelar klarinett och sjunger bulgariskt, väldigt duktig. Hon gick här på skolan förra året i ett halvår och sjöng med kören. Hon hade det mycket värre än mig. Dirigenten var extremt otrevlig mot henne, och tvingade henne bland annat att stå upp ett helt kör-rep när alla andra satt ner. Han behandlade henne som strunt med endast en anledning: Hon var inte bulgarisk. Jag är glad för den tiden jag har med kören, att han faktiskt inte är lika elak mot mig. När jag blir irriterad och arg på honom och kören tänker jag på det, att Siri hade det värre.


Den här bilden får stå för ny vänskap! Ivan var med till Sverige och sen dess har vi blivit goda vänner med honom och hans fru, Radka som är "visedirigent" i kören. De är helt underbara och har bland annat bjudit ut oss till en by där Radka leder en kvinnokör. En fantastisk upplevelse att få vara med på deras rep, 25 kvinnor i åldrarna 65-89! Vilka historier i deras ansikten. Vackert. Och sången var fantastisk. Förvånande nog var de superpigga på att dansa och drog igång pardans, solodans och ringdans med oss! Plötsligt hade hälften av tanterna slagverksinstrument och började tjoa som ett riktigt partygäng. Radka och Ivan berättade för oss att när de åker på resor tillsammans är bussen som en enda stor fest.. Jag kan tänka mig. :) Ska garanterat åka tillbaka och hälsa på dem igen! Det var en väldigt fin upplevelse att träffa dem, sjunga och spela med dem. Vi hade också en liten konsert för dem och det var fantastiskt att se hur rörda många av dem blev. Jag själv var helt i trans när vi spelade Josefins Dopvals och alla tanterna satt helt tysta och lyssnade storögd. Det var otroligt fint. Älskar de ögonblicken, t.ex när jag och Laura hade konsert i lördags på Café Morocco och jag spelade en Boda-polska solo. En liten bit av Sverige här i Bulgarien - och jag lyckas förmedla det! Mäktigt. Lustigt att jag tror verkligen jag älskar svensk folkmusik mycket mer nu efter min tid i Bulgarien än jag gjorde innan. Är verkligen helt nostalgisk och känner hur mycket den berör mig nuförtiden.


Mmmmmartinitsa! När våren kommer i Bulgarien finns det många starka traditioner att ta hand om. Första mars ger man röda och vita armband till alla sina vänner, och när man ser vårens första knoppande träd är det dags att göra sig av med det första. Har haft uppemot tio martinitsa-band på min högerarm och hängt av mig dem på ett gäng olika ställen. Det sista åkte av i veckan då jag såg det sista vårtecknet: STORKEN! Äntligen fick jag se den! Högst uppe i ett träd i en by utanför Plovdiv. Då var det bara att hänga upp det sista bandet. Nu är våren kommen!


Detta kort är taget för snart två veckor sen, i bergen vid samhället Rila. Hade en fantastisk helg då jag och Laura var inbjudna att spela konsert ihop med en känd tamburist, Valeri Dimchev på American University, Blagoevgrad. Hela helgen var underbar och vi fick massa naturupplevelser på kuppen. Jag och Laura njöt i kapp uppe i bergen och fick dessutom träffa många nya trevliga och intressanta människor. Nu planerar vi inspelning i Valeris studio i maj och jag har blivit inbjuden att spela på svenska ambassaden i Sofia i juni! :)


Ok, hatar posekort just nu men det här får komma med iallafall. Det var ett jäkligt coolt ställe uppe i bergen med självskapta "pyramider" och pelare uppe i bergen, och en massa stup och knepiga ställen man kunde klättra upp på, såklart. :)


Oj vad jag är bortskämd med vackra solnedgångar på sistone...


Kavala, Grekland. En spontanresa ihop med Laura som blev 100% lyckad och öppnade pandoras ask angående resor. Nu vill jag bara resa Hela Tiden. Älskar att inte veta var jag ska sova.. Är jag sjuk? Jag är beroende! Jag vill, och ska, resa runt hela sommaren - lyckliga mig!!!!




På ön Thassos hyrde vi cyklar och cyklade runt i bergen och längs stränderna en hel dag. Det var inget annat än underbart, trots att det var uppförs och regnigt tidvis.


Det var minst sagt uppfriskande att komma till havet.


Ja, jag badade. :)


När en efterrätt som kastats på helteckningsmattan är så god att man måste äta upp den ändå, DÅ ÄR DEN GOD! Så var fallet. Dessutom, serverad på golvet i ett femstjärnigt Hilton Hotel i Sofia så får man anta att det var ganska rent. Det var ju inte som att jag slickade mattan direkt, lämnade ju ett lager... ;) Fulbright-spelning med Laura på nämnda hotell i Sofia avslutade greklandsresan. Och vi fick sova över, såklart, och hann både äta massa mat och frukost och bruka spa-relax-avdelningen i flera timmar! Mmmmm... Ångbastu... Dagen efter hade vi konsert på Café Morocco. Himla kul och lyckat alltihop! Men orkar inte posta fler bilder just nu.

Kramar till alla som vill ha! Jag vill iallafall ge!
Sofia

Kommentarer


Kommentera inlägget här: