plovdiv

Men som vanligt är det svårt att separera tankarna. Det här med att jag nuförtiden vaknar upp till nybryggt kaffe med färsk, fet, äkta komjölk i är ju inte en helt isolerad händelse i sig. Det har med var jag bor att göra. I höstas hade jag det nog lite turbulent på bostadsfronten - fast jag insåg inte riktigt förrän efteråt hur turbulent det var så jag var (som vanligt) väldigt nöjd under tiden kaoset pågick! En kort sammanfattning:

Jag kom till Bulgarien 1 september. En vecka var jag i Rilabergen där vi organiserade Rila Music Exchange (typ Ethno Bulgarien i litet format), veckan efter hängde folk kvar och vi reste runt lite och spelade på festival i Kurtovo Konare, Sofia och Plovdiv. Fastnade i Plovdiv någon vecka på Hikers Hostel med musikfolket och spanade lägenheter under tiden. Flyttade efter ett tag in till min vän, konstnären och Jesusikonen Tinko. Han hade inget varmvatten och ingen elektricitet och hade inte städat på några år, men han skulle ta tag i det rätt snart. Jag sov på soffan i vardagsrummet och bodde in mig med bilder på väggarna och noter i bokhyllan. Dock fanns det några husdjur som jag gärna velat bli av med. Spindlarna i taket var väldigt många, och någonting i bortre bokhyllan förde ett sånt oväsen under nätterna att jag ibland inte kunde sova. I takt med att hösten kom blev det mörkare och kallare och jag började frysa rätt mycket på nätterna. Tinko ordnade en liten fläkt, men den hade brunnit och var väldigt farlig och jag var tvungen att titta på den hela tiden om jag använde den, och absolut inte ha igång den på nätterna för då skulle den säkert börja brinna, och den värmde heller inte särskilt mycket när den väl var igång. Jag bäddade ner mig i tjocka hemgjorda filtar från Tinkos farmor men det hjälpte inte särskilt mycket. Jag är fortfarande rätt känslig i min rygg och nacke för saker som t.ex dåliga sängar och drag.......... något som jag inte direkt kopplade ihop med min bostadssituation och den never-ending-förkylningen som jag drogs med. Ryggen blev krupp och jag mådde lite skumt i allmänhet. Delade dock av min soff-del från köket med ett fint tyg från Indien och se, det ser ju riktigt mysigt ut!

 

En dag försökte jag städa lite under ett bord och hittade då en burk med någonting i. Något som hade varit en fruktkompott, berättade Tinko stolt. Jag frågade snällt om jag fick slänga den men det gick inte för sig. Den hade varit där i några år och hade ju ett liv! Känsligt sånt där. Jag fick till slut övertyga Tinko om att den inte behövde vara kvar inne i lägenheten utan att han kunde gå ner med den till källaren. Win! 

 Tinko poserar stolt i sina nya röda byxor:

Mitt i allt detta träffade jag min Stora Kärlek (det blir lättast att bara skriva så. This is it, liksom) och första gången han hälsade på hemma hos mig hade jag varit bortrest några dagar och Tinko härjat fritt i lägenheten. Öl-spill och cigarett-fimpar hade gosat in sig gött i golvet och när man gick så fastnade skorna i något mycket kladdigt. Överallt på golvet. Att gå utan skor inne hade länge varit omöjligt så det tänkte jag inte så mycket på - jag hade blivit Tinkofierad! Jag älskar Tinko väldigt mycket, han är en superb människa på många sätt och jag står stolt som god vän till honom men att bo nära denna konstnärssjäl och Jesus-ikon var inte den bästa av ideer. Kort efter att jag mött Georgi började jag smygflytta ut saker från Tinkos lägenhet in till ett rum på Hikers Hostel. Jag fick ett bra pris på ett rum mitt i centrum och dessutom flyttade Zvezdana in i rummet ovanför så vi kunde spela varje dag - inga grannar fanns som kunde bli störda eftersom huset står fritt! Helt perfekt. Dock funkade internet ganska kasst och varmvattnet försvann rätt ofta. Iskallt var det på toaletten och i köket likaså. Men det var ändå värt det. Helt underbart! Jag var lycklig över att få göra iordning ett eget rum igen, utan öl-kladd på golvet och med fungerande värmefläkt! Läget mitt i den mysigaste delen av stan och ett stenkast från dess absoluta centrum var helt idealiskt, men kan kunde sakna den mysiga marknaden som låg nära Tinkos lägenhet.

 

En av de absolut svåraste sakerna här i Plovdiv med att hitta lägenhet är att hitta någonting som är varmt. Något som har hyfsad isolering och inte gör att man måste sitta med halsduk och skor inne på vinterhalvåret. Och det är inte en överdrift. De allra flesta lägenheter jag varit i har stora problem med kyla. Den isolering och inomhusvärme vi i Sverige är vana med är det inte att tala om här. Golven är iskalla och det drar i alla rum. Ibland kan man riktigt känna hur det blåser från fönstren och jag har varit i många lägenheter med något slags hål i väggen. I Tinkos, t.ex. (även om det såklart var självförvållat...) så hade han några år tillbaka haft inspiration att bygga en kakelugn och därför gjort två stora hål i väggen - sedan hade projektet sinat och inte blivit något mer men hålen var kvar, ända tills jag hade bott någon månad och det började blåsa allt för mycket på mig. Då murade han igen det! Vilken ängel. Nåja. 

När jag kom tillbaka till Plovdiv efter två veckors julfirande i Sverige, kortvisit på Vienna Folk Marathon och 10 dagars turné i Slovenien var jag extremt utarbetad och bestämde jag mig för att vila ut "tre dagar - max" hemma hos Georgis föräldrar innan jag flyttade in på hostellet igen. De tre dagarna blev till en vecka och med påhejande tjat från alla här hemma förstod jag till slut att de Verkligen Ville att jag skulle stanna så länge. Jag hade dåligt samvete för varje liten frukt de gav mig och ville betala mat, hyra, saker... Som egenboende i nio år känns det minst sagt underligt att plötsligt få flytta in hos en annan familij. Jag flyttade hemifrån när jag tog studenten, två år i Umeå följdes av fem år i Göteborg för plugg på musikhögskolan, ett år i Bulgarien, ytterligare ett i Göteborg och sedan Bulgarien igen. Att bo hemma har det inte direkt funnits plats eller möjlighet för, även om jag såklart njuter jättemycket av det när jag är och hälsar på i Umeå på julen eller sommaren. Men, återigen, i Bulgarien är det lite annorlunda. Det finns ingen som flyttar hemifrån "bara för att" och sanningen är den att de allra flesta bor hemma, om de inte måste flytta från stan för att studera något, tills de gifter sig. Man har helt enkelt inte råd. Den ekonomiska delen av mina Bulgarientankar måste bli ett helt eget inlägg. Hursomhelst. Sverige är ju ganska unikt med detta att vi ska flytta hemifrån så snabbt och kunna ta hand om oss själva. 

 

Georgis föräldrar har strikt avvisat alla mina försök att betala hyra – jag har t.om. varit ganska hård och sagt att jag Måste få betala, annars flyttar jag ut men de har satt hårt mot hårt. De är glada för att vi båda två är hemma så de får se oss. Jag antar att de förstår att det finns en stor risk att vi inom något år försvinner från Plovdiv och att de vill ta chansen att spendera tid med sin son innan han flyttar. Jag lyckas, genom Georgi, betala för en del elektricitet och vi köper båda massa mat till hushållet så jag får väl känna mig lite nöjd iallafall.